Allhelgona
Idag är det den dagen då man besöker gravarna där ens egna vilar. Jag önskar jag kunde åka ner på skogskyrkogården och tända ett ljust hos morfar och ett hos farmor, men det är ganska svårt när jag befinner mig så långt bort. Jag tänder därför ett ljus här, så dom vet att jag inte glömt dom <3
Det är synd, för jag tycker det är så himla mysigt och rogivande att vara på kyrkogården just den här kvällen. Alla ljusen, tystnaden... jag vet inte, men jag trivs där nere, och har alltid gjort.
"Berg och verklighetsbarriärer kan aldrig sudda ut spåren du satte i allas våra hjärtan"
-ett stycke ur en dikt jag skrev efter att morfar gått bort
Jag kan inte hjälpa det
Ibland önskar jag att man kunde få spola tillbaka tiden litegrann. Den första tiden med bebis är verkligen mysig, även om den på samma gång är väldigt krävande. Jag skulle mer än gärna spola tillbaka tiden 2 år och 3 månader, och göra om alltihop. Undrar just var man hade stått idag, om man vetat det man vet nu och gjort sitt bästa för att undvika vissa situationer?
-------------------
Jag har haft en ganska kass dag idag, och jag vet egentligen inte varför. Den har bara varit urusel. Har inte kommit mig för att göra något, utan jag har pendlat mellan dator, tv och pussel. Var ner på jobbet en sväng och lämnade en nyckel och passade i samma veva på att springa ner på REMA1000 och handla lite småsaker. Men det är liksom allt.. Jag har känt mig som en grinig kärring hela dagen, så jag tror inte jag har varit det roligaste sällskapet för Martin ikväll. But I just can't help it...
Imorgon jobbar jag 7.30-15:00, och sen är jag ledig på söndag. Nästa vecka blir det jobb måndag, onsdag, torsdag och fredag. Nånting säger mig att det säkert kommer bli fler dagar också.
Vi var in på Skeidar igår innan vi åkte hem från Ålesund, så vi kikade på barnsängar. Fanns bara en växa-säng, sen var det såna stora sängar, men det blir alltför trångt att ha in en sån stor i det lilla rummet.. Ska kika runt lite mer och se om jag hittar växa-sängar nån annanstans också, för jag tyckte den var lite väl dyr den vi såg. 2500 NOK = ca 3000 SEK. Fast vad vet jag, det kanske är normalt?
Frågan är bara när, var och hur jag/vi ska orka ta tag i det där rummet... det är verkligen ett BOMBNEDSLAG! Varje gång jag öppnar dörren in dit så gör jag inte annat än suckar och drar igen den. Det känns sååååå motigt att försöka få nån ordning där. You have no idea.
Nej, nu har jag pladdrat färdigt för ikväll. Tror jag ska ta och skriva en kort update i andra bloggen innan sänggåendet, och rensa tankarna lite. Det kan nog behövas, kanske. Godnatt och sov gott allihop!
Look what I bought!
Jag har inte lust att bråka
Jag har ingen lust att sitta och käfta om något så barnsligt över internet. Speciellt inte när jag inte ens har ett namn på dig.
Jag är villig att tro dig när du kan bevisa att undersköterska inte är = hjelpepleier. Ge mig bevis? Jag har suttit och gjort lite research nu en stund, och hur jag än vrider och vänder på det, vad jag än söker på, så får jag alltid samma slutsats; Undersköterska = hjelpepleier.
Om inte undersköterska och hjelpepleier är samma sak, ja då är jag väldigt förundrad över varför jag har blivit autoriserad hjelpepleier här i Norge? Hur har jag kunnat fått ett godkännande, om jag inte har den motsvarande utbildningen? Bara en liten fundering.
-----------
Och svar till Therese.
Ja, jag är utbildad uska. Och nej, i väldigt liten mån känns det som att jag fick använda mina kunskaper som uska i Bispgården. Efter mycket om och men fick jag delegering på att ta blodsocker (medicin hade jag sedan innan), men det var allt. Och jaa, när det är "det enda" man fick göra så känns det lite som att man gått utbildningen helt i onödan.
Här får jag verkligen uppskattning för det jag gör, och jag får göra det jag har lärt mig. Medicin, insulin, blodsocker, olika provtagningar, såromläggning, stomier... så man känns mer uppskattad här på nåt sätt. Som att dom verkligen tar en på allvar.
Inget ont sagt om Nipängen nu, för jag trivdes superbra där också! Men jag tycker ibland att det är lite väl strikt med delegeringarna där... faktiskt.
Sånt här irriterar mig! (+ svar till Anonym)
Loggar in på bloggen nu efter att ha varit i Ålesund sedan i tisdags, och möts av en jäkligt trist kommentar. I vanliga fall brukar jag inte publicera kommentarer från de som är anonyma, men jag vill inte bli påhoppad och kallad lögnare utan att få svara för mig.
1. Sen när finns det inte uskor i Norge? Det yrket finns visst i Norge, med den skillnaden att det självklart inte heter "undersköterska" som det gör här i Sverige. I Norge heter det "hjelpepleier", och utbildningen är likvärdig vår svenska undersköterske-utbildning.
Det är ungefär samma sak som att säga att det inte finns sjuksköterskor eller läkare i vare sig Norge, USA eller övriga världen. Det "finns inte" sjuksköterskor i Norge, för de går under benämningen sykepleier. Det finns heller inte läkare i Norge, för det går under benämningen lege. Förstår du mitt resonemang?
Och dessutom är det väl knappast någon nyhet att Många uskor (och ssk för den delen) åker över till Norge för att jobba? Det är inte direkt ovanligt. I den kommunen jag jobbar finns det en hel hög med svenskor (både usk och ssk) som jobbar. I Norge kallas vi för hjelpepleier och sykepleier, och vi har precis samma kunskap och utbildning som de norska har.
2. Kan hända att man får, men HÄR där JAG jobbar har vi inga delegeringar. Jag om någon bör väl veta det, som faktiskt jobbar här? Första dagen jag kom innanför dörren fick jag ge insulin och mediciner till människor jag aldrig träffat. Utan att någon ens överhuvudtaget frågat om jag gjort det förr, om jag vet hur jag använder en insulinpenna osv osv.
Sen vet jag självklart inte hur det funkar på andra ställen i Norge, men här i Flora Kommune funkar det inte så. Här gör vi allt, från dag ett. Sen är jag självklart inte så dum att jag springer iväg och gör saker jag inte vet hur de ska göras, då frågar jag.
Ber om ursäkt om jag var otydlig i mitt inlägg i undersköterske-tråden på FL. Jag menade självklart inte att dra hela Norge "över en kam", för jag kan omöjligt veta hur det det fungerar i resten av Norge. Men faktum är att så funkar det här, och jag har ingen anledning att ljuga om det. Kanske bör du komma hit och se för dig själv?
------------------
Summa summarum: Jag vet inte vem du är, och jag har absolut ingen aning om varför du "hoppar på mig" och påstår att jag ljuger om mitt jobb. Vad har jag för anledning att göra det?
Jag trivs med att vara undersköterska här i Florö, och är glad över att faktiskt få använda mig av min utbildning på ett sätt jag inte fick göra hemma i Bispgården.
Så, Anonym, har du något mer att påpeka? Var jag otydlig på något sätt?
Usch, vad irriterad jag blir på sånt här. Och det lustiga är ju, att så fort någon har en negativ kommentar så är dom anonyma. Vågar man inte stå för vem man är och vad man säger/tänker/tycker?
Äntligen sitter det
Nu känns det som att rutinerna för senvakten på Docen har satt sig riktigt. Allting flöt på hur bra som helst ikväll, och ikväll för att stressa som en tok och ändå måsta jobba övertid så var jag idag klar 21:20, alltså 40 minuter till godo till att skriva i journalerna, låsa in mediciner och nycklar, lämna rapport, städa upp på kontoret, gå med sopor osv. Det kändes skönt. Förhoppningsvis går det lika bra i morgon.
Och det måste jag säga, att man växer ändå rätt mycket i sin yrkesroll när man jobbar här. I alla fall jag gör det. På Nipängen fick man ju i princip inte göra någonting, det var ju mest toalettbesök och mediciner bara. Här får jag göra ALLT (ja, utom att sätta kateter då, men det skulle inte förvåna mig om jag blir upplärd på det också, för här gör även uskor det). Mediciner, stomi, insulin, såromläggning, olika prover. Jag kan vara med och diskutera olika saker och blir verkligen tagen på allvar, vilket det inte alltid har känts som att man har blivit på Nipängen och de praktikplatser man haft. Så ja, i alla fall jag växer enormt av att få arbeta här. Jag lär mig något nytt varje dag, och dom som jobbar på Docen är fantastiskt duktiga, både vad gäller det medicinska och omsorgsbiten. Jag trivs verkligen på mitt jobb!
Nog pratat om det. Imorgon har jag också senvakten, sen är jag ledig tisdag-onsdag-torsdag då jag & Martin ska till Ålesund. Martin ska dit på kurs, så jag ska strosa runt lite på dagarna och se vad Ålesund är för ett ställe. Ska bli skönt att faktiskt få träffa Martin lite varje dag, och veta att "klockan fyra är kursen slut, och då får jag vara med honom hela kvällen sen". Nu är det ju inte riktigt så det funkar i och med att han är så mycket i Leirvik.. man vet aldrig riktigt när man får träffa honom, eller hur länge han blir hemma.
Nu kommer jag inte kunna prata med Celia på två veckor heller, för hon är hos sin farmor när Anders är iväg på utbildning. Det känns väldigt jobbigt, jag vill ju se henne och prata med henne... även fast det känns som tusen knivar i hjärtat och tårarna rinner efteråt, så känns det ändå bättre att ha fått sett att hon har det bra. Det är så jobbigt det här... vill att de här veckorna ska gå fort, så vi kan hämta henne. Jag vill ha henne här hos mig <3
Jag har nog inte så mycket mer att säga idag. Ska se om det är nåt på tv tror jag, annars blir det till att pussla lite innan sänggåendet. Nåt måste man ju sysselsätta sig med.
Herre jissanes
Vissa dagar är verkligen värre än andra. Imorgon har jag senvakten igen, hoppas den blir lugn och harmonisk. Igår var den helt okej, men lite stressigt på slutet blev det allt. Men jag var klar 21:57, så det hurrar vi för! ;)
Nej, nu ska jag sträcka ut mig på soffan i ca 1 timme tills Martin (förhoppningsvis) kommer hem. Sen blir det väl nåkke å spise å litt kos kanskje!
"Äntligen helg"
Fredag idag, och det är grått och trist väder här i Florö. Men det känns bra på sätt och vis, för hur kul är det att gå på jobbet när solen för en gångs skull visar sig? Är glad att det var sol igår när jag var ledig, för man är inte direkt bortskämd med soldagar här!
Har byggt lite mer på mitt pussel, så det går framåt. Väldigt sakta dock -det är inte det lättaste att hitta dom bitarna man är på jakt efter när man gräver runt bland tusentals små bitar... Ingen som vill komma och bygga pussel med mig?
Midnatt
Och ja, det är kul att bygga pussel. Lite sådär lagom hjärngympa när man inte har nåt bättre för sig! Jag är i alla fall tacksam att jag inte köpte 6000 bitars pusslet som jag tänkte köpa först... för det hade inte fått plats på köksbordet! Det är knappt att det här med 3000 bitar får plats. Jag tror jag har kanske 4-5 cm till godo på ena ledden av pusslet.. så det var nära ögat att jag fått flytta ner skiten på golvet och satt mig där istället! ;)
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Var ute på stan en sväng och strosade runt, njöt av solskenet och jaa.. bara hade det bra en stund. Var in på posten och skickade en jacka till Celia, och sen handlade jag lite förnödenheter. Men jag har varit duktig idag, för jag har dammsugit och plockat undan lite smågrejer. Skrubbat diskbänk, spis och köksbänkar har jag gjort också. Städat sopskåpet. Ja ni ser ju, jag har gjort lite nytta idag faktiskt :)
Pratat med Emilie & Martina har jag gjort också. Det är så typiskt att jag tog på mig att jobba fredagen den 6e, annars skulle jag banne mig ha tagit tåget till Östersund och festat med dom den helgen! Och nästa helg skulle Emilie ha ett Halloween party -men vem jobbar inte lördagen då? Suck...
Det lät så himla frestande att få festa med mina brudar, det händer inte allt för ofta. Och vi har ju alltid störtkul dessutom, det gör att man längtar ännu mer! Men ja, jag & Emilie är överrens -vi behöver göra nåt galet. Och det snart!! Så... har ni läsare några galna ideér på vad vi kan hitta på nästa gång vi ses? ;) Springa runt naken på stan är dock inget alternativ, så kom på nåt annat!
Nej, nu ska jag lägga några fler bitar på pusslet, och sen blir det sängen. Imorgon har jag senvakten, sen på lördag har jag tidlig vakt, söndag senvakt och måndag tidlig vakt tror jag? Shit the same. Imorrn har jag sovmorgon i alla fall, och det är det som räknas! :)
Sov gott sötnosar!
Nu har tanten i mig kommit fram
I gode og onde dager
En sak jag ska göra är i alla fall att gå ner på posten och skicka en jacka till Celia, men sen då? Kanske jag skulle ta mig en sväng bortöver mot Brandsöyåsen och se om jag hittar? Det ser inte riktigt ut som att det ska bli regn idag faktiskt, och det är ju trevligt.
Senare idag/ikväll ska jag prata med Celia via web-cam & Skype. Mammas hjärta <3
Inatt drömde jag om morfar. Det var ingen sån där trevlig dröm, som jag drömt förut, när jag fått en kram av honom. Nej, jag drömde att han dog. Han bara somnade in på en kökssoffa, och där fick han ligga ett tag. När vi såg att han började bli sådär blå/lila i ansiktet så gjorde vi iordning bäddsoffan inne i kammaren hos mormor och så bar vi honom in dit och bredde på honom en fin filt. Det var allt.
Vad konstigt man drömmer ibland. Men det var i alla fall en fridfull dröm, för han såg ut att vara så avslappnad och må bra. Han såg inte riktigt lika "död" ut som han gjorde när vi fick se honom nere i skogskapellet, utan han såg mer levande ut i drömmen, trots att jag visste att han var död. Svårt att förklara.
Från en sak till en annan.. jag tror kanske jag ska ta och dammsuga idag. Och vika tvätten som jag antar är torr nu. Skulle ha kunnat skura av golven också... om jag bara haft en skurhink! haha. Martin hade köpt ett torkstativ till tvätten och en skurmopp + "urvridare" till skurhink när han kom hem i fredags.. men ingen skurhink! haha. Får be han svänga in på Biltema när han kommer hem nästa gång, så jag får en skurhink också. Lite svårt att skura annars ;)
Och nu ni, nu blir det I gode og onde dager, alltså Våra bästa år. I brist på annan nyttig sysselsättning har jag börjat sett på det igen. Tragiskt, jag vet! :P
Mammas hjärta
Foto taget av pappa Anders
Celia har varit på maskeradparty på dagis idag. Finns det någon finare tös?
Innan jag glömmer!
På jobbet så har vi en vakttelefon, det som vi på Nipängen kallar larmtelefon, där dom ringer från larmcentralen om någon larmar. Den ringde i alla fall i ett igår kändes det som, helt och totalt kaos.
I alla fall, inatt har jag drömt om den där jäkla telefonen. Jag drömde att jag följde med mamma till Sundsvall och shoppade (när jag var mitt i ett arbetspass!), och vi går runt där lyckliga och glada på vad som verkade vara IKEA eller kanske ÖB/Rusta. Så ringer telefonen, och jag svarar "Docen Heimsykepleie, det här är Linda"
"Hai,det var fra larmcentralen ditta. Vi har fått veta att Cornelis Vreezwijk ((stavning?)) ikkje har fåt middagen sin idag"
"Cornelis? Vi har ingen Cornelis på vår avdelning så vitt jag vet.. men jag är ju ny så..."
"Det var rart! La meg sjekke..."
det går några minuter....
"Nei, du har heilt rett! Det finnes ikkje nåkken Cornelis Vreeswijk hos er, sia hi döde för fem år sia! Greit. Ha de!"
Och gud så lättade jag blev när jag fick veta att han var död för fem år sedan, för då kunde jag fortsätta shoppingrundan med mamma, och slapp åka tillbaka på jobbet! :P
Jag säger då det.. vad man drömmer konstigt ibland! Och hur Cornelis Vreeswijk kom in det hela...? Haha.
Tirsdag, som det heter här i Norge
I alla fall, jag är i Florö och livet har sin gilla gång. Har jobbat de två senaste kvällarna, varav båda kvällarna slutade med övertid för att det var så oroligt i huset... jag säger då det! I "vanliga fall" (om jag nu kan prata om "i vanliga fall" efter att bara ha varit där ca en vecka förut) så har jag brukat vara klar med allt vid ca 21:15 och haft god tid på mig att skriva noteringar i journalerna, städa upp på kontoret, fixa disken och ladda kaffebryggarn till morgondagen. De här två kvällarna... har jag inte hunnit med nåt känns det som! Igår var jag nätt och jämnt klar med allt klockan 22:00 när jag egentligen skulle ha slutat, men då var det bara att sätta sig vid datorn, logga in på CosDoc och skriva lite noteringar på ett par, tre patienter. Och sen ringa och ge rapport till nattvakten, och efter det försöka få tag på en patient som var på "rymmen" och skulle ha haft sitt insulin för över 1 timme sen.. strax efter 22:30 kom jag mig i alla fall ut, trött som få efter att ha kutat oavbrutet hela kvällen.
Idag är det sånt där måttligt roligt väder. Det regnar inte (just nu), men det är grått och trist och blåser litegrann. Ser ut som att regnet kommer vilken minut som helst. Snart ska jag ner på jobbet och lämna nyckeln till en arbetskamrat, så hon har sin nyckel ikväll och tar sig in och ut, och sen ska jag handla lite. Insåg nyss att vi är utan bröd, och det går ju inte an! Lär väl slinka med lite annat också, mjölk, juice och skinka t.ex. Sånt där som man bara måste ha :)
Igår gjorde jag dock något dumt, jag köpte lite smågodt... och gud så jag ångrade mig! Det var inte ens gott, överhuvudtaget, så det är väl bra det. Då kanske man inte är lika dum en gång till! Är förövrigt väldigt nyfiken på min vikt, kan knappt vänta till torsdag då jag ska väga och mäta mig igen! Det ska bli spännande!
Lite kort om helgen också, kanske? I fredags gjorde jag en supergod älgstek + rotsaksgratäng till dess att Martin kom hem. Till det drack vi en flaska rött, och avrundade det hela med lite baileys och aquavit. En alldeles perfekt kväll, om jag får säga det själv.
I lördags var vi ut på "bua" och träffade några av hans vänner. Det var en trevlig kväll, skönt att komma ut och träffa lite folk! Allt som allt var det en bra helg! :)
Jag hade planer på att gå uppför Brandsöyåsen idag, men jag vet inte om jag ids.. det ser ju som sagt lite hotfullt ut på molnen. Och så kommer jag inte riktigt ihåg var vägen/berget började. Jag vet att det tog ca 2-3-4 minuter dit med bil.. kanske ska ta mig en tur bortöver och se om jag i alla fall hittar igen början till "bergbestigningen"? :P Om jag gör det kan jag ju alltid gå uppför där i morgon! Jag lovar er, det är SUPERBRA träning! Ska ta med kameran då så ni får se vad det egentligen är.. det är allt annat än en fin och "lätt gådd" naturstig med svag lutning, om man säger så :)
Nej, nu ska jag rafsa ihop lite kläder från tvättkorgen och köra igång en maskin och sen gå neröver mot jobbet och lämna nyckeln så jag inte lyckas glömma det. Det vore just typiskt mig...
Svar till Monika!
Om du vill så skulle du kunna skicka ett mail till mig på [email protected], så kan vi prata lite mer där och så får du svar på dina frågor. Om jag börjar berätta om Herbalife här på bloggen blir det med all säkerhet en hel roman, just för att jag tycker så otroligt mycket om produkterna!
Imorgon lovar jag er att det kommer en uppdatering om livet i övrigt... har varit väldigt slarvig nu på sista tiden. Unskyld! Kan i alla fall upplysa er om att det är fullt upp nu känns det som, framför allt med jobbet... två kvällar med övertid nu, och ändå känns det som att jag inte gjort allt jag borde ha gjort! Nej, sängen nu. Och Monika, hör mer än gärna av dig på mailen jag nämnde ovan, så ska du få en riktig presentation och svar på alla dina frågor!
I kampen mot vikten -följ med från "början"
Som bekant är jag lite annorlunda, eftersom jag vill gå UPP i vikt. Mitt mål är för tillfället 60 kg, det är mitt delmål. Mitt slutmål är 65 kg, men först och främst satsar jag alltså på 60 kg.
Mina startmått + startvikt är som följer:
Vikt: 57 kg
Byst: 77,5 cm
Midja: 72 cm
Höft: 96 cm
Lår: 54,5 cm
Huvuddelen i min viktkamp är Herbalife, som jag har ätit i ett år nu. Jag har ätit det först och främst för viktuppgång, men under den senaste tiden har jag ätit det för att hålla vikten. Det är verkligen helt underbara produkter! Om du eller någon du känner vill ha mer information om ett bra, nyttigt och gott sätt att gå ner i vikt, upp i vikt eller bli piggare så tveka inte att höra av dig! Du kommer inte bli besviken! [email protected]
Nu kör jag igen!
Då var det torsdag då, och snart är även den här veckan slut. Vad fort det går, tycker ni inte? Inte länge kvar till jul nu! Herrejösses... jag hinner inte med.
Idag klev jag upp vid 07:30 ca, Martin åker ju till Leirvik idag igen och då måste man ju upp och se till så man får sig en puss & kram innan han åker. Och förövrigt var jag ovanligt pigg också, så det var riktigt skönt att kliva upp faktiskt! Har precis ätit havregrynsgröt & en limpsmörgås + jucie. Om en liten stund blir det en shake också.. för nu har jag bestämt mig, jag SKA upp de här sista kilona, hur länge jag än måste hålla på! Så, go for it Linda!
Blir en shake med vaniljsmak nu på morgonen tror jag... eller nej, jag ångrar mig. Jag vill ha en chokladshake! Och efter lunch ska jag prova på ett tips jag fick av en av mina kunder. Jag ska göra en vaniljshake och tina upp lite jordgubbar, och så använde shaken som "vaniljsås". Som på sommaren när man äter jordgubbar & mjölk, fast med vanilj-mjölk istället. Det kan inte bli fel! :)
Nu börjar med andra ord "allvaret" för mig igen, för nu blir det inget socker mer. Inget godis, inga kakor... det kommer bli tufft, och jag känner på mig att jag kommer bete mig som en grinig kärring i klimakteriet. Stackars Martin.. :P
Jag laddade i alla fall upp förrådet lite igår när jag var på Kiwi och handlade (mycket trevlig affär, rätt billig mat också för att vara norsk -tummen upp!!), så nu har jag äpplen, vindruvor och bananer (ååååh, chokonana shake efter middagen tror jag?! :D). Det blir perfekt. Då har jag i alla fall nåt att tugga på när det värsta sockersuget sätter in. Tro mig.. jag är inte trevlig när jag inte får i mig mitt socker. Jag är hemsk.
Jag har även köpt en ny produkt som jag inte testat förut, Niteworks. Ska bli kul att se om det fungerar! Det vore helt underbart om jag kunde få lite bättre blodcirkulation och värme i händer och fötter, som jag hört att vissa fått med hjälp av den här produkten. Spännande!
Ska ut och gå en sväng sen också tänkte jag, innan lunch. Lite frisk luft och motion är bara bra, hjälper antagligen mig en bra bit på väg med viktuppgången också! Oj, Martina, nu kommer jag ihåg... på tal om träning... vi gjorde aldrig varsin sit-up!!! Hahaha :D Vi får göra det nästa gång, men Johan får inte kolla när jag gör en! :P
Det blev mycket Herbalife-prat nu.. men det får ni stå ut med! ;) Och nu ska jag se på Dr Phil, det handlar om tonårsgraviditeter. Det är precis min typ av ämne!
Tillbaka i verkligheten
Det sista svenska inlägget
Det ska bli ganska skönt att åka tåg och få slumra lite, för jag känner mig lite småseg. Det känns dock inte lika kul att tänka på vilken lång resa jag har framför mig... 4 timmar tåg, 4 timmar i Trondheim, 3 timmar tåg och sen en låååååång och ensam bilresa från Röros till Florö. Känns inte allt för lockande om man säger så... men men. Det leder ju till nåt gott, jag får tänka så :)
Celia vart i alla fall glad när hon fick åka till pappsen igår. Sötfisen! Och vet ni vad, hon har börjat sjunga en massa! "I ett hus vid skogens slut" ni vet.. hon älskar den, och gud så roligt det låter när hon sjunger. Går inte att förklara... hahaha. Orden ihopblandade, inget ord som uttalas riktigt, och falska toner till tusen ;) haha. Men hon är så go, och jag skulle älska att höra henne sjunga varje dag! "jä annas skjuuuuuu däääj" = "annars skjuter
jägarn dig". Bara ett smakprov ;)
Nej nu ska jag stänga av datorn, börja klä på mig och gå ut. Det vore ju just snyggt om jag missade 6an... Ha det!
Sista dagen på byn
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska sysselsätta oss med, jag ska i alla fall bort till Eva en sväng och hämta en resväska som jag ska få låna (tusen tack Eva!!!) och sen ska jag packa ner det sista. Hoppas på att jag kan få ner datorväskan i någon av resväskorna, för den är alldeles för tung för att bära.
Blir en sväng upp på Ica idag också... typiskt, jag som hade tänkt slippa det idag! Men smart som jag var igår så glömde jag köpa Postafen, och jag tänker inte riskera nån åksjuka på tåget inte. Får se om det blir lite varmare ute så kanske jag tar med mig Celia också, så kan vi åka till lekparken en sväng. Det tycker hon verkligen är superroligt!
Och just ja, idag fick jag sovmorgon, ända till 07:15! Det ni :) Det var längsta sovmorgonen hitills den här veckan, och det var skönt kan jag säga er. En morgon vaknade hon vid 5:00, och när jag försökte säga att det fortfarande var natt så trodde hon inte på mig. Överhuvudtaget. För när man är vaken så är det morgon, så det så.
Nej, nu ger jag upp. Jag vet inte riktigt hur länge jag har suttit och försökt skriva det här inlägget, men blir avbruten hela tiden. Ingen vits att försöka längre tror jag :P Ses ikväll Martina, och ni här hemma på byn får ha det så bra tills vi ses nästa gång!
Överdimensionerad spade
Efter ca 1 timmas lek tog vi och drog oss upp mot Ica, där vi först handlade lite och lämnade av två Herbalife-paket och sedan styrde kosan in på Pappers. Celia kutar såklart direkt till alla leksaker -vart annars skulle hon ta vägen, liksom? Där hittar hon en spade som var i storlek Gigantisk. Till sandlådan alltså. Så, den tog vi och köpte. Det fanns ju ingen spade nere i sandlådan i parken nu, bara hinkar och små krattor.. men nu har vi en superbra spade att ta med och baka kaka med nästa gång :)
När vi kom hem igen var Celia övertrött. Väldigt mycket övertrött. Hon bara grinade och grinade, vägrade att äta lunch. Vägrade att dricka. Hon åt lite russin och under vilda protester fick jag byta blöjan på hon. Sen tvärslocknade hon i soffan framför gamla hederliga Disney Dags vhs:er. Bär upp henne till sängen... där hon sover i knappt 1 timme (i vanliga fall sover hon runt 3 timmar!). Och sen har det varit samma visa resten av eftermiddan/kvällen. Grina, grina, grina. Som tur var åt hon mycket mat i alla fall, och hon vart på bättre humör efter maten. Men när jag lagade mat... oh herre jösses! Jag kan inte komma ihåg att hon någonsin varit så trotsig/grinig/trött förut. Men det gick det också, och nu ett par timmar senare har hon busat, ätit välling och nu ligger hon i sin säng och slumrar sött.
Själv väntar jag på att det ska bli varmvatten så jag får duscha. Sen blir det Grey's Anatomy och efter det sängen. Har ju fått den stora äran att jobba fem timmar imorgon, och det ska bli kul. Måntro vilka jag jobbar med?
Efter jobbet ska jag vänta tills klockan blir 14 så jag kan hämta Celia från dagis. Då ska vi upp till min farfar och fira honom, för imorgon fyller han nämligen år! Så ja, det är väl morgondagens planer. Lär väl bli nån middag också, och bus med hundarna och kattungen. Celia avgudar Doris! Och som jag sagt tidigare... det är hennes katt! ;) Det är inte Ojjas (morbror Olof) kickekackonge! Men, imorse var hon snäll. Hon gick med på att Olle skulle få ha delad vårdnad om katten ;) hahaha. Sötfisen min!
Nu har jag precis bokat tågbiljetterna till måndag också, så på måndag morgon klockan åtta sitter jag på tåget mot Trondheim. Klockan 18:45 är jag framme i Röros, där jag ska hämta ut bilnycklarna i en hotellreception och sedan styra kosan sydväst mot Florö. Äntligen, det ska bli så skönt att få krama om Martin igen! Trots allt, så är han verkligen underbart bra, och jag saknar honom så det gör ont just nu.
Tack till söta underbara Martina som låter mig sova där från söndag till måndag... Du är bäst! Puss <3
Another beautiful day
Idag verkar det vara lite hopp om soligt väder, så man kan ju alltid hoppas. Vi ska ut en sväng och leka lite snart har jag tänkt, och innan Celia ska sova ska vi även hinna upp på byn en sväng och lämna av 2 Herbalife-paket. Och sen har jag storslagna planer kan jag säga er, för när Celia sover ska jag nämligen krypa ner i soffan och läsa Isfolket, är inne på femte boken nu... bara 42 stycken kvar sen då ;)
Vi ska även ta en svängom med dammsugarn, jag & Celia. Hundarna släpper så in i bomben mycket hår, jag fattar inte att dom har nån päls kvar!? Diskmaskinen tänkte jag överlåta till min käre bror, så tar jag hand om maten sen. Bra arbetsfördelning tycker jag, speciellt när han kryddar maten waaay to much, när han står vid spisen. Jag tror det var i fredags som jag och mamma knappt klarade av att äta maten.. it was hot! Vi satt bokstavligt talat och flämtade vid köksbordet, medans Olof hällde på ännu mer sweet chili-sås på sin mat. Hugaligen!
Ska även boka tågbiljetter idag, bara jag får klartecken från Martin. Så på måndag morgon går tåget till Trondheim, och därifrån vidare till Röros. Väl i Röros ska jag hämta ut bilen och börja köra neröver, som det verkar kommer Martin och möter mig på Otta, så jag behöver bara köra ca halva vägen själv. Känns skönt. Då slipper jag även köra efter den väldigt smala, otäcka vägen vid Stryn. Den tycker jag inte om... uscha. Smalare och slingrigare väg får man leta efter, och den lär ju vara lagomt hal nu också med tanke på att det är en sjö på ena sidan och berg/fjäll alldeles vid den andra vägkanten, där det rinner ner vatten längs bergsidan mest hela tiden... nej, den vägen tycker jag inte om. Och inte kan man möta nån bil där heller, så det är bara att grisnita och backa om det kommer nån. Tacka vet jag motorvägar! Dom är i alla fall breda.
Nej, nu är det nog babblat. Det börjar låta lite misstänkt från Celia, så jag ska gå och kika vad hon sysslar med. Sen blir det lite mer kläder och utgång för vår del!
Evanescence, My immortal
Snacka om att väcka en hel del minnen till liv...
I'm so tired of being here Suppressed by all my childish fears And if you have to leave I wish that you would just leave 'Cause your presence still lingers here And it won't leave me alone These wounds won't seem to heal This pain is just too real There's just too much that time cannot erase When you cried I'd wipe away all of your tears When you'd scream I'd fight away all of your fears I held your hand through all of these years But you still have all of me You used to captivate me By your resonating light Now I'm bound by the life you left behind Your face it haunts My once pleasant dreams Your voice it chased away All the sanity in me These wounds won't seem to heal This pain is just too real There's just too much that time cannot erase When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have all of me
I've tried so hard to tell myself that you're gone But though you're still with me I've been alone all along When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have all of me
Ordningen är återställd
Hon kom i säng vid 22:30 ca igår, hon kom ju hem från Stockholmshelgen med farmor och farfar ganska sent igår, och sen blev det ju såklart lite bus och pussar och kramar innan sänggåendet. Det var en väldigt trött men nöjd tjej som gick och la sig i kolsvarta mörkret. Jag hade tänkt ha fönsterlampan i rummet intill tänd, så jag skulle kunna hitta in till sängen sen. Men inte då... "mamma SLÄCK LAMPAN!!!", sen var hon nöjd och somnade antagligen innan jag ens hunnit ut ur rummet.
Imorse vaknade jag kl. 06:18 av en liten tös som säger "komma sova mammas säng", och vem kan motstå det? Går och hämtar henne och vi kryper ner i min säng. Jag hade inga direkta förhoppningar om att hon skulle somna om, men efter ett par minuter lät det faktiskt som att hon sov, så då tog jag och slog ihop mina ögon en stund till också. Kl. 06:44 säger en superpigg och glad Celia: "kliva upp NUU mamma!!". Ja, hon är bra söt min fisrumpa :)
Nu på morgonen har vi underhållt oss med att busa med Assar & Doris, ätit frukost och bytt trosor + byxor 3 gånger. Nu kör vi med blöja resten av dagen, men försöker gå på pottan och kissa i alla fall. Imorgon kör vi några ombyten trosor igen och hoppas på bättre lycka... "mamma... det kom kiss!", världens största förvånade ögon riktade mot golvet och benen brett isär :P Haha. Hon är så söt!
Har nog inte så mycket mer att säga nu, ska återgå till busandet. Det blir nog att vi går ut en sväng sen också, men det känns lite för kyligt än, får bli lite längre framåt dagen det.
Btw, ingen vänlig själ som skulle kunna tänka sig att fixa en ny design till min blogg? Jag skulle vara dig evigt tacksam!
Det är en regnig söndag vi fått
Har inte gjort nåt speciellt idag, varit ut med Assar ett par gånger och läst Isfolket. Det är väl sånt såna här regniga höstdagar är till för? Till middag har jag tänkt sno ihop en baconröra till mig och lillebror, mamma jobbar ju till 20:00 så hon blir utan.
Och ikväll får jag kanske igen min lilla fisrumpa också! Hon har varit i Stockholm nu i helgen med "ammi" och "vavva" (farmor och farfar), så hon är vida berest min lilla tös. Ska väl slänga nå ord med Anders sen och se hur läget är, om hon kommer hem ikväll eller om det blir väldigt sent så hon ska sova hos farmor och farfar.
Tror inte att jag har så mycket mer att förmedla för tillfället.. dagarna går, och jag saknar Martin förfärligt mycket. Men om en vecka så är jag på väg... äntligen! Får hoppas att vägen är någorlunda bra över fjällen, så det inte är isblankt och jävligt.
Nej, man kanske ska ta och kika in på internetbanken och kolla kontot? Kan vara en bra idé. Och fixa lite mer med Herbalife-bokföringen för september, och kolla så att lagersaldot stämmer. Mycket att hålla koll på! Men det är kul, för nu går det riktigt bra med allt inom Herbalife, jag har ett helt gäng med kunder som har fått mycket bra resultat och är peppade som få! Man blir alltid lika glad när man pratar med dem, för dom talar så gott om produkterna och hur lätt det varit att gå ner i vikt. Underbart!
Do you wanna live forever?
"Medellivslängden i den rika delen av världen fortsätter att öka. Av de barn som i dag föds i utvecklade länder som Sverige blir mer än hälften minst 100 år, spår danska och tyska forskare.
Slutsatsen presenteras i medicintidskriften The Lancet och bygger på studier av ett stort antal forskningsrapporter, skriver Upsala Nya Tidning. Andelen gamla som lever längre utan att drabbas av svåra handikapp ökar också, säger forskarna."
Omröstning: Hur gammal skulle du vilja bli?
* 50 räcker -6,9%
* Runt 80 -40,6%
* Så gammal som möjligt, helst över 100 -52,5%
(ställningen i omröstningen den 3/10-09 kl. 10.15)
-------------------------------------------------
Jag blir chockad när jag läser detta i Aftonbladet, synd att det inte var en mer utförlig artikel. Jag tror dock att de 52,5% som säger att dom vill bli så gamla som möjligt, dom jobbar inte inom vården. Dom ser inte allt som kommer med åldrandet, alla krämpor, alla sorger när deras familj och vänner dör en efter en (mest troligt är ju faktiskt att även barnen kommer dö före en själv, om man blir över 100 år).
"Andelen gamla som lever längre utan att drabbas av handikapp ökar också" -det tror jag så mycket jag vill på. Med tanke på hur vi lever idag så tror jag inte direkten att andelen hjärtinfarkter, strokes osv. kommer att minska. Inte heller olyckor av diverse slag kommer att minska, snarare tror jag att det kommer att öka. Andelen av oss som kommer att åldras med hjälp av en respirator i en sjukhussäng tror jag kommer öka drastiskt, och vad är det för liv?
Att leva tills man är över 100 år är nog inte så "flashigt" och roligt som många tycks tro. Faktum är, enligt min uppfattning, att de flesta riktigt gamla människorna som jag träffat -dom vill inte leva längre. Dom har inget att leva för säger dom. Familj och vänner har dött på löpande band, och själva får dom inte följa med.
Där jag jobbar i Norge har vi en tant, hon är 98 år. Hon har nästan helt förlorat både synen och hörseln, och hon har inte någon livslust. Varenda gång vi kommer in till henne så säger hon att hon vill "gå hädan", hon har inget att leva för. Alla vänner har dött, flera av hennes barn har gått bort, och den enda dottern hon har kvar i livet bor i Frankrike. Det enda hon har kvar är oss i personalen -och en evig längtan efter att få somna in.
Skillnaden på henne och på oss i den här generation/nästa generation, kommer att vara just varför vi blir gamla. Den här damen har inga läkemedel alls, förutom en sån typ "Calichew" tuggtablett som är för skelettet. Det är ingen som desperat försöker hålla henne vid liv med läkemedel, utan hon har åldrats och fortsätter åldras tack vare sitt tidigare, tuffa leverne med sannerligen mycket kroppsarbete och bra kondition = bra grundfysik.
Det tror jag inte vi kommer att göra. Vi har ingen bra grundfysik i vår generation, och jag tvivlar på att nästa generation kommer att ha det. Vi är allt för stillasittande och äter allt för mycket fet mat och socker. Vi bäddar in oss själva i en framtid med diabetes, för högt kolesterol, igenkalkade blodkärl och övervikt.
Forskarna har säkert rätt i att vi kommer kunna leva så länge, i alla fall mer än 50% av oss, men kommer det att vara för egen maskin? Det tvivlar jag på. Jag tror att vi kommer leva så länge på grund av alla mediciner läkare och sjuksköterskor kommer proppa i oss -det kommer inte att vara tack vare vår grundfysik (härmed inte att sagt att alla människor i vår generation inte rör på sig, för det finns många som gör det och tar sin hälsa på allvar).
Jag som jobbar inom vården har inte någon som helst önskan om att bli så där väldigt gammal, jag tycker inte det är ett värdigt liv. Jag har sett så många som lever ett riktigt ovärdligt liv, liggandes i sina sängar, med en önskan om att få gå vidare. Läkare och sjuksköterskor som skriver ut mer och mer läkemedel, för än det ena, än det andra -allt för att hålla dem vid liv -fast att det inte är patientens önskan. Och när slutet väl börjar närma sig, då blir sjukvårdspersonalen "snåla" och vill inte ge patienten morfin eller annat liknande preparat, för dom anser inte att det är nödvändigt -trots uppenbara smärtor och att man med säkerhet vet att slutet är nära. Men att proppa i dem mediciner mot deras vilja, för den överlevnad de inte själva önskar, det gör dom så gladeligen.
Sen har jag inte sagt att det inte finns 100-åriga män och kvinnor som älskar sitt liv, som inte vill dö. Självklart inte, alla har ju olika förutsättningar. Vissa är helt friska, vissa lever tack vare läkemedel som de får mot sin vilja. Vissa lever med ständiga tankar till att dom vill gå vidare, lämna jordelivet, men ingen respekterar deras önskningar. Vissa har en stor familj, kanske till och med vänner kvar, som dom kan umgås med. De flesta har inte det. Många orkar inte ens umgås.
Och att nästa generation kommer att ha stora förutsättningar för att åldras utan att få "handikapp" -det tror jag inte på. Inte för en sekund. Tror ni?
Asch, vad långt det här blev. Jag blev bara så irriterad när jag läste det här -för jag vet hur det ser ut för många gamla människor idag -jag har träffat väldigt många genom åren, tack vare praktikplatser på 3 olika äldreboenden, praktik på sjukhuset, praktik på rehab-center, på Nipängen, Brunkullan och på mitt arbete i Norge.
Givetvis lär ju forskningen fortsätta att gå framåt, och kanske, kanske i min vildaste fantasi kan äldrevården och sjukvården få lite mer resurser till att vårda de äldre och sjuka. Kanske kan man om 50-60-70 år få ett värdigt liv som gammal, med allt vad det innebär; bra mat, gemenskap, underhållning, terapiarbete. Kanske behöver inte vi sitta som några gamla grönsaker i en rullstol när vi blir gamla, kanske slipper vi stirra in i samma vägg hela dagarna. Jag hyser dock inga större förhoppningar om det...
Om inte situationen inom vården förändras, så tror jag att 98% av de 52,5% som svarat att dom vill bli mer än 100 år, kommer att ångra sig. När de väl sitter där i sin rullstol, pinkar på sig, inte kan äta själv och inte längre har några vänner kvar i livet... då tror jag att de ångrar sin önskan om att få leva länge.
Som situationen är idag så är det inte ett värdigt liv för många av våra gamla. De har slitet i så många år, hjälpt till att bygga upp vårt samhälle till vad det är idag, och som tack får de inte alla sina behov tillgodosedda. Vård får dom, och 99% av personalen på boenden och sjukhus gör allt de kan för att patienterna ska må bra. Men med allt för snåla resurser, för lite personal och för mycket jobb så blir ofta de gamlas sociala behov förbisedda. De får sitta där i sina rullstolar och kolla på samma vägg hela dagarna... är det värdigt? Nej. Och det tror jag inte att ni tycker heller.
Vi kan bara hålla tummarna för att situationen har förändrats tills dess att vi blir gamla och hamnar på hemmet.
Idol 2009
Idag har jag jobbat inne på blå, och det gick bra. Jag har varit borta i 4 veckor, och ingenting har ändrats. Allt är precis som förut. "kååååmeeer nu!" -behöver man säga mer? :) Det var i alla fall kul att få komma in och se hur dom har det, och jag hoppas att jag får jobba lite mer innan jag åker tillbaks till Norge den 12e.
Martin var gullig tidigare ikväll... Fick ett mms av fören (heter frammen så? :P) på båten dom är ute till havs och "provkör" nu, och som bildtext stod det "Lust att ta en Titanic med mig?" :) Haha, det var lite smått komiskt, men väldigt gulligt gjort på sätt och vis! Det lyste upp min kväll lite extra.
Imorgon hoppas jag att det blir lite jobb, dels för att jag vill jobba med alla underbara människor lite mer innan jag åker, och dels för att jag är i desperat behov av pengar. Har missat så mycket jobb och pengar nu den sista tiden när jag varit här, eftersom både jag & Celia var dunderförkyld hela första veckan.
Och just ja, ikväll har jag mejlat med en hundpsykolog. Som det verkar ska jag packa in Olof & Wilma i bilen och dra till Långsele på söndag. Det ska bli kul, och hoppas verkligen att han kan råda bot på hennes skällande! Det vore helt underbart, för Wilma är världens charmigaste jycke, det enda "felet" med henne är att hon är väldigt skällig av sig pga. tidigare ägare. Men kanske, kanske är det problemet snart ur världen -och i så fall har Olof världens härligaste jycke sen!
Ni ska bara veta hur underbar hon är, jättebra med barn (hon & Celia är bästa polare) och inte alls farlig/aggressiv whatever, som vissa tror. Hon är helt enkelt bäst, och när Olof började prata om att omplacera henne tidigare ikväll (pga. hennes skällande mot annan hund under promenaden) så fick jag lite smått panik och började leta efter räddning. Och räddningen finns i Långsele, och banne mig, jag tror att problemet kan vara löst snart! :)
Nej nu ska jag ta och krypa ner i sängen tror jag. Har sån jobbig värk i benen nu pga mitt "morbus slatter" (stavning?). Har ju för korta leder i benen, och när det håller på att slå om från sommar till höst, och från vår till sommar, så får jag en otroligt jobbig värk i benen -mest i knäskålarna, men idag ilar det i hela vaden på högra benet. Det ilar ungefär som det ilar i tänderna om man har hål, fast i benen. Ja, jag säger då det.. inte mycket som är normalt hos mig inte! :P
