"Har du en dröm?"
Men, den drömmen jag har haft längst, den drömmen jag är allra mest mån om att uppfylla just nu... det är drömmen om ett par bröst!
Det får låta hur patetiskt det vill. Ni får tycka att jag är hur korkad som helst. Ni får tycka att det är en alldeles för egoistisk dröm för att uppfylla. Ni kan förmana mig hur mycket ni vill om risker, icke kompetenta kirurger och komplikationer som kan uppstå. Ni kan peka på priset och säga "det är inte värt det!". Ni får helt enkelt tycka att jag är dum i huvudet om ni vill.
Men det här är min ego-dröm. Jag vill ha en kropp som är proportonerlig. Jag kan förändra många delar av min kropp med hjälp utav rätt kost och träning -vilket jag håller på med just nu. Jag kan förbättra min hy genom att äta bra och använda bra hudvårdsprodukter, och det gör jag också nu. Men hur mycket jag än kan förändra på ett lätt sätt, så är inte bröstförstoring något jag kan mirakulöst lösa själv. Och jag väljer att söka hjälp för det.
Inte för någon annans skull. För min skull. Därför att jag vill känna mig som en kvinna fullt ut. Jag vill kunna köpa snygga klänningar och urringade toppar. Jag vill kunna köpa sexiga underkläder istället för att behöva gå och kika på barnavdelningen där det enbart finns bh:ar med Snobben & Hello Kitty, eller köpa a-kupor som jag behöver ha 2-3 inlägg i och ändå inse att dom är för stora. Jag vill kunna visa mig i bikini på sommaren utan att skämmas. Jag vill se ut som och känna mig som en kvinna och inte som ett barn.
För min skull. För mitt välmåendes skull. Jag kommer att genomföra det. Och det snart!
Jag vill gå från det här...
...till det här!
(Notera också att jag är mycket väl påläst om risker och komplikationer, att jag har kollat upp flertalet kliniker och sållat bort kliniker och kirurger som inte har ett gott omdöme. Jag har hittat den klinik som jag tänker ta kontakt med när tiden är kommen, och jag känner mig 100% nöjd med mitt beslut. Att alla operationer innebär en risk, det vet jag. Oavsett hur bra kirurg man har. Men det är fan i mig en risk att gå utanför dörren också, för man kan halka och slå i huvudet i isen och rent av dö. Och den risken tar vi alla flertalet gånger om dagen, eller hur?)
Det behövs inte mycket för att minnas
Precis samma mening som min älskade farfar sa till mig den där dagen i somras, den 16e juli, när han blev dålig. Efter att ha varit en ynka minut (sekunder?) ifrån döden med ryckts tillbaka till livet. Vi satt där inne i hans rum, bara jag och han. Alla sköterskor och all annan personal hade gått ut. Ingen från familjen hade ännu hunnit dit. Jag satt där med tårar i ögonen, höll hans hand och försökte visa mig stark för honom. Han låg där i sin säng med tårar i ögonen och försökte visa sig stark för min skull, ville inte visa hur besviken han var över att han inte fått gå över till andra sidan och sin älskade Ester där och då. Han såg mig rakt in i ögonen och sa "det var tur att du var här idag".
Det behövs inte mycket för att minnas. Ikväll mindes jag ett väldigt fint, men jobbigt, ögonblick. Älskade farfar, jag hoppas verkligen att du har det bra nu. Att de där sista 10 dagarna i ditt liv, trots många plågor, ändå var värt det. Att du är glad för att du "rycktes tillbaka", trots att det inte var det du ville. Du fick trots allt ha hela familjen samlade hos dig dag efter dag. Du blev överröst med kramar, och vi i familjen kom varandra lite närmre. Det var väl bra, älskade farfar?
Du såg i alla fall väldigt fridfull ut när det hela var över. Jag är säker på att det där lilla leendet jag kunde skymta berodde på att du mötte farmor i det där sista ögonblicket. Det är vad jag vill tro. Fina, fina farfar.
Såhär blev badrummet!
Vad tycks? Ganska behändigt tycker jag!
Bara jag nu lyckas förankra den ordentligt i väggen
innan man får den över sig :P
Jag har investerat i ett nytt hem!
Och idag kom (nästan) allt hem hit. Det kommer att bli så vårigt och fint här sen, när allt har anlänt i början/mitten på mars och jag kan sätta upp lite mer våriga gardiner. Har dock insett att jag kanske måste ta ner julgardiner nu snarast, men jag tänker inte sätta upp mina nya vårgardiner förrän allting har anlänt! Så det får med andra ord bli nå gamm-rat som ligger i skåpet tills vidare.
Men som sagt, ett helt nytt hem. Här får ni se:
Rad 1, 2 och 3 här ovan är till vardagsrummet. Angående gardinerna så ska jag ha dom bladmönstrade på hörnen av fönstren och en grön längd i mitten (jag har ju fönster längs efter hela väggen). Även prydnaden här nedanför kommer att bo i vardagsrummet.
Rad 4, bild 1 är gardinerna som ska vara i sovrummet. Dock är dom jag ska ha där i en jättefin lila färg, men det fanns ingen bild på dom. Hur fina som helst i alla fall!
Rad 4, bild 2 är ena delen av köksgardinerna. Det ska även vara ett par gula paneler som jag hittade på rean, men dom verkar vara slut då det inte gick att hitta igen dom nu. Kommer nog bli superbra i alla fall!
Rad 4, bild 3 är, som ni ser, en hylla jag ska ha i badrummet. Bara att hoppas på att den inte är allt för ranglig!
Rad 5 är inte så svårt att se vart det ska vara. Badrummet såklart. Nytt frotté-set + badrumsmatta.
Jag har också beställt gardiner till Celias rum, men det fanns ingen bild på dom heller. Fina var dom i alla fall, och bild på dom kommer väl vid senare tillfälle när hemmet är inrett =)
Ska det verkligen vara så?
Fick veta att han varit in hos Anders & Celias grannar igår kväll, där det också bor barn. Som tur var hade han blivit rädd och gått ut när hunden skällde. Men ändå. Ska det verkligen få vara så här?! Ska man måsta ha dörrarna låsta för jämnan? Ska man inte våga ha dörren till uteplatsen öppen för att få in frisk luft längre?!
Jag blev rädd när jag förstod hur jävligt det är ute på byn nu. Lyckligtvis är jag lite "isolerad" här nere på nian, kanske för att det är i andra änden av byn? Han kanske avverkar en bit i taget? Vad fan vet jag. Jag är i alla fall jävligt glad för att jag bor längst upp i ett hyreshus där porten blir låst på kvällarna! Det är riktigt, riktigt obehagligt det här, och jag kommer definitivt att vara på min vakt hädanefter om jag är ute och går ensam någon kväll. Bispgården har alltid varit tryggt, för de missbrukarna jag vet om som finns här, dom håller sig för sig själva (nåja, dom flesta i alla fall), och man vet vilka man ska undvika och vart dom bor och brukar hålla till. Men nu känns det fan i mig inte tryggt längre, att veta att min dotter bor endast ett par, 100 meter ifrån den där idioten... nej, fy fan!
Mitt horoskop verkar lovande!
"Var inte rädd för att visa vad du går för. Just nu förlorar du på att kompromissa och du vinner på att ta för dig. Det gäller både privat och i yrkeslivet. Högt ställda ambitioner är inte heller fel. Sätter du värde på dig själv och din kompetens så gör andra det också. Två lönsamma veckor"
Kärlek/sex: 4 hjärtan
Kul/nöjen: 3 stjärnor
Tur/pengar: 5 klöver
Help me choose!
Jaha, imorgon är det då alltså nyårsafton och den skall spenderas på Sönneråsgården (eller kanske var det Texas? minnet sviker mig just nu...) där det ska bli en kombinerad 50 års- och nyårsfest med släkt och vänner. Det kommer nog bli en kanon kväll, för i det där sällskapet har man alltid roligt, no matter what!
Alkoholen inhandlades igår, och imorgon är det Smirnoff och mojito som gäller, och däremellan några Bacardi Razz drinkar, bl.a. hittade jag recept på en drink som hette Berry Azz. Det lät som något för mig ;) haha.
Men nu till mitt problem. Svart eller lila?! Jag har två klänningar som jag verkligen ÄLSKAR, för dom sitter perfekt trots mina pygmébröst a'la storlek knappt AA. Och ja, dom är likadana, men i olika färg som sagt. Vilken färg tycker ni bäst om? Själv lutar jag åt den svarta, men det är antagligen bara en bekvämlighetsgrej... Så. Svart eller lila?
Förövrigt kan jag även passa på att fråga om ni ser min lutande axel? Det är det tydligaste beviset på hur sned jag är, men ändå ser jag riktigt rak ut på dessa bilder! Jag kanska ska ta och dela med mig av en "riktig" bild någon dag (utan tröja alltså, men självklart inte naken) så ni får se hur min överkropp egentligen är funtad. Helt otroligt att man kan bli så sned som jag är just nu... Men det vart ett sidospår! Åter till klänningarna: svart eller lila?
Dag 30 -Ett sista ögonblick
Min morfar, som ni alla vid det här laget vet att jag älskade väldigt högt, gick bort 8 dagar efter att Celia föddes. Han hann träffa henne en gång innan han åkte in på sjukhuset, det var hans sista kraftansträngning innan han släppte taget. Som jag säkert också sagt tidigare så levde han de sista månaderna enbart för att få se mitt barn en gång, han åt endast för överlevnad och tjatade på mig om att "klämma ut ongen snart".
I alla fall så hann jag aldrig in och se honom på sjukhuset innan dom skjutsade ner honom till bårhuset (vilket jag idag är glad över). Det sista ögonblicket jag tänker beskriva, det är när jag fick se honom för sista gången nere i Skogskapellet.
Jag var lite orolig över hur jag skulle klara av att se honom ligga där, död och kall. Jag hade aldrig tidigare sett någon av mina älskade efter deras bortgång. På jobbet hade jag ("såklart") sett döda människor flertalet gånger, till och med varit med och klätt på och snyggat till en dam. Men det här var annorlunda, det var ju MIN morfar, min glada, härliga, underbara, varma morfar. Som jag aldrig mer skulle få krama.
I alla fall så är det ett av de finaste ögonblicken jag varit med om, även fast det var väldigt sorgligt. Han var så fin där han låg i sin kostym och den ljuslila slipsen. Hans ansikte skiftade lite i lila/blått, han hade inga rynkor och såg verkligen fridfull ut. Han såg ut som att han sov en väldigt god sömn. Jag kommer ihåg att mamma sa att "du får röra vid honom", men jag är inte riktigt säker på om jag gjorde det eller inte.
Och ja, det var ett sista ögonblick som jag kommer att bära med mig resten av livet.
"Berg och verklighetsbarriärer
kan aldrig sudda ut spåren
du satte i allas våra hjärtan"
Dag 29 -Mina ambitioner
Jag har sagt det många gånger förut, kanske inte just här, men Herbalife kan faktiskt ge mig det livet jag vill ha -och det är inte omöjligt att få det! Inom ett halvår kan jag garanterat ha kommit dit jag vill, om jag bara lägger manken till nu och rivstartar 2011 ordentligt!
Dag 28 -Det här saknar jag
Dag 27 -Min favoritplats
Det finns ett ställe här i världen där jag trivs otroligt bra, där folket är helt underbart positiva och allting bara känns rätt. Den platsen är Florö. Jag trivs som fisken i vattnet där, och hoppas att jag i framtiden kommer att bo där igen. För där är mitt hem, där bor mitt hjärta.
Ett annat ställe som definitivt är en fristad och favortiplats, det är Mesnali (Lillehammer) där Martins mormor och morfar bor. Det finns inget ställe där man mår så bra som där! Jag hoppas verkligen att det blir en tripp dit nu i påsk igen, för de två påskarna jag spenderat där hitills har varit de två bästa i mitt liv. Underbara människor, underbart hus och underbar miljö!
Dag 26 -Mina rädslor
Min stora fobi är fåglar, fjärilar, trollsländor... allt med vingar! Jag är helt sjukt rädd för vingar, varför vet jag inte egentligen, men jag har en teori om att jag i ett tidigare liv blev kvävd till döds av en fågel som liksom knep ihop munnen på mig (eller nåt i den stilen) och flaxade frenetiskt med vingarna. Det är min teori.
Hur som helst är jag sjukligt rädd, fast jag har bättrat mig något enormt. I somras på Frösö Zoo vågade jag mig faktiskt ända fram till stängslet vid nå höns & tuppar (vad gör man inte för celia liksom?). Det gick bra... ända tills en tupp kom trippandes åt mitt håll, hoppade rakt upp i luften och flaxade sig frenetiskt framåt. Då höll jag ärligt talat på att skita på mig (och ja, folket kollade lite konstigt på mig när jag hoppade flera meter bakåt med ett tjut).
Dag 25 -En första
För inte allt för länge sedan sa jag för första gången "jag älskar dig" utan minsta lilla svårighet. Det var stort för mig, som i vanliga fall har varit tvungen att riktigt tvinga mig själv att säga det (även fast det är så jag har känt). Det har aldrig kommit sig naturligt för mig att säga "jag älskar dig" (eller att på andra sätt visa känslor för andra), och att öppna upp mig så pass mycket har alltid gjort att jag har känt mig extra sårbar. Men det hindret har jag kommit över nu (liksom många andra), och jag kan nu spontant säga "jag älskar dig" till Martin, utan att måsta tvinga fram orden. Och första gången detta hände, ja, då blev jag brydd över mig själv. Och samtidigt väldigt stolt.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; det går framåt med mig!
Tänk efter före!
Jag skriver ofta om min pappa (eller ja, ofta och ofta.... ibland) för att dela med mig av mina erfarenheter som barn till en alkoholist. Idag tänkte jag inte skriva något nytt, tårdrypande inlägg. Däremot tänkte jag dela med mig av ett inlägg från förra julen som ni kanske inte har läst. Det är verkligen värt att tänka efter före, ibland. Tycker jag. Och tro nu inte att jag är någon perfekt mamma som absolut aldrig dricker en cider i min dotters sällskap, för det har jag gjort flertalet gånger. T.ex. vid midsommar och valborg. Men aldrig mer än ett par cider, på sin höjd, medans hon varit vaken. Efter att hon har lagt sig har jag kunnat tagit ett par glas vin eller någon grogg, men aldrig mer än att jag kan stå stadigt på benen och prata ordentligt. Det handlar ändå om ett barn, mitt barn, och hon ska inte behöva uppleva samma skit som jag gjort.
Hur som helst, här är inlägget. Läs och tänk efter före.
Dag 24 -Det här får mig att gråta
Det finns faktiskt mycket som kan få mig att gråta. Jag vet inte om jag fortfarande är påverkad av graviditetshormoner, så här 3,5 år efteråt, men faktiskt så känns det så ibland!
VR's årsastro
"Ett mysigt år"
Kärlek -I år är det viktigt för dig att det är du som bestämmer nästa steg. Du vill ta ansvar och känna att du utvecklas. Kanske är det dags för ett stort beslut, något som rör familjestorleken eller bostaden. Du kan tänka dig att kompromissa lite med bara om den ursprungliga planen var din egen.
Äventyr -Under försommaren blir det full fart men större delen av 2011 handlar om helt andra saker än äventyr och nöjen. Familjeband, framtidsplaner och relationer betyder mer för dig och partymänniskan i dig slumrar för det mesta. Verkligen inget glamoröst år men istället händer det saker på djupet.
Pengar -Du är ovanligt sparsam och försiktig. Egentligen är 2011 ett turår för dig men du tar ändå inte ut svängarna utan väljer att lägga på hög eller att investera slantarna i riktigt viktiga saker. Följden blir att din ekonomi mår strålande vid årets slut. Även din karriär har förmodligen avancerat då.
Vad sägs om det, ni som har lite mer insikt i mitt liv? Jag tycker det låter strålande, speciellt de delar som jag markerat i texten :)
Dag 23 -Det här får mig att må bättre
Det finns många små saker som lyser upp i mörkret som emellanåt råder hos oss alla. Det där är bara en bråkdel av vad som kan göra mig glad!
Dag 22 -Det här gör mig upprörd
Jag skulle kunna göra det lätt för mig och svara krig, svältande barn och mördare -men erkänn, det är sånt som upprör oss alla!
Det jag personligen blir upprörd över, men inte nödvändigtvis du, är bl.a. människor som är negativa när det gäller allt. Precis allt. Människor som vill att man ska tycka synd om dom konstant. Människor som klagar hela tiden. Människor som bara tar och tar och tar utan att en enda gång ge. Sådant upprör mig över alla gränser! Och när människor beter sig på det sättet, då slutar jag bry mig till slut. Varför låta andra suga ur mig min energi?
------
För övrigt vill jag bara säga att jag just nu faktiskt är väldigt lycklig! Mitt liv börjar ta sig i kragen, känns det som, och nu går faktiskt det mesta åt det håll jag vill! Jag har en helt underbar man i mitt liv, och trots distansen så känns det bara underbart. Jobb-biten håller definitivt att ordna upp sig, och som det verkar kommer jag snart att kunna lämna Nipängen (eller i alla fall dra ner på arbetet där rejält mycket), vilket min rygg hurrar för. Mitt nya arbete kommer att vara mer fritt, och det är precis vad som behövs i mitt liv! :) Så jaa, nu går det bra. Nu går det åt rätt håll! Och jag kunde inte vara gladare =)
Jag fick ett infall
och droppade in hos Trudes i Birsta City idag. Så här blev resultatet:
Upd. dag 21, på din begäran mamma
En väldigt liten Celia, och en väldigt trött mamma :)
