ziquita

En fråga som snurrar runt i mitt huvud just nu. Har jag någon dröm? Ja, det har jag. Inte bara en heller, utan flera. Jag drömmer om ett stort, vitt hus med en stor altan som vetter ut mot havet och har kvällssol. Jag drömmer om att resa, mycket och ofta. Att få se världen, ge en hjälpande hand där det behövs. Jag drömmer om att ha pengar, att slippa oroa mig för ekonomin och huruvida jag ska kunna köpa kläder till min dotter eller inte. Jag drömmer om att få vara frisk och må bra, att min familj ska ha det bra och att jag får leva med mannen jag älskar.

Men, den drömmen jag har haft längst, den drömmen jag är allra mest mån om att uppfylla just nu... det är drömmen om ett par bröst!

Det får låta hur patetiskt det vill. Ni får tycka att jag är hur korkad som helst. Ni får tycka att det är en alldeles för egoistisk dröm för att uppfylla. Ni kan förmana mig hur mycket ni vill om risker, icke kompetenta kirurger och komplikationer som kan uppstå. Ni kan peka på priset och säga "det är inte värt det!". Ni får helt enkelt tycka att jag är dum i huvudet om ni vill.

Men det här är min ego-dröm. Jag vill ha en kropp som är proportonerlig. Jag kan förändra många delar av min kropp med hjälp utav rätt kost och träning -vilket jag håller på med just nu. Jag kan förbättra min hy genom att äta bra och använda bra hudvårdsprodukter, och det gör jag också nu. Men hur mycket jag än kan förändra på ett lätt sätt, så är inte bröstförstoring något jag kan mirakulöst lösa själv. Och jag väljer att söka hjälp för det.

Inte för någon annans skull. För min skull. Därför att jag vill känna mig som en kvinna fullt ut. Jag vill kunna köpa snygga klänningar och urringade toppar. Jag vill kunna köpa sexiga underkläder istället för att behöva gå och kika på barnavdelningen där det enbart finns bh:ar med Snobben & Hello Kitty, eller köpa a-kupor som jag behöver ha 2-3 inlägg i och ändå inse att dom är för stora. Jag vill kunna visa mig i bikini på sommaren utan att skämmas. Jag vill se ut som och känna mig som en kvinna och inte som ett barn.

För min skull. För mitt välmåendes skull. Jag kommer att genomföra det. Och det snart!

Jag vill gå från det här...

  

...till det här!


(Notera också att jag är mycket väl påläst om risker och komplikationer, att jag har kollat upp flertalet kliniker och sållat bort kliniker och kirurger som inte har ett gott omdöme. Jag har hittat den klinik som jag tänker ta kontakt med när tiden är kommen, och jag känner mig 100% nöjd med mitt beslut. Att alla operationer innebär en risk, det vet jag. Oavsett hur bra kirurg man har. Men det är fan i mig en risk att gå utanför dörren också, för man kan halka och slå i huvudet i isen och rent av dö. Och den risken tar vi alla flertalet gånger om dagen, eller hur?)