En alkoholists dotter -ja, det är jag.
Nu är julen snart här, det är bara 3 veckor kvar tills tomten knackar på dörren och glatt ropar "ho ho ho, finns det några snälla barn här?". De flesta barn älskar den här helgen, med allt vad det innebär. Tomte, klappar, gran, köttbullar, julskinka, skratt och lek. För vissa barn innebär den här helgen även något helt annat. Jag var ett av de barnen som samman med julens glädjeämnen kände skräck inför vad helgen skulle erbjuda.
Ta glädjeämnena jag räknat upp ovan och lägg till en stark rädsla, alkohol, sluddrigt tal, "simmiga" ögon, blod, ett uppsvullet ansikte efter en olycka på gårdagens fyllefest. En pappa som alltid var där, men aldrig närvarande. En pappa som ofta skrämde vettet ur mig på grund av sitt drickande. Dag efter dag, året runt. Inte ens under julhelgen höll han upp.
En vit jul, en jul utan alkohol. Är det så mycket begärt?
Vissa människor verkar ha väldigt svårt att förstå min inställning till alkohol och julen. Jag tycker inte det är okej att dricka en liten snaps till julmaten. Jag tycker inte det är okej att dricka en julöl eller två under julafton. En vinflaska i julklapp är okej, om den inte öppnas under julen.
Julen är, som många säger, barnens högtid. För mig har den aldrig riktigt varit det, just på grund av alkoholen. Jag har JÄVLIGT svårt att förstå (ursäkta svordomen) varför man inte kan låta bli alkoholen under julen när det är barn med?! Barn blir rädda och oroliga när de ser att de vuxna förändras (jo, det märks på dig om du så "bara" druckit ett par snapsar eller två julöl).
Kan ni förstå mig, dottern till en alkoholist, som inte vill att någon dricker i närheten av hennes dotter under julen? Kan ni förstå den rädsla och de minnen som dyker upp i hennes huvud när hon känner lukten av öl, eller ser en full man som sitter i ett hörn och knappt klarar av att hålla ögonen öppna? Kan ni förstå att efter den helvetes julen hon och hennes familj gick igenom år 2003, så känner hon inte längre minsta lilla julkänsla, minsta lilla glädje över julen? Kan ni förstå att julen för henne nu mest är förknippad med ett sönderslaget, blodigt, uppsvullet ansikte och en julfrukost som kändes som tagen ur en skräckfilm, där man inte vågade se upp från maten av skräck för vad man skulle se, vilka ord man skulle få höra? Julen 2003 var ett helvete.
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Kanske vill jag bara göra er uppmärksamma på hur jobbig julen är för vissa familjer. Jag var ett av de barnen som gick på jullov med en klump i magen av rädsla, och jag var ett av de barnen som inte ville prata om julen när lovet var över och skolan hade börjat igen. Jag var ett av de barnen och jag kommer alltid att vara en av dem.
"När mamma blir konstigt skrattig får jag ont i magen"
Därför skrämmer du ditt barn i jul
Julen är inte enbart mysig
Jag förstår dig Linda.. jag är oxå ett av dom där barnen.. jag försöker förtränga allt som hänt sen man var liten.. men det går inte.. det kommer alltid komma upp tillfällen när man kommer ihåg all skit man vart med om.. Rädslan det oxå.. Du är inte ensam!
Kramar!
Hej Linda!
Jag förstår att det är jobbigt för dig med julen när man läser om vad du har gått igenom. Men jag vill bara dela med mig av en tanke. Var försiktig med att skydda din dotter alltför mycket och försök att visa henne att vuxna och alkohol i kombination inte ALLTID behöver vara någonting "dumt och farligt", jag tror att der kan straffa sig i framtiden.. Missförstå mig inte, vill inte peka finger och vara jagvethuralltfunkar, men det vara som sagt bara en tanke från mitt håll.. Med en så bra mamma som du verkar vara så får du och din fina dotter säkert en underbar jul tillsammans, det är nu ni ska göra julen till någonting glatt och positivt, så att både du och dotra har fina julminnen att se tillbaka på! Tack för en bra blogg med många kloka ord! =) /Py
Starkt inlägg linda.
Tycker det är bra och strongt av dig att dela med dig av dina erfarenheter. Det kan hjälpa någon annan som har det svårt. Och som inte kan prata om det.
Kram!
de gör ont i mitt hjärta.... :-(
