Today is a bad back-day
Fy fan för min rygg just nu! Har haft ont ända sedan jag vaknade imorse, sån där dov, molande värk som sitter nere i ryggslutet. Inte gör det saken bättre att jag har mensvärk också, tvärtom, det gör det hela 15 gånger värre!
Just nu är min rygg BILLIG, minst sagt. Jag var i alla fall ner och sågade ved imorse eftersom att det kändes som att man var en naken eskimå i en iglo imorse! Det gick bra till en början, kände inte av värken så himla mycket utan det molade lite bara. Sågade väl i kanske en 30 minuter eller nåt i den stilen, och sen small det till! Fick nå konstiga ilningar i ryggen och fick riktigt ont. Bara att hålla i sågen kändes jobbigt, så det var bara att sluta på en gång och gå upp igen. Fick ju till lite ved i alla fall, och nu har jag eldat så det är varmt och skönt här. Har kvar lite ved till ikväll också, om det skulle behövas en brasa till.
Men det värsta, vet ni vad det är? Jag har suttit här med ryggvärk hela dagen och sett ut på snön som fallit utanför fönstret. Och det har ju bara fortsatt och fortsatt, timme efter timme! Nu verkar det äntligen ha gett sig, men det är inte lite snö som har kommit, och att gå ut och skotta bort de (minst) 15 centimetrarna snö känns som ett oöverstigligt hinder. Jag kan bara ana hur ont jag kommer få sen :/ Kommer antagligen vara helt död i hela kroppen och inte klara av att göra nånting, samtidigt som jag inte kan vara stil för att värken irriterar så mycket. Kroppen blir liksom rastlös, på samma gång som den är slö. Svårt att förklara. Ungefär som en miljon ettriga små myror som kryper runt i ryggen och killar på ryggraden, speciellt strax ovanför svanken!
Nej, nu klagar jag mycket och det är inte kul att läsa. Förlåt! Men jag var bara tvungen att få tycka synd om mig själv en stund, för jag blir så less ='( Tänk vilken dröm det vore att få ha en hel dag utan värk! Det var länge sen sist...
Länkar också till ett tidigare inlägg, för er som är nya på bloggen och inte vet varför jag har så mycket ryggvärk.
Just nu är min rygg BILLIG, minst sagt. Jag var i alla fall ner och sågade ved imorse eftersom att det kändes som att man var en naken eskimå i en iglo imorse! Det gick bra till en början, kände inte av värken så himla mycket utan det molade lite bara. Sågade väl i kanske en 30 minuter eller nåt i den stilen, och sen small det till! Fick nå konstiga ilningar i ryggen och fick riktigt ont. Bara att hålla i sågen kändes jobbigt, så det var bara att sluta på en gång och gå upp igen. Fick ju till lite ved i alla fall, och nu har jag eldat så det är varmt och skönt här. Har kvar lite ved till ikväll också, om det skulle behövas en brasa till.
Men det värsta, vet ni vad det är? Jag har suttit här med ryggvärk hela dagen och sett ut på snön som fallit utanför fönstret. Och det har ju bara fortsatt och fortsatt, timme efter timme! Nu verkar det äntligen ha gett sig, men det är inte lite snö som har kommit, och att gå ut och skotta bort de (minst) 15 centimetrarna snö känns som ett oöverstigligt hinder. Jag kan bara ana hur ont jag kommer få sen :/ Kommer antagligen vara helt död i hela kroppen och inte klara av att göra nånting, samtidigt som jag inte kan vara stil för att värken irriterar så mycket. Kroppen blir liksom rastlös, på samma gång som den är slö. Svårt att förklara. Ungefär som en miljon ettriga små myror som kryper runt i ryggen och killar på ryggraden, speciellt strax ovanför svanken!
Nej, nu klagar jag mycket och det är inte kul att läsa. Förlåt! Men jag var bara tvungen att få tycka synd om mig själv en stund, för jag blir så less ='( Tänk vilken dröm det vore att få ha en hel dag utan värk! Det var länge sen sist...
Länkar också till ett tidigare inlägg, för er som är nya på bloggen och inte vet varför jag har så mycket ryggvärk.
För första gången
har jag nu läst lite information om skolios, varför man får det, behandlingar, symptom osv. Och jag blir banne mig förbannad!
Det var när jag var i 13-14 års åldern som jag började märka av mina besvär med ryggen. Jag hade ont, blev trött i ryggen osv. Mamma bokade in en läkartid åt mig, och utredningen började. Till slut hamnade jag på ortopeden i Östersund, där jag först fick ta röntgenplåtar av ryggen och prata med ortopeden. Fick veta att jag hade en rotation på ca 11-12 grader, och jag kommer ihåg hur hemsk den där kröken på ryggraden såg ut. Det syndes så tydligt att den var böjd, och jag hade svårt att förstå att det bara var en 11 graders rotation -det var "Normalt" att ha en rotation på uppemot 30-40 grader (jag kan inte ens tänka mig hur en röntgenplåt hos nån med 40 graders rotation ser ut!!)
I alla fall. Det konstaterades att jag hade skolios, och frågan om en korsett togs upp. Jag var alltså 14 år när det här skedde. Såklart ville jag inte ha någon korsett, för jag ville inte vara mer annorlunda på skolan än jag redan var, det räckte med en alkis-pappa, dålig hy och fett hår tyckte jag. Så jag ignorerade alltså det här med en korsett helt och hållet.
Mina ben mättes, och det konstaterades att dom var olika långa, vilket kan vara en bidragande orsak till att ryggraden böjs. Jag fick ett inlägg att ha i ena skon -men hur länge hade jag det? Ett par veckor? Om ens det. Jag gick till sjukgymnasten och fick ett träningsprogram för att stärka ryggmuskulaturen, vilket skulle kunna förebygga en värre rotation/böj. Hur många gånger gjort jag det? Tre kanske.
Jag var 14 år och visste inte bättre.
Sen läser jag nu på Sjukvårdsrådgivningen att barn och ungdomar som har fått diagnosen skolios, vare sig den är lindrig eller svår, ska följas upp var 6-12e månad så länge man växer, för att se så så att rotationen inte blir värre. Har jag någon gång fått komma på återbesök? Har någon nån gång kollat upp hur det gått för mig, hur min rygg har klarat av den här skoliosen -som från början var lindrig? Det här var ändå 7 år sen, och besvären jag har idag känns värre än förut. Och som svar på min egen fråga; nej, jag har aldrig fått komma på nåt återbesök.
Varför blev jag lämnad åt slumpen, varför följde inte läkarna upp mig och min rygg? De ville att jag skulle ha korsett, men när jag inte ville så sket de fullständigt i mig, trots att skoliosen kan förvärras under hela "växtperioden", dvs fram till ungefär 20 års ålder.
Och så läser jag ännu mer, om korsetter osv. Nu när jag är fullvuxen så att säga, ja då verkar det inte vara någon idé att använda en korsett. Om man har en kraftig rotation eller mycket problem så verkar en steloperation vara enda lösningen. Och jag blir så jävla förbannad! Jag var 14 år och trodde jag visste allt -varför kunde ingen berätta för mig om vad som skulle kunna hända i framtiden, vilka problem jag skulle kunna få? Hade någon berättat för mig, verkligen berättat, visat bilder på hur ryggen kan krökas mer och mer... kanske hade jag då tänkt till? Kanske hade jag sluppit alla dessa dagar med ryggvärk?
Läser också om symptomen. Det står att vid lindriga fall av skolios upplever man inga symptom (lindrig skolios ca 10-15 graders rotation) -jag upplever många symptom, faktiskt de flesta som beskrivs! Det syns på min rygg att den är sned, jag är ofta trött, bäckenet och revbenen "skaver" mot varandra, mag- och tarmproblem, utåtbuktande bröstkorg m.m. Och en sak som jag funderat länge på kanske jag har fått svar på nu:
Det nämns även att man kan få försämrad lungkapacitet pga. skolios. Jag har alltid upplevt att jag lätt blir "flåsig", tungandad och så. Funderade ett tag på om det kunde vara astma. Även när jag var som mest aktiv, tränade på gym, sprang på löpbandet osv. så förbättrades aldrig min andning och "flåset". Som det är nu, och som det alltid varit, så klarar jag knappt av att gå i sakta mak uppför en svagt lutad backe utan att hålla på att dö av syrebrist. Kanske kan även det vara ett symptom på skoliosen? Eller så är det nåt annat, men jag vet att jag inte har så dålig kondition att jag inte ska klara av att gå uppför en backe i sakta mak...
Jag blir bara så arg och ledsen. Varför kunde ingen propsa på en korsett, varför kunde ingen tvinga mig att göra sjukgymnastens övningar? Jag var bara 14 år, och såklart trodde jag att jag visste allt. Nu, 7 år senare, sitter jag här med facit i hand...
Det var när jag var i 13-14 års åldern som jag började märka av mina besvär med ryggen. Jag hade ont, blev trött i ryggen osv. Mamma bokade in en läkartid åt mig, och utredningen började. Till slut hamnade jag på ortopeden i Östersund, där jag först fick ta röntgenplåtar av ryggen och prata med ortopeden. Fick veta att jag hade en rotation på ca 11-12 grader, och jag kommer ihåg hur hemsk den där kröken på ryggraden såg ut. Det syndes så tydligt att den var böjd, och jag hade svårt att förstå att det bara var en 11 graders rotation -det var "Normalt" att ha en rotation på uppemot 30-40 grader (jag kan inte ens tänka mig hur en röntgenplåt hos nån med 40 graders rotation ser ut!!)
I alla fall. Det konstaterades att jag hade skolios, och frågan om en korsett togs upp. Jag var alltså 14 år när det här skedde. Såklart ville jag inte ha någon korsett, för jag ville inte vara mer annorlunda på skolan än jag redan var, det räckte med en alkis-pappa, dålig hy och fett hår tyckte jag. Så jag ignorerade alltså det här med en korsett helt och hållet.
Mina ben mättes, och det konstaterades att dom var olika långa, vilket kan vara en bidragande orsak till att ryggraden böjs. Jag fick ett inlägg att ha i ena skon -men hur länge hade jag det? Ett par veckor? Om ens det. Jag gick till sjukgymnasten och fick ett träningsprogram för att stärka ryggmuskulaturen, vilket skulle kunna förebygga en värre rotation/böj. Hur många gånger gjort jag det? Tre kanske.
Jag var 14 år och visste inte bättre.
Sen läser jag nu på Sjukvårdsrådgivningen att barn och ungdomar som har fått diagnosen skolios, vare sig den är lindrig eller svår, ska följas upp var 6-12e månad så länge man växer, för att se så så att rotationen inte blir värre. Har jag någon gång fått komma på återbesök? Har någon nån gång kollat upp hur det gått för mig, hur min rygg har klarat av den här skoliosen -som från början var lindrig? Det här var ändå 7 år sen, och besvären jag har idag känns värre än förut. Och som svar på min egen fråga; nej, jag har aldrig fått komma på nåt återbesök.
Varför blev jag lämnad åt slumpen, varför följde inte läkarna upp mig och min rygg? De ville att jag skulle ha korsett, men när jag inte ville så sket de fullständigt i mig, trots att skoliosen kan förvärras under hela "växtperioden", dvs fram till ungefär 20 års ålder.
Och så läser jag ännu mer, om korsetter osv. Nu när jag är fullvuxen så att säga, ja då verkar det inte vara någon idé att använda en korsett. Om man har en kraftig rotation eller mycket problem så verkar en steloperation vara enda lösningen. Och jag blir så jävla förbannad! Jag var 14 år och trodde jag visste allt -varför kunde ingen berätta för mig om vad som skulle kunna hända i framtiden, vilka problem jag skulle kunna få? Hade någon berättat för mig, verkligen berättat, visat bilder på hur ryggen kan krökas mer och mer... kanske hade jag då tänkt till? Kanske hade jag sluppit alla dessa dagar med ryggvärk?
Läser också om symptomen. Det står att vid lindriga fall av skolios upplever man inga symptom (lindrig skolios ca 10-15 graders rotation) -jag upplever många symptom, faktiskt de flesta som beskrivs! Det syns på min rygg att den är sned, jag är ofta trött, bäckenet och revbenen "skaver" mot varandra, mag- och tarmproblem, utåtbuktande bröstkorg m.m. Och en sak som jag funderat länge på kanske jag har fått svar på nu:
Det nämns även att man kan få försämrad lungkapacitet pga. skolios. Jag har alltid upplevt att jag lätt blir "flåsig", tungandad och så. Funderade ett tag på om det kunde vara astma. Även när jag var som mest aktiv, tränade på gym, sprang på löpbandet osv. så förbättrades aldrig min andning och "flåset". Som det är nu, och som det alltid varit, så klarar jag knappt av att gå i sakta mak uppför en svagt lutad backe utan att hålla på att dö av syrebrist. Kanske kan även det vara ett symptom på skoliosen? Eller så är det nåt annat, men jag vet att jag inte har så dålig kondition att jag inte ska klara av att gå uppför en backe i sakta mak...
Jag blir bara så arg och ledsen. Varför kunde ingen propsa på en korsett, varför kunde ingen tvinga mig att göra sjukgymnastens övningar? Jag var bara 14 år, och såklart trodde jag att jag visste allt. Nu, 7 år senare, sitter jag här med facit i hand...
Ingen direkt bättring
Fortfarande ont i ryggen, fortfarande less. Celia kom hem vid 16-tiden, och sen dess har vi busat, ätit middag (eller ja, jag åt middag), åkt hem till mamma där Celia åt mat. För gissa vad? MIn lilla tös matvägrade här hemma!! Jag försökte på alla sätt och vis att få henne att äta, men den enda reaktionen jag fick var "neeeejee, eta momma!!". Så, efter 30 minuters försök att få i henne mat, vilket resulterade i sammanlagt en tugga, så for vi hem till mamma & Olof, där hon åt en hel portion utan problem. Ja, jag säger då det.
Kanske borde jag ha stått på mig och hintat till att "äter du inte maten får du vara hungrig", men jag tycker faktiskt att hon är lite för liten för den typen utav uppfostring. Plus, med den här ryggvärken orkade jag inte tjafsa heller, lättare att ta den enkla utvägen och packa med sig lite mat i en matdosa och fara hem till mamma.
Vi kom hem, tog ett långt och varmt bad som hjälpte lite för min rygg. Myste i soffan, såg på Nalle Puh, byggde "uss" (puzzel) och till slut blev det välling, tandborstning och sänggående för fisbyttan. Det börjar bli sängdags för mig också misstänker jag..... men det känns inte som att min rygg vill ligga nåt mer idag. Eller sitta heller för den delen. Nån som vill byta rygg??
Kanske borde jag ha stått på mig och hintat till att "äter du inte maten får du vara hungrig", men jag tycker faktiskt att hon är lite för liten för den typen utav uppfostring. Plus, med den här ryggvärken orkade jag inte tjafsa heller, lättare att ta den enkla utvägen och packa med sig lite mat i en matdosa och fara hem till mamma.
Vi kom hem, tog ett långt och varmt bad som hjälpte lite för min rygg. Myste i soffan, såg på Nalle Puh, byggde "uss" (puzzel) och till slut blev det välling, tandborstning och sänggående för fisbyttan. Det börjar bli sängdags för mig också misstänker jag..... men det känns inte som att min rygg vill ligga nåt mer idag. Eller sitta heller för den delen. Nån som vill byta rygg??
Alltså, jag är less nu. Riktigt less.
Det var ju inte länge sen jag var hemma från jobbet pga. ryggvärk, och då tog jag ju till och med tag i saken och ringde upp på Björkhammar för att boka in en läkartid (eftersom den där jäkla sjukgymnasten -ursäkta uttrycket- inte kunnat få fingrarna ur arslet och ringa upp mig med en tid). Ringde upp, pratade med en sköterska som tyckte att det vore bättre om jag fixade en tid hos sjukgymnasten. Jag sa som det var, att jag ringt i början på sommaren och pratat med henne, och att hon lovat att jag skulle få en tid så fort som möjligt. Inom 14 dagar skulle jag i alla fall ha fått ett datum. Den här sköterskan kollade på datorn och ser mycket riktigt att enligt SG's anteckningar så har jag ringt den 11e juni ang. mina ryggbesvär, och att SG skulle ha ringt upp mig igen innan den 25e juni. Vilket hon alltså inte gjort.
Hon bokar då in en läkartid åt mig onsdagen den 12 augusti kl. 11.20, och säger att hon ska prata med SG om hon ser henne -eftersom sköterskan ansåg att jag borde prioriteras lite i kön, med tanke på att jag snart flyttar till Norge. Allt var frid och fröjd, jag väntade på läkartiden i godan ro.
Så ringde SG upp mig i måndags, och sa att hon hade en tid åt mig på onsdag kl. 15:45. Självklart tackar jag ja till den, eftesom läkaren egentligen inte kan göra något för mig (ryggen ska mätas och grejas, och det kan ej läkaren). Jag tar kontakt med Björkhammar igen och avbokar läkartiden, eftersom jag inte behöver den tiden (plus, det blir för dyrt att åka upp på hammarn två gånger plus att betala både läkarbesök och SG-besök). Är överlycklig över att jag ÄNTLIGEN ska få komma in och kolla upp ryggen, se om det blivit värre eller inte och förhoppningsvis få lite goda råd om hur jag ska bete mig vid värk, för att förebygga värk och även så hade jag tänkt ta upp frågan om en korsett igen.
Så i tisdags eftermiddag/kväll ringer telefonen. Det är från Björkhammar, och dom säger att "sjukgymnasten fått förhinder och inte kan ta emot mig på den avtalade tiden imorgon, men hon ringer upp mig så fort hon får möjlighet så att vi kan boka in en ny tid". VAFAN?! Jag flyttar om mindre än 3 veckor. Jag har ryggvärk till och från, hela tiden. Jag avbokade läkartiden för att jag skulle få komma till en sjukgymnast som faktiskt KAN hjälpa mig. Och sen får jag reda på, mindre än ett dygn innan besöket, att jag inte kan komma dit?! Jag blir bara så jävla förbannad!! Något säger mig att jag inte kommer få träffa sjukgymnasten innan flytten... och vad fan gör jag då? Går på Björkhammar och kräver att få min journal utskriven, så jag kan söka hjälp i Norge istället? Där jag knappt förstår vad dom säger ens en gång?
Varför ska all skit hända mig?! Okej, nu överdriver jag lite kanske, men det är verkligen alltid något som går snett för mig -och jag börjar bli jävligt less på det.
Just nu sitter jag här med ryggvärk -igen. Ryggen känns helt slut, ungefär som att nån har bankat på ryggen med en hammare hela dagen. Och jag har inte ens gjort nåt ansträngande på jobbet idag! Inte ett enda lyft, whatsoever. Det mest ansträngande var en promenad till Ica med en av pensionärerna... jag kände iofs då när jag kom tillbaka till Nipängen att ryggen kändes "mör" och lite "borta", men tänkte inte så mycket mer på det. Men nu är värken här, i full styrka. Jag har svårt att sitta/ligga stilla. Tänk om jag hade fått gått till sjukgymnasten så hade jag kanske fått nåt tips på vad jag kan göra för att lindra värken, kanske tips på nån tablett som kan hjälpa (alvedon, ipren, ibumetin m.m. är helt verkningslöst).
Som det verkar nu blir det inget jobb imorgon... men jag orkar fan inte vara hemma heller, jag blir så rastlös + att jag får så otroligt dåligt samvete mot dom på jobbet som måste gå kort. Men vad kan jag göra? Slita ut ryggen ännu mer är ju inte det bästa... jag måste verkligen bli bätter på att lyssna på min kropp. Den orkar inte lika mycket som jag vill att den ska orka, men det är fan i mig sorgligt. Jag är 21 år och har en rygg som känns som en 80-årings. Jag vill inte ha det så här...
Hon bokar då in en läkartid åt mig onsdagen den 12 augusti kl. 11.20, och säger att hon ska prata med SG om hon ser henne -eftersom sköterskan ansåg att jag borde prioriteras lite i kön, med tanke på att jag snart flyttar till Norge. Allt var frid och fröjd, jag väntade på läkartiden i godan ro.
Så ringde SG upp mig i måndags, och sa att hon hade en tid åt mig på onsdag kl. 15:45. Självklart tackar jag ja till den, eftesom läkaren egentligen inte kan göra något för mig (ryggen ska mätas och grejas, och det kan ej läkaren). Jag tar kontakt med Björkhammar igen och avbokar läkartiden, eftersom jag inte behöver den tiden (plus, det blir för dyrt att åka upp på hammarn två gånger plus att betala både läkarbesök och SG-besök). Är överlycklig över att jag ÄNTLIGEN ska få komma in och kolla upp ryggen, se om det blivit värre eller inte och förhoppningsvis få lite goda råd om hur jag ska bete mig vid värk, för att förebygga värk och även så hade jag tänkt ta upp frågan om en korsett igen.
Så i tisdags eftermiddag/kväll ringer telefonen. Det är från Björkhammar, och dom säger att "sjukgymnasten fått förhinder och inte kan ta emot mig på den avtalade tiden imorgon, men hon ringer upp mig så fort hon får möjlighet så att vi kan boka in en ny tid". VAFAN?! Jag flyttar om mindre än 3 veckor. Jag har ryggvärk till och från, hela tiden. Jag avbokade läkartiden för att jag skulle få komma till en sjukgymnast som faktiskt KAN hjälpa mig. Och sen får jag reda på, mindre än ett dygn innan besöket, att jag inte kan komma dit?! Jag blir bara så jävla förbannad!! Något säger mig att jag inte kommer få träffa sjukgymnasten innan flytten... och vad fan gör jag då? Går på Björkhammar och kräver att få min journal utskriven, så jag kan söka hjälp i Norge istället? Där jag knappt förstår vad dom säger ens en gång?
Varför ska all skit hända mig?! Okej, nu överdriver jag lite kanske, men det är verkligen alltid något som går snett för mig -och jag börjar bli jävligt less på det.
Just nu sitter jag här med ryggvärk -igen. Ryggen känns helt slut, ungefär som att nån har bankat på ryggen med en hammare hela dagen. Och jag har inte ens gjort nåt ansträngande på jobbet idag! Inte ett enda lyft, whatsoever. Det mest ansträngande var en promenad till Ica med en av pensionärerna... jag kände iofs då när jag kom tillbaka till Nipängen att ryggen kändes "mör" och lite "borta", men tänkte inte så mycket mer på det. Men nu är värken här, i full styrka. Jag har svårt att sitta/ligga stilla. Tänk om jag hade fått gått till sjukgymnasten så hade jag kanske fått nåt tips på vad jag kan göra för att lindra värken, kanske tips på nån tablett som kan hjälpa (alvedon, ipren, ibumetin m.m. är helt verkningslöst).
KAN JAG HJÄLPA ATT JAG BLIR JÄVLIGT LESS OCH FÖRBANNAD?!?!
Som det verkar nu blir det inget jobb imorgon... men jag orkar fan inte vara hemma heller, jag blir så rastlös + att jag får så otroligt dåligt samvete mot dom på jobbet som måste gå kort. Men vad kan jag göra? Slita ut ryggen ännu mer är ju inte det bästa... jag måste verkligen bli bätter på att lyssna på min kropp. Den orkar inte lika mycket som jag vill att den ska orka, men det är fan i mig sorgligt. Jag är 21 år och har en rygg som känns som en 80-årings. Jag vill inte ha det så här...
Skit också, ännu en sjukdag
Igår ringde jag på jobbet och sa att jag skulle komma och jobba idag, ryggen kändes lite bättre och jag tänkte att det nog lär vara frid och fröjd imorgon bitti. Jo tjena. I natt har jag bara vridit och vänt på mig, det har "krypit" i ryggen på mig, det har gjort ont hur jag än har legat och det har varit sån där molande värk av och till. Jag provade både sängen och soffan, men icke sa nicke. Var vaken till framåt 4-tiden inatt också, och precis när jag somnat får jag ett sms av Martin. Allt som allt har jag väl kanske sovit 2-2,5 timme inatt pga den här jävla ryggen!
Klev i alla fall upp imorse och åkte på jobbet, tänkte att jag skulle vara där och hjälpa till nu på morgonen i alla fall eftersom det brukar kunna vara stressigt då. Och tur var väl det, för det var en annan som var hemma och var sjuk och en som hade vab. Så hade inte jag kommit hade dom fått gå 3 kort... och det är inte roligt!
Men nu är jag hemma i alla fall, åkte hem efter att frukosten och matsalen var avklarad. Ska jaga läkarna uppe på Björkhammar och se till att jag får en tid där -helst idag eller imorgon!! Får jag ingen tid den närmsta veckan så söker jag mig till Östersunds sjukhus istället, för jag MÅSTE kolla upp det här innan jag sticker till Norge, så är det bara. Den där sjukgymnasten jag pratat med verkar inte förstå det. Och när man ringer till HC så blir man bara hänvisad till sjukgymnasten.. som har/haft semester, och världens längsta kö. Kul? Nej. Det var nån gång i våras/början av sommaren som jag pratade med henne första gången, men har nånting hänt sen dess? Inte ett skit.
Klev i alla fall upp imorse och åkte på jobbet, tänkte att jag skulle vara där och hjälpa till nu på morgonen i alla fall eftersom det brukar kunna vara stressigt då. Och tur var väl det, för det var en annan som var hemma och var sjuk och en som hade vab. Så hade inte jag kommit hade dom fått gå 3 kort... och det är inte roligt!
Men nu är jag hemma i alla fall, åkte hem efter att frukosten och matsalen var avklarad. Ska jaga läkarna uppe på Björkhammar och se till att jag får en tid där -helst idag eller imorgon!! Får jag ingen tid den närmsta veckan så söker jag mig till Östersunds sjukhus istället, för jag MÅSTE kolla upp det här innan jag sticker till Norge, så är det bara. Den där sjukgymnasten jag pratat med verkar inte förstå det. Och när man ringer till HC så blir man bara hänvisad till sjukgymnasten.. som har/haft semester, och världens längsta kö. Kul? Nej. Det var nån gång i våras/början av sommaren som jag pratade med henne första gången, men har nånting hänt sen dess? Inte ett skit.
Ursäkta att jag klagar, men jag har oooont!
Rygghelvete
Inatt sov jag som en klubbad säl -men vad hjälpte det? Vaknade med världens ryggvärk istället, så det var bara att ringa och sjukanmäla sig. Weehoo, vad less jag blir. Men vad kan man göra åt saken? Inte mitt fel att jag har en rygg från helvetet! :(
Ni ser ju själva hur konstigt lutad jag är. Vänster sida av kroppen är i princip helt rak, medans den högra har världens kurva (som leder till att om jag sitter på ett visst sätt eller ligger på vänster sida så far höftbenet och revbenen ihop och skvaver mot varann som attan... inte skönt!) Synd att jag inte kunde få till en bild av hela mig, för då syns det riktigt hur sned jag är i ryggen, axlarna lutar ungefär som Lutande Tornet i Pisa och gör att det hela ser ganska skrattretande ut.
Jag är nog inte normal på en fläck jag...
Ni ser ju själva hur konstigt lutad jag är. Vänster sida av kroppen är i princip helt rak, medans den högra har världens kurva (som leder till att om jag sitter på ett visst sätt eller ligger på vänster sida så far höftbenet och revbenen ihop och skvaver mot varann som attan... inte skönt!) Synd att jag inte kunde få till en bild av hela mig, för då syns det riktigt hur sned jag är i ryggen, axlarna lutar ungefär som Lutande Tornet i Pisa och gör att det hela ser ganska skrattretande ut.
Jag är nog inte normal på en fläck jag...
