Ett fyrfaldigt leve

Idag fyller Martin år, riktigt gammal blir han. Fast, man ska visst inte tala om mäns ålder har jag hört. Speciellt inte efter de att dom passerat 20-strecket ;) Men ska man vara riktigt petnoga så blir han ju bara 7,25 år, dvs 7 år och 3 månader. Är man född på skottdagen så är man! Han är nog rätt speciell när man tänker efter, både på det ena och det andra sättet ;) 

    
       

Hur som helst, grattis på födelsedagen handsome!



Sängen nästa

Jag överlevde första dagen ute på blå grupp. Yeehaa! Men det känns i huvet att man varit på ett helt nytt ställe, för man blir rätt trött. Många nya ansikten, och så ska man försöka komma ihåg namnen på det och så vad var och en behöver hjälp med och vad de klarar av själva... Jaa ni. Det är mycket att ta in! Men kom jag in i rutinerna på Hjärtenheten när jag hade praktik så kommer nog dom här rutinerna fastna också, tror ni inte?

Fick även hjälp av Alice nu ikväll så jag tar mig in i den där vikarie-pools grejen, så nu har jag fyllt i min tillgängligheten under mars månad. Och nu siktar jag på sängen, blir en tidig dag imorgon eftersom jag börjar jobba klockan 7... Godnatt på er!

Om en timma bär det av


Johora, jag har varit rätt duktig idag. Diskat och betalat räkningar. Och jaa.. duschat. Sett på tv. Läst en bok. Så flitig så ;) haha. Håller på att laga lite mat nu, blir köttbullar och potatis idag. Vilken lyx! Också sen en shake på det då. Sen bär det iväg på jobbet nå tag efter 15:00. Jag undrar jag hur det här ska gå...

Ja just ja. Jag var visst lite sadistisk idag också xD haha. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är så jäkla kul! :D

En dusch senare

Då var det fredag igen då. Klev upp vid 9-tiden, åt frukost och grejade lite. Nu har jag precis kommit ut ur duschen -finns det nån bättre start på dagen än en dusch? Ja, det gör det faktiskt... Den perfekta starten på dagen vore om Martin låg bredvid mig i sängen när jag vaknade. Det vore det ultimata.

I alla fall, nu är nog mamma & Eva på väg mot Lycksele (om dom inte redan är framme?). Lite synd att det blev jobb för min del, för jag hade sett framemot att åka upp till Lycksele jag också. Jag älskar den staden. Men men, jag lär nog hinna dit nå mer under livets gång, tror ni inte? Om det inte blir tidigare så blir det ju i alla fall den 12e juni när brorsan tar studenten :) Tänka sig vad stor han har blivit! Han har också en blogg som kan vara värd att kika in. Brukar kunna komma upp de värsta lustiga händelser där, så kika in den också. Här hittar ni den!
 
Sitter och dricker en shake nu och funderar på vad som ska göras här näst. Diska står högst på listan, och så ska jag på ICA och hämta ut ett paket. Ringa en kund ska jag göra också. Kanske vara lite sadistisk. Sen har nog klockan hunnit ticka iväg så pass mycket att det är dags att bege sig Nipängen, tror ni inte? Nej, det tror inte jag, för jag är rätt snabb av mig. Jag tänker i alla fall ligga raklång på soffan och läsa lite när ovannämnda saker är ur världen.

Enough said


Och vad gör jag uppe?


Jo tjena, det var visst jag som skulle lägga mig tidigt idag. Närmare bestämt vid 21 hade jag planer på att inta liggande position med Freja (skriven av Johanne Hildebrandt) i högsta hugg, men vad gör jag? Jo jag pratar med Martin. Är det inte typiskt? ;D

Kalla händer

Nu har hela den här dagen gått också, herregud vad tiden springer förbi! Var ju som sagt och besiktade pappas bil, mamma & hunden Grim följde med som sällskap. Ni skulle ha sett Grims stora ögon där inne i besiktningshallen när dom hade fäst den där "slangen" på avgasröret och sen körde fram bilen till den där grejen som dom hissar upp bilen på. Grim såg helförvirrad ut när det rasslade till uppe i take och slangen började röra sig. Mer förvirrad hund har jag aldrig sett! Ni skulle ha sett dom tefatsstora ögonen... :)

Sen när vi kom hem till mamma igen så tog jag mig en riktigt svängom med vilddjuret. Haha. Den där hunden är väldigt lycklig och lite smått galen! Haha, vilken knäpp jycke alltså :P

Har inte så mycket att säga om dagen. Ska se på Sveriges värsta bilförare klockan 20:00, och lagom till dess har jag planerat att plocka fram lite kvällsfika och koka vatten till örtdrycken. Har tänkt lägga mig i normal tid idag, eftersom jag ska upp vid 6:00 både lördag och söndag så man måste ju få in lite rutin här igen.

Fast, jag är rädd att min plan kommer spricka. Tänk om Martin dyker upp på msn? Ja just det. Då är jag fast.

Tydligen är jag en sadist

Godmorgon världen! Nu har jag varit vaken i strax över en timme, ätit frukost & tagit en varm och skön dusch. Hade tänkt träna nu på morgonen, men motivationen svek mig. Får ta tag i det imorgon istället.

Idag har jag i alla fall lovat att jag ska åka upp på hammarn och besikta pappas bil kl. 12:50, ska ringa mamma och se om hon vill agera sällskapsdam eller ej. I så fall åker vi nog lite tidigare eftersom jag måste vara tillbaka med bilen till 14:00 när pappa slutar jobba.

Sen då? Bra fråga. Har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra idag. Jag städade och renbäddade sängen igår, och tvättade också. Och just ja, det inträffade ett mirakel igår!! All tvätt var torr klockan 13:45 när jag gick ner för att hämta upp den... det har nog aldrig hänt förut. Jag var i chocktillstånd kan man säga.

Och ja, igår kväll fick jag veta att jag är en sadist ;) haha. Men, jag har väl lärt mig av den bäste, right handsome? haha

Bara av ren nyfikenhet

Vilka är ni som läser min blogg? Jag har mellan 40-50 läsare varje dag, men jag har ingen aning om vilka 90% av er är. Så, kasta in en kommentar så jag får veta :)

Tack & bock!

Take me back to the paradise city







...och till Mayvon: haha, vad bra! Nu känner jag mig lugn igen! ;)

Det här ska bli intressant

Nu till helgen ska jag jobba i blå grupp. Jag har aldrig jobbat där, inte i röd grupp heller för den delen. Men nu ska jag slungas ut i deras verklighet utan någon som helst introduktion... oh my! Det här kan bli intressant! :p haha.

Nog för att jag sagt gång på gång att jag aldrig skulle sätta min fot på Nipängen igen... men ibland har man faktiskt inte så mycket till val. Vem vet, det kanske blir skitkul där ute? Det är ju med all säkerhet helt annorlunda jämfört med Brunkullan, så jaa. Vi får väl se hur det går i helgen här! Skönt i alla fall att få komma ut och göra lite nytta.



Att bita i det sura äpplet


 

är ibland det enda rätta att göra....



Uppe med tuppen!

Igår kväll/natt (eller vad man nu ska kalla tolvsnåret för) så kom jag som tur var ihåg att ställa väckarklockan på 07:30 eftersom jag har tvättid idag. Jag känner mig själv, så jag ställde in ringning på 07:30, 07:35, 07:45 och 08:00 så jag absolut inte skulle försova mig. Sover gott hela natten, och när väckarn börjar pipa så trycker jag bara av den i nån slags dvala. Samma sak händer igen. Och igen. Och igen. Sen vaknar jag 08:12 -"Just fan! Jag har ju tvättid! Det var därför fanskapet ringde så jävulskt!!", så då vart det minsann fart på mig kan jag säga. Förlorade nästan 30 minuters tvättid *suck* -dom minuterna behövs verkligen! Torkrummet här är ju som bekant inte det bästa...

I alla fall. Nu har jag kört 2 fulla maskiner och hängt upp dom, och en 3e är igång (innehåller dock bara min morgonrock, men den var full i välling efter en incident i förra veckan så jaa... den måste tvättas). Kan dock inte tvätta en endast handduk, för det får inte plats i torkrummet, och dom skulle ändå inte hinna torka för fem öre. Jag förstår verkligen inte varför det inte finns en torktumlare här?! Allt skulle bli så mycket enklare då, och jag skulle slippa hänga upp fuktig tvätt runtom i hela lägenheten. Det är ju lite sådär lagomt kul att hänga upp underkläder till allmän beskådning om det kommer besökare...

Det är i alla fall underbart väder ute idag. Jag börjar få vårkänslor nu! Härligt härligt :)

Snart kväll... igen!

Den här dagen har allvarligt talat bara flugit förbi, trots att jag egentligen inte gjort ett skit. Tränade som sagt, men det gick inte så bra som jag hoppats på. Men men, nästa gång går det bättre! :)

Pratade precis med Martinas chef, så jag ska få komma dit på en intervju den 10e mars! Kul :) Hoppas de här 2 veckorna går fort nu! Vill så gärna jobba, blir ju så himla rastlös av att bara gå runt här hemma. Chefen verkade i alla fall jätteglad och positiv, så det ska bli kul att träffa henne! Lätt att prata med var hon också, vilket är ett stort plus. Ska leta fram mina betygsdokument och kopiera dom + skriva ut CV och kolla upp lite referenser. Men, jag har ju två veckor på mig, så jag kan vara lugn ett tag till ;)

Funderar på att göra middag nu snart, det blir kött och jaa.... vadå? Jag glömde ju köpa potatis igår *suck* och jag vet inte om jag orkar dra på mig nå vettiga kläder och springa över på Ica och köpa 3-4 potatisar... Kanske ska gå igenom frysen grundligt och se om det finns nåt annat att äta?

Äh, dags att röra på fläsket. Har suttit här alldeles för länge nu!

Rumpa & lår

Godmorgon, eller godförmiddag kanske man ska säga. Här sitter jag, iförd morgonrock fortfarande. Jag ska nämligen träna idag, efter att jag pratat med Sandra och gett henne vikt & mått och sånt, så jag tyckte inte det var meningen att dra på sig några kläder innan dess. Min morgonrock är ju så varm & go, så det är så skönt att få mysa runt i den några timmar utan dåligt samvete ;)

Ska bli spännande att se vikt & mått idag. Jag råkade ju förglömma mig, brukar alltid ta vikt & mått direkt när jag kliver upp på morgonen men idag hade jag inte en tanke på det när jag vaknade. Kom på det när jag satt och drack min shake, och det är ju ingen mening att ta vikt direkt efter att man ätit frukost + 2 shake, för då väger man ju lite extra och magen är lite uppsvälld (2 måltider under kort tid = fel vikt + fel midjemått). Men snart så kan jag väga mig, har gått ett tag nu sen jag åt så.. Jag undrar om jag är uppe i 60 nu? Jag tror det. Eller, jag hoppas det i alla fall!

Pappa ringde förut också, så på torsdag ska jag besikta hans bil så han slipper ta ledigt från jobbet. Perfekt! Då tar jag mig upp på hammarn och arbetsförmedlingen också, utan att själv behöva lägga ut ett öre. För sanningen att säga så har jag inte pengar nog att betala bussen till hammarn med. Så ja, skönt att det ordnade sig.

Ska ringa Martinas chef idag igen, fick inte tag på henne igår. Kanske ska ta och göra det på en gång?

Och jag är fortfarande på jakt efter bil och lägenhet i stan... så vet ni om nån billig bil eller fräsch lägenhet -hojta!!

Size zero

Såg en dokumentär på 3an som handlade om Size Zero. För mig är det helt obegripligt varför tjejer/kvinnor väljar att plåga sig själv på det sättet. Storlek 32 "size zero" är verkligen inte nåt att sträva efter! Vissa är så liten till naturen -fine, end of story liksom. Men när man är en sund storlek 34-36-38 t.ex. varför, och jag betonar varför, väljer man att göra det här mot sig själv?!

Nej, det är inte attraktivt. Nej, din kropp mår inte bra av det.

Jag har själv varit en s.k. size zero. Även om jag är naturligt smal så har jag aldrig tyckt om det. Jag har rent ut sagt hatat det. Varför vill man vara så liten? Varför vill man ha revben som syns och "sticker ut", bröst som knappt syns och en mage som buktar inåt? Kinder som ser helt livlösa och insjukna ut, är det verkligen fint? Nä, jag förstår inte varför man eftersträvar detta!

Att vara en sund 36a eller 38a (eller varför inte storlek 42?) är fint. Kvinnor ska ha former. Det ska finnas lite rumpa, bröst och höft. Eller har jag fel?


     

Instead of being in his arms


Om det inte vore för soc och allt jag har vilandes på mina axlar just nu, ja då skulle jag faktiskt ha varit hos Martin nu. Jag skulle ha landat i Bergen för 1 timme sedan, och just nu skulle vi antagligen ha suttit i bilen på väg mot Leirvik. Men var är jag? Jo jag sitter här i lägenheten och växlar mellan datorn och tvn i brist på annat att göra. Det är ganska sorgligt...

Min högsta önskan just nu är att det ska knacka på dörren, och när jag öppnar så står en leende Martin där.


Då var det dags att vara vuxen igen


Varannan vecka är jag med barn, och varannan vecka är jag bara... vuxen?
I alla fall ska det väl föreställa det.


Hur som helst, jag kom precis hem från hammarn nu, fick lifta med Eva, Kent & mamma (tack!!!) upp dit så nu har jag fixat papprena hos soc, jag har aktiverat mitt VISA-kort och handlat lite mat så jag förhoppningsvis klarar mig ända till fredag när lönen kommer. Ska bli spännande att se hur "mycket" det blir... jag har ingen aning om hur många timmar jag jobbade i januari, för smart som jag var glömde jag ta en kopia på tjänstgöringsrapporten *suck* Men jag är i alla fall rustad med papprena som kan säkra nästa månads överlevnad, om än det blir på existens-minimum.... suck.

Nu ska snart till att äta lunch, det blir kroppkakor idag. Lyxigt, right? Får som det finns nå bra skit på tv nu så jag har nått sällskap när jag äter. Sen ska jag städa (plocka leksaker, dammsuga, ev. skura, ge toaletten en omgång och ev. byta gardiner), ringa till Martinas chef, ringa en kund och jaa.. Var det nåt mer? Med all säkerhet.

Och just ja. Imorrn måste jag pallra mig upp något sånär i tid så jag kan ta 9.30-bussen till hammarn. Måste skriva in mig på AF, men det hanns inte med idag för dom har ju bara öppet 10-12 för inskrivning så vitt jag vet. Aja. Jag ska dit imorrn, det är i alla fall det jag siktar på.

Snart e're Beck!

Först och främst måste jag bara delge er två kommentarer från veckans avsnitt av Sveriges värsta bilförare:


"Nä, jag har inte kört i terräng förut... Men jag har gått i terräng, och det gick rätt bra!!"

"-Alltså, du märker inte hur halt det är!" ... ."-Nää...det glider ju bara..."



Shajse. Och dom finns i trafiken ;P haha. Det är bara att hoppas på att man slipper möta dom nångång!

Hur som helst. Om ca 10 minuter börjar Beck, så jag ska snart gå och plocka fram lite bröd, smör. skinka och juice + koka vatten till den underbart goda örtdrycken som jag numera blivit beroende av! Det är sååå gott!

Dagen idag har varit rätt lugn. Vi sov ju till 9, sen somnade Celia igen nå tag innan 13 och sov i 3 timmar. Sen var hon grinig och gnällig i princip hela kvällen, och vid 19:30 la hon sig i sängen och tvärslocknade. Så nu är det bara jag och mina husdjur (läs: dammråttor) som är vakna. Och som sagt; Beck är på G, så sayonara!


Efterlängtad sovmorgon

Den senaste veckan har som ni kanske vet varit kantad av alldeles för lite sömn och för tidiga morgnar. Våra dagar har ju startat runt 5-6 i princip... hela veckan. Utom igår tror jag det var när hon sov till 7. Men idag sov hon minsann ända till 9, och det var riktigt jäkla skönt!! Jag vaknade vid 7 och kollade på klockan.. 07:04.. och tänkte att det var lika bra att kliva upp istället för att precis hinna somna till och sen vaknar Celia. Men som tur var så låg jag kvar i sängen, somnade om och vaknade inte förrens 9 när jag hörde Celia asgarva inifrån sitt rum. Tur att hon vaknar på bra humör i alla fall ;) haha

Nu har lilla fröken lagt sig igen, hon var supertrött trots att hon sov så länge. Fast så är ju en annan också, sover man för länge så blir man ju oftast trött rätt fort igen. Konstigt det där. Hur som helst. Hon började säga "puppe puppe" (tutte tutte) och gnuggade sig i ögonen, så jag frågade om hon ville gå och lägga sig och sova en stund. Ett bestämt "mmm!" och sen hade hon hämtat Nalle Puh och stod redo vid sängen. Sötrumpan min!

Nu har jag tänkt äta lite lunch om en stund, ska se reprisen av Sveriges värsta bilförare eftersom jag missade det i torsdags. Ja, det är väl allt jag har planerat för dagen tror jag. Vad ska ni hitta på en söndag som denna?

Shanghai i all ära


men jag blir fan i mig tokig på bana 29!! Två år, och jag har fortfarande inte lyckats lösa den!

Celia är sötast





Goder afton

Känner mig lite sådär lagomt fantasilös just nu. Har ingen aning om vad jag ska hitta på, och jag blir bara rastlös av att sitta här framför datorn och glo. Har redan diskat så det är avklarat tills imorrn bitti. Celia sover sen ca 45 minuter tillbaka. Det är inget bra på tvn förrän 21:35 då det blir Wallander på tv4+... en hel timme kvar. Men håll med mig, lördagarnas höjdpunkt nu för tiden är Wallander!

Blev som sagt inget Norge till veckan heller. Trist som tusan!! Jag skulle verkligen behöva komma iväg ett tag, men men... sånt är livet. Bara att bita ihop och hoppas att vi får chans att träffas innan sommaren...

Men nu dök min favorit-norsk upp på msn, så nu vet jag hur jag ska fördriva den närmsta timmen! ;)

Och f'resten... Celia har lärt sig en ny fras idag. "Pappa pippa!!" haha xD Hon började med det idag när vi satt och åt lunch, "pappa pippa! pappa pippa! pippa pappa!" och det tyckte jag var jäkligt roligt med tanke på att han är i Uppsala hos sin bror i helgen, och dom skulle laga mat och (antar jag) festa ikväll.... Kanske har Celia en för aning om vad som komma skall? ;D hahaha

Fungerande skrothög efterlyses


Jag vill ha en bil. En fungerande jävla skrothög till bil. Radio är ett krav, cd-spelare ett stort plus. Detta vrålåk får kosta runt 5000:-, och ska hålla ihop i minst 200 mil. Någon?



Att sova bort en dag

...är jäkligt skönt ibland!


Celia tog sovmorgon idag, ända till klockan 06:00 -yeehaa! Men, inte hjälpte den extra timmen nåt, jag var lika förbaskat trött i alla fall. Strax före 09:00 traskade vi iväg på dagis, och när jag kom tillbaka åt jag ett par mackor & gjorde en shake, sen la jag mig på sängen och läste lite. Och somnade. Och sov i ca 3,5 timme! Så nu har jag precis varit över på Ica och lämnat en broschyr om Herbalife till en som var intresserad, ätit lite slarv-lunch (2 hotdogs med endast ketchup till -fy skäms på mig!!) och nu dricker jag ännu en shake. Ska vandra bortöver mot dagis om några minuter och hämta hem min lilltjej igen. Får se hur länge vi blir kvar den här gången, sist vart vi kvar och lekte en stund extra med dom andra barnen så vi var hemma en halvtimme senare än tänkt. Men men, så kan det gå ibland :)

Och igår kväll blev jag så himla glad, för jag lyckades få till det så jag kunde åka till Norge nu till veckan... men tur vi inte bokade biljetterna igår, för planerna sket sig. Jag insåg det idag, att det inte går den här veckan. Jävla skit också!

Jorå, jag lever

Och eftersom jag inte har nån ork eller lust att skriva nåt idag så gör jag bara utmaningen jag fått av Sandra. Sen ska jag lägga mig och sova... är så förbannat trött. 3e dagen i rad som jag vart vaken från 05:00.. =/



Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!


1. Vad heter du? Linda
2. Ett ord på fyra bokstäver: Lura
3. Flicknamn: Lisa
4. Pojknamn: Lorentz
5. Yrke: Läkare
6. Färg: Lila
7. Klädesplagg: Linne
8. Mat: Lasagne
9. Sak i badrummet: Latex-kondomer (hahaha, vilken fantasi man har va? :P)
10. Plats/stad: Lissabon
11. En orsak att vara sen: Lathet
12. Något man skriker: L.... ?
13. Film: Lassie
14. Något man dricker: Lingondricka
15. Band: Lars Winnerbäck (om han räknas som band :P)
16. Djur: Lodjur
17. Gatunamn: Liljegrensvägen
18. Bil: Lamborghini
19. Sång: Lucky
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Lerbrottning


Later that day

What a day, what a day! Celia har haft feber hela dagen, glödhet har hon varit stackaren. Anders var hit med flytande alvedon till henne i alla fall, så jag har inte behövt bråka med henne varje gång det har varit dags för ny alvedon (har haft suppar bara), men nu gick det bättre i eftermiddags och på kvällen. Skönt!

Annars har det varit rätt lugnt idag. Vi har som inte gjort så mycket. Celia har varit så trött att hon knappt orkat lekt ens en gång, så vi har mest suttit i soffan och haft det mysigt eller byggt med lego. En riktig slappardag med andra ord!

Nu ser jag på Grey's Anatomy, kul när det kommer lite nya avsnitt efter ett långt uppehåll! Jag avgudar den serien! :)

Sen har jag nog inte så mycket mer att säga tror jag, mer än godnatt, för efter Grey's är det sovdags för mig. Är rätt slut efter endast 5 timmars sömn inatt (och två stycken korta tupplurer á 1 timme under dagens gång).

Vi hörs imorrn :)

Sova -redan?

Godmorgon på er! Eller ja, godmorgon och godmorgon? Här har vi minsann varit vakna sen 05:30!! Sug på den ni ;P

Celia har nämligen feber, lillstackarn. Har legat runt 39-40*c sen igår kväll. Så hon somnade i min famn vid 19-tiden igår, sov till strax efter 00:00, fick ny alvedon och lite välling, sov till 05:30 då hon åter igen var het som en kamin. Ytterligare en alvedon och sen låg vi i min säng en stund och småslumrade. Celia somnade till riktigt efter kanske 20 minuter, så då tänkte jag "Yes! Jag får sova lite till". Jo pyttsan, precis när mina ögon ska till att falla igen så blir hon superpigg, för då har alvedonen börjat verka och hon är inte varm längre, så då var det bara till att kliva upp! haha.

Så här på morgonen har vi inte gjort så mycket. Vi har sett på lite bompa, lekt, ätit frukost och badat. Och på tal om bad, Celia är LIVRÄDD för att få vatten på huvudet, vilket göra det hela väldigt komplicerat när man ska tvätta hennes hår. Hon blir helt hysterisk, hoppar och skriker och grinar -och jag blir lika livrädd varje gång. Tänk om hon ramlar i badkaret och slår i huvudet? Jag vågar inte ens tänka tanken... :( Och det känns som att jag har provat allt. Jag badar med henne, häller vatten över mitt eget huvud och gör sen samma sak försiktigt på henne. Jag ser till att det inte kommer vatten över själva ansiktet, men det går verkligen inte. Hon blir helt panikslagen, och efter varje bad så är det ett riktigt drömscenario när man ska tvätta hennes hår...man känner sig ju jättehemsk! Ingen som har nåt tips? För man måste ju tvätta håret deras ibland också... :p

Aja. Nu ska jag lägga mig och läsa min bok och se om jag slumrar till lite jag också när Celia sover. Känns som att jag kommer vara helt groggy senare idag annars, med tanke på att jag knappt fått sova 5 timmar i natt (pga. ett missförstånd angående ordet "nät" så hamnade jag på msn igår fastän att jag redan gått och lagt mig :p haha. ja det är inte lätt med språket alla gånger! haha)

Att föda hemma

Jag såg nyss dokumentären som gick på 5an, den som handlade om kvinnor som väljer att föda sina barn hemma -helt utan hjälp från barnmorska eller annan vårdpersonal. Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta. Visst, föda hemma är säkert jättebra och mysigt på sitt sätt -men varför vill man inte ha med någon kunnig person som kan ingripa om det skulle hända något?
Jag menar, tänk er själva. Ni föder hemma, det är bara du och gubben din där. Barnet andas inte när det föds -tänk om ni grips av panik och inte vet vad ni ska göra, trots att ni gått den där Röda Korset kursen? Eller ta t.ex. den där mamman som misstänkte att moderkakan låg väldigt lågt. Hon gjorde ingen undersökning för att ens kolla upp det, men hon visste om risken att hon kunde förblöda och att barnet kunde bli utan syre ifall att moderkakan kom ut före barnet. Men liks förbannat vill hon inte ha nån barnmorska där. Hur tänker man? Jag förstår verkligen inte.

Visst, argumentet att kvinnor har fött barn ensamma i alla tider stämmer. Så är det ju, men idag har vi tillgång till sjukvård som kan ingripa om något går snett. Kvinnor och barn dör i alla fall, det går inte att komma ifrån, men om något skulle gå snett så är man ju ändå på "rätt ställe" så att säga, där dom har resurser att ingripa på en gång.
Om man föder hemma och kvinnan av någon anledning börjar störtblöda (ta t.ex. exemplet med kvinnan som trodde sig ha en lågt placerad moderkaka, dom visade ett inslag med en läkare som sa att man kan förlora flera liter blod under bara 5-10 minuter), och det tar kanske 10-15 minuter innan ambulansen kommer fram. Ni förstår mitt resonemang?

Jag kan förstå kvinnor som vill föda hemma, det gör jag verkligen, men varför inte ha en barnmorska där "påutifallatt" liksom? Man förlorar inget på det, men det kan rädda liv! (oj, så dramatiskt det lät...)


Tycker du också detta är vidrigt?




Dock har hennes naglar gått av nu pga. en bilolycka.
Men alltså.. det är ju äckligt! Tycker ni inte?

Måhända att det är så...


"it's easier to live alone than fear the time it's over"


-men jag lever just nu som i en saga (otroligt nog), och alla sagor har ett slut.
Jag hoppas bara att denna saga har ett lyckligt slut.

Skallebang

Jag har ont i huvudet, och det kan jag säga er inte är någon höjdare. Men jag är lite tjurig av mig och hatar att ta tabletter i onödan, så jag står ut i stället. Dum? Ja kanske det. Men det står jag för ;)

Idag har det ju alltså varit alla hjärtans dag. En dag i raden av alla andra, om man frågar mig. Jag har inte gjort något speciellt, mer än att jag & mamma var över på Sönneråsen och kikade på nyaste familjetillskottet Idun då, men det har ni ju redan fått läsa om.

Efter det har jag inte gjort ett skit mer än ätit och slökollat på tv. Det är verkligen bara skit som visas på tv. Jag kollade på nån romantisk film (surprise.. valentine-spirit på hela tv-tablån...) som hette Tro, Hopp och Kärlek tror jag, men det var kanske inte det smartaste draget från min sida. Nog för att jag hatar mesigt romantiska filmer, och nog för att jag inte tycker alla hjärtans dag är något speciellt men visst tusan började jag sakna Martin som en tok. Det är inte klokt...varför kan han bara inte vara här hos mig? Allt vore så mycket enklare om det i alla fall vore ett mer normalt avstånd mellan oss, typ 20-30 mil, det är helt överkomligt.. men nästan 100? Nej. Det är inte överkomligt.




Nu funderar jag på vad jag ska hitta på härnäst. Jag är inge trött, så jag har inga planer på att lägga mig än på ett tag i alla fall. Det känns som att jag vill skriva nåt, men jag vet inte vad. Kanske ska öppna upp "anteckningar"-programmet och se vad som händer?

Tusan också.. nu blev jag ju bebissugen!

Mamma ringde mig tidigare idag och frågade om jag ville följa med och kika på min kusins nyaste tillskott i familjen, lilla Idun. Självklart ville jag det! Dum fråga, liksom ;P

Och herregud alltså, vad liten hon var! Hon vägde nu ca 3 kg, och så liten var ju aldrig ens Celia (hon vägde ju 4,5kg när hon föddes.. ;P). Det kändes ju inte ens att man hade henne där på armen. Så liiiten.. men så otroligt söt! Massor av mörkt hår, och små små händer med jättelånga fingrar. Nej jag säger då det. Dom har lyckats bra, Magnus & Hanna, 3 otroligt fina barn har dom :)

Men inte var det nyttigt att se lilla Idun inte. Nu är jag bebissjuk! haha. Det känns som att det är hundra år sedan Celia var en sån där liten knopp som man kunde sitta och kika på i timmar, men nu är ju Celia stora tjejen! Ja herregud. Men nångång i framtiden ska Celia få sig ett syskon eller två, den saken är säker!

Angtoria, Do you see me now

Bjussar på lite bra musik så här på fredagskvällen.



Då var det fredag igen då

Herregud, den här veckan har bara sprungit förbi! Jag tyckte precis det var söndag och Anders kom och hämtade Celia, och nu får jag snart tillbaka min fisrumpa. Dagarna går nästan för fort ibland, jag hinner ju inte med!

Igår satt jag och fipplade med en presentation till banken i princip hela dagen. Ska försöka få klart det sista idag med presentationen och mina kalkyler. Jag ska även söka lite mer jobb, har kollat runt på Platsbanken så jag har hittat lite jobb både i Östersund, Sollefteå och Sundsvall som kan vara värt att söka i alla fall.

Men, det dumma är ju att det känns rätt meningslöst att söka jobb i Sollefteå och Sundsvall, för så länge jag inte har nån bil blir det ju ganska svårt att ta sig till och från jobbet... det går ju inte dirket mycket bussar här om man säger så. Men man får väl se vad som händer. Skulle jag få ett jobb så lär jag ju lyckas fixa en bil på nå vänsters också, tror ni inte?

Jag fick en paketavi från posten idag också. Min Herbalife order har kommit (tror jag), men när jag kollade på Postens hemsida där man spårar paket så var paketet i Malmö igår vid 14-tiden, så jag tvivlar nästan på att det är här nu. Men jag lär nog kika förbi Ica och kolla i alla fall! Det är ju lite smågrejs där som jag ska skicka till en kund, och det vore bra om han hade det till på måndag :)

Annars är det rätt lugna puckar. Som vanligt. Jag har inte ens vågat kolla termometern idag... men jag funderar på om jag ska ta mig i kragen och göra det. Bara för skojs skull, liksom.

Underbara text


Sometimes I wonder
You're so close but you're so far
Seems life will never be the same
Sigh for the morning
To find the light of day
Dream of fortune fades away


Gamma Ray - Lake of tears

Allas deppar dag?

På lördag är det som bekant Alla hjärtans dag, och jag ser inte fram emot det.Geléhjärtan i all ära... men nej. Alla hjärtans är ingen höjdare. Jag har aldrig tyckt det. Vad är det att fira, egentligen? Varför drivs alla till vansinne och köper fåniga små nallar och hjärtan till varandra? Jag har aldrig förstått det.

Om man älskar någon behöver man väl ändå inte haka upp sig på en dag och att den dagen ska vara så himla perfekt? Varför inte visa kärlek & uppskattning någon av de andra 364 dagarna på året? Som sagt, jag förstår inte den där hysterin. Jag tycker ändå bara man får höra en massa gnäll efteråt. Kvällen blev inte sådär sötsliskigt perfekt som alla hade hoppats på, och då gräver dom ner sig av sorg och besvikelse ett år framöver.

Nej. Tummen upp för årets övriga 364 dagar! (och nej, jag är inte bitter för att Martin befinner sig nästan 100 mil härifrån.. inte alls!)


Morfar är här och spökar igen

Jag måste ju berätta det här för er. Min morfar finns ju inte längre bland oss (eller jo, det gör han visst), men nog tusan är han här och busar med jämna mellanrum! :)

I förrgår kväll hade jag en massa levande ljus i sovrummet eftersom värmen inte funkar där (förbaskade element!!), och jag tänkte värma upp rummet lite innan sänggåendet. Sagt och gjort. Mina värmeljus brinner i några timmar och det blir varmt och mysigt i rummet. När ljusen har slocknat och jag har gått och lagt mig så börjar det "klirra" i värmeljusen. Ni vet, sådär som när man har tänt ett värmeljus och släpper ner det i en ljuslykta? Så lät det, flera gånger om. Och jag lovar er, det var ingen annan levande människa i mitt sovrum än jag. Jag sa i alla fall glatt "godnatt morfar" och la mig för att sova.

Och sen igår hände det nåt märkligt. Jag brukar aldrig stänga dörren till Celias rum (såvida hon inte ligger och sover) och som vanligt står dörren på vid gavel. Celias rum ligger alldeles vid toaletten, och jag har en konstig ovana av att alltid kolla ut genom fönstret i Celias rum när jag går in och ut från toaletten. Så igår kväll när jag varit på toaletten och tvättat av mig sminket så går jag ut därifrån och vrider huvudet för att kika ut genom fönstret som vanligt, men jag möts av en stängd dörr! Dörren är stängd, och jag har inte stängt den. Jag stänger som sagt aldrig den dörren om inte Celia ligger och sover.

Det roliga är ju att jag blir glad när det händer såna här grejer, och inte det minsta rädd. Då vet jag att morfar är här och tittar till mig.

Förvrängd tidsuppfattning

Jag förstår inte vad det är med mig, men tiden stämmer inte alls. Nu tycker jag att det känns som att klockan är runt 12:00, men i själva verket är den 16:00! Och igår kväll vid 16:00 kändes det som om det var mitt i natten. Nej, det är konstigt det här. Man förlorar helt rutinerna när Celia är hos Anders!

Hur som helst, idag har jag varit lite flitig i alla fall. Jag har nu kommit på ett bra sätt att lägga upp min "plan" till banken. För visst kan man väl ta med sig sin laptop till bankkontoret när man har "lånemöte", och visa dem kalkyler och en presentation av vad för sorts företag man ska bygga upp? Jag får för mig att det ger ett proffesionellt intryck, eller har jag helt fel?

Sen har jag även skickat in en arbetsansökan till ett assistans-företag i Östersund. Dom söker vikarier vid behov till en 60årig kvinnlig brukare. Man får väl hoppas att man får komma på intervju i alla fall!

Dammsugning har inte blivit av än, men jag har i alla fall diskat. Alltid något, right? ;)


 
Min fislisa har förövrigt 39,3* feber idag sa Anders. Hujedamig.
Inte lätt när man blir vaccinerad! Hoppas bara febern ger med sig fort så hon blir pigg & kry!


Jag har en arbetshörna

Som bekant så har jag nu införskaffat mig en rishög till möbel att ha som arbetsbord. Den är inte vacker, men den fyller ju sin funktion i alla fall. Man kan nog inte förvänta sig så mycket mer för 200:-, eller vad säger ni?

När ekonomin tillåter ska jag dock slipa ner den och måla den vit, då blir den som ny igen!


Celia's nya tröja

Idag fick jag en sms-avisering, så nu har Celia's tröja kommit. Jag tycker den är riktigt snygg, och billig var den också! Ellos har bra priser för det mesta, men när dom har sina vinter- och sommarreor är det helt oslagbara priser, och då passar jag på att shoppa det nödvändigste för mina surt sparade ören.



Man kan ju bli less för mindre

Dom har höjt tv-avgiften. Som om inte den var hög nog redan? Känns rätt meningslöst att stå och betala en jävla massa pengar för kanaler man ändå aldrig ser på! Usch vad less jag vart. Visst, det handlar bara om 44:-/år. Men i alla fall. I slutändan står jag och slänger ut 2076:- varje år, för SVT1 och SVT2 -som jag ALDRIG ser på. Snacka om bortkastade pengar...

Ännu en dag åt helsike

Nej då, så allvarligt är det väl inte. Men, det vart inget av med Arbetsförmedlingen idag heller. Jag må vara en mes som inte klarar kylan -men att stå ute och vänta på bussen när det är -31*c är inte precis min favoritsysselsättning. Ge mig en bil, någon?

Och jag som predikat så högt & ljudligt om att jag aldrig mer ska sätta min fot på Nipängen... jag börjar nu vackla och inse problematiken i det hela. Jag får min sista lön nu den 27e. Sen står jag helt utan inkomst, förutom det jag får in från Herbalife då, men det kommer ju ta några månader innan man kommer igång riktigt med det. Så nu lutar det faktiskt mot att jag måste ta kontakt med chefen igen. Jag vill inte. Jag vill INTE. Men vad har jag för val? Det är la bara att bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa... antar jag. Så länge jag inte får det där deltidsjobbet på Ica Hammarn, men dom har inte hört av sig så jag tvivlar på det.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Blir väl lite ditt & datt, t.ex. diska. Borde dammsuga också. Jag ska också fortsätta jävlas med papprena till banken, men det är svårt att få till det så som man vill ha det, så att det blir lättläst, överskådligt och tydligt. Och det måste ju se proffigt ut också, man kan ju inte komma dit med en slarvigt nerkladdad plan på ett A4... det ger ju inte direkt nåt seriöst intryck.

Näe ni. Nu ska jag dricka lite örtdryck/te. Jag har blivit beroende. Det är så gott!

"Örnen har landat"

Haha, ja ibland kan man ju fundera på hur min & Anders första hyresvärd har det nu för tiden! hahaha. Det måste ju ha varit en av de konstigaste människorna i stan tror jag. Jag höll på att svimma av ren chock en gång när jag knackade på hos henne och skulle betala hyran.. haha. Jag skrattar bara av minnet :p

När hon öppnar dörren så håller hon på att göra sig i ordning för nån fest berättar hon. Den här kvinnan var väl någonstans runt 60 år skulle jag tippa på. Hur som helst, hon hade kort, krulligt hår (lite pojkfrilla över det) som hon hade färgat KNALLRÖTT. Hela huvudet lyste rött på hon. Självklart hade hon fulländat looken med smink. Kinderna lyste rosa av allt rouge hon kladdat på. Ögonlocken ända upp till ögonbrynen var spacklade med blå & grön ögonskugga och som pricken över i -en massa glitter för att framhäva ögonen lite extra. Självklart även lösögönfransar och knallröda läppar.

Haha, ja hon var häftig vår hyresvärd.

Jäkla kyla

Igår bestämde jag mig för att jag äntligen skulle ta mig i kragen och ta bussen in till Hammarn och skriva in mig på arbetsförmedlingen. Tina skulle ju också dit, så jag tänkte vafan, bäst att passa på när man har sällskap liksom. Man måste ju vara inskriven på AF för att få söka försörjningsstödet från soc, så jag har inte så mycket annat val än att skriva in mig, även fast jag håller på att starta upp Herbalife-verksamheten nu. Fattar egentligen inte varför jag inte skrivit in mig där tidigare, men men. That's life. Har sökt lite jobb runtom här och i Östersund i förra veckan, får väl se om nån nappar. För även om jag vill satsa på Herbalife så kan det ju ta några månader innan man kommer igång riktigt och får pengarna att börja rulla in, så i alla fall ett annat deltidsjobb vill jag ha.

Hur som helst. Jag vaknade 07:45 imorse av att jag fick ett sms från Tina. Det var -30 ute så hon tänkte inte åka på AF idag. Klokt beslut tyckte jag och somnade om även jag. Hade ingen som helst lust att vara ute i denna kyla och vänta på bussar hit och dit. Så, jag får masa mig dit imorgon istället. Om det är lite varmare ute. Visst är det mellan 10-12 man kan skriva in sig?

Nu ska jag i alla fall iväg på Hammarn snart i alla fall. Mamma och moster skulle åka in, så jag hänkar på dom. Jag & mamma ska fixa en grej på banken, och jag ska även passa på att fråga lite om ett lån tror jag. Vad det är dom vill se för siffror, hur stor chans man har att få ett lån, hur mycket man betalar i ränta ungefär osv. Men det kan ju inte bli så himla hög månadsavgift på ett lån som hamnar runt 40-45.000:- tycker man. Om man inte får världens sämsta ränta, vill säga. Äh, sånt där gör mig bara fövirrad.

Nu ska jag dricka klart min shake och sen borsta tänderna (klev upp sent idag :p haha. underbart när man väl får sova och sen ligga i sängen och dra sig med en bok i högsta hugg!!).

Den första försäljningen är genomförd

Idag har jag genomfört den första försäljningen till slutkund. Det känns otroligt bra! Nu är det på riktigt, det här. Det är inte bara jag som köper produkterna för eget bruk... jag har en kund som betalar för sig. Oh yes, nu är jag på G!

Förutom att jag slutfört den här första försäljningen och skickat produkterna så har jag också lagt en order på lite smått & gott som antagligen kommer att komma i början på nästa vecka. Den innehåller lite saker som jag glömde sist, lite broschyrer, kataloger, tvålar, "sportdryck", proteinsnacks m.m.

Om en liten stund ska jag ringa upp ett par personer till som anmälde intresse för produkterna i lördags. Spännande att se vad som händer sen. Kanske har jag helt plötsligt 4 kunder?! Det skulle verkligen motivera mig till tusen, om jag under två dagar får fyra kunder. Hallelulja, liksom ;)

Sen har jag ju lite mer folk som är nyfikna också.. två stycken som har bestämt sig för att börja men dom vet inte riktigt när än, och så några till som funderar på saken. Ser ni, det händer grejer!!


Min dotter är duktigast!

Idag har Celia vaccinerats mot mässling, röda hund och påssjuka (om jag nu kommer ihåg rätt.. :p). Hon hade inte grinat eller nånting, läkarn & sköterskan hade sagt till farmor Katarina att Celia varit dagens duktigaste barn! Sånt gör mamma stolt ;)

De tog också längd & vikt, och min lilla donna är nu hela 85 cm lång och väger strax över 12 kg. Stora tjejen!


När det blir varma sommardar

Jag vill ha sommar nu. Det spelar ingen roll hur fint det är ute idag med den vita snön, klarblå himlen och den strålande solen. JAG VILL HA VÄRME! Ibland tror jag seriöst att jag är född på fel sida jordklotet, eller ja, i alla fall i fel ände av Europa.

Jag kommer ihåg för några år sen. Jag grubblade dag & natt på varför vi fanns i varsin ände av Europa, jag kunde verkligen inte se någon logik i det. Sverige vs. Portugal, liksom. Och jag är glad att jag inte åkte till Paris. Herregud, en naiv 17-18 åring var precis vad jag var... Men nog tusan hade jag trivts bättre i Portugal bland stränder & sol! No doubt about it.

Jag undrar just vad han gör nu för tiden. Ordnade sig allt för honom? Är han gift? Jag önskar jag visste. Nog för att jag var naiv under en lång tid, men vi insåg det omöjliga i det vi höll på med, och på vägen fann vi istället en riktigt bra vän hos varandra. Men, things happen and time changes, och pga. situationen som då rådde blev vi tvugna att bryta kontakten. Och jag kan inte låta bli att undra... vad gör du idag?

Är det inte typiskt?!

Gissa vad? Idag kom mitt VISA. Idag. Och jag som ringde på banken igår nästintill skogstokig och gick på om att jag inte fått något av korten dom skickat, och att jag började bli less på det nu. Men idag kom det. Och igår spärrade den där banksnubben alla korten som ditills blivit skickade, eftersom vi inte hade någon aning om vart dom hamnat.

Så, nu sitter jag här med ett VISA. Ett spärrat VISA. Kan det bli så mycket bättre?

Och btw, jag har ett nytt VISA på väg, och även ett MasterCard. Snubben på banken rekommenderade att jag skaffade ett MasterCard också, för det kunde vara bra att ha när man håller på att starta upp eget. Jag litar på honom, och snart dimper det (hoppas jag) ner 2 fina bankkort i mitt brevinkast. Man kan ju alltid hoppas att dom har råkat koppla det till fel konto, gärna till nån miljonärs konto. Då skulle allt vara piece of cake.


Att leka med döden

Satt inne på Aftonbladet och kikade runt, och hittade en video inne i deras nyhetsarkiv (eller vad man nu ska kalla det... Aftonbladet TV kanske? :p) och där finner jag denna  video.



Hur tusan tänker vissa människor?!
Det måste ju vara nåt allvarligt fel uppe i deras huvuden. Men, det värsta är egentligen att i slutet av videon visar dom hur en ung kille/man springer rakt över järnvägen när tåget kommer. Och de andra personerna som står där och väntar, ingen reagerar ens på att han gör detta. Dom bara står där och verkar låtsas som ingenting när han bara är cm ifrån att manglas av tåget.

Nej fy fan. Tänk att människan verkligen må vara det mest korkade djuret på denna planet. Vi vet om farorna, men vi utsätter oss för dom liks förbannat.

Förstår ni att jag vill tillbaka?





Jag vill ta en nattlig promenad

Nu är snart den här måndagen avklarad, men jag tycker inte det känns som måndag. Jag har nämligen helg idag, i alla fall har det känts som så. Måste vara för att jag vart så slut pga förkylningen och att jag haft Celia, så nu när jag kan slappna av så blev det helt plötsligt en sån där helg-känsla. Ni vet, sådär som det kändes på fredagen när man kommit hem efter veckans sista skoldag. Så har det känts idag.

Men gissa vad? Jag glömde TOTALT bort min tvättid. Argh! Och jag har fortfarande inte orkat pallra mig ner dit för att boka om den... måste göra det i morgon. Någon som har lust att påminna mig om det?

Jag fick alldeles nyss en sån där lustig känsla också. Jag blev så himla sugen på att ta en nattlig promenad, men jag tror inte jag ska göra det. Jag vill ju inte bli mer förkyld än jag redan är. Men herregud så sugen jag är på att vandra runt i sakta mak och njuta av gatlyktornas sken och snön som knarrar under fötterna. Det är det mysigaste jag vet. Synd bara att en viss someone är allt för långt bort för att kunna ta en promenad med mig...

Det är f'resten ett av de bästa minnena jag har sen jag var i Norge nu i januari. Där på fredagkvällen, kvällen innan jag skulle åka hem igen, när vi gick hem efter middagen hos hans föräldrar... jag vill göra om den. Tusen gånger om. Att vandra genom Florø sent på kvällen hand i hand med Martin... det är så det ska vara. Det är så jag vill ha det. Det kändes bara så rätt.


Fullt upp idag

Idag har jag verkligen mycket att göra känns det som. Först och främst så måste jag städa. Jag måste städa mycket! Det ser verkligen ut som ett bombnedslag här nu... men jag plockade i alla fall ihop alla Celias leksaker medans jag satt i telefonkö hos Swedbank -är jag inte effektiv, så säg?

Sen så måste jag dammsuga också, och ta en sväng med skurmoppen tror jag bestämt att jag ska göra också. Och mellan 14-20 har jag tvättid, känns sådär lagomt uppmuntrande. Men, det är ju lite kul att ha rena kläder också när allt kommer omkring.

Jag har också lite arbete att utföra. Sitter just nu och planerar lite inför samtalen jag ska ringa sen, för jag fick ju in lite namn i lördags som jag ska kontakta för att dom vill ha mer information. Så nu, utifrån enkäterna, så sitter jag här och skriver lite stödord över vad jag ska prata med varje "prospect" om utifrån vad de vill ändra på (ner i vikt, mer energi, bättre träningsresultat osv). Jag känner mig fortfarande rätt grön på det här området, så med lite stödord att kika på känner jag mig lite tryggare i alla fall :)

Jag sitter också och planerar inför nästa order som ska läggas. Det är lite saker jag inte har här hemma, men som jag kommer att behöva -t.ex. Aloe Vera tvålen som vi hade på vårt presentkort. Även lite H3O Pro ska jag beställa hem, och mera snacks + fler smaker  av teét. Lite smågrejer som jag missade sist, bl.a. måttskedar, och lite broschyrer och annat smått & gott.

Snart ska jag ringa Sandra och få lite svar på några funderingar jag har, men innan dess ska jag sätta mig och kika lite i en av Herbalife-böckerna och se om jag lyckas lista ut själv hur det funkar med min rabatt nu. Wish me luck! :)


Hur mycket ska det vara tillåtet att krångla?!

Jag blir galen! I slutet av december beställde jag ett VISA-kort, eftersom jag fortfarande dras med mitt gamla Maestro-kort som jag haft sen jag var 15. Jag behöver ett VISA för att kunna lägga mina ordrar när jag beställer hem produkter från Herbalife, eftersom Maestro inte är ett giltigt kort att betala med.

Som sagt, i slutet av december beställde jag ett, den 1a januari fick jag en bekräftelse på internetbanken att jag skulle få kortet inom 1 vecka. Jag väntar och väntar, men inget händer. Ringer banken, och dom säger att kortet visst är skickat och att jag borde ha fått det. Men det har jag ju inte, så dom skickar ett ersättningskort som ska komma inom 5 arbetsdagar. Jag väntar 1 vecka, men fortfarande har inget jävla kort kommit. Jag ringer då till banken igen, där dom inser att "oooops, vi har fel adress!", så då ändrar dom adressen och skickar ett nytt kort.
Jag väntar och väntar, men kortet dyker inte upp. Ringer banken IGEN och frågar vart det kortet hamnat... och då var även det kortet skickat till Vålådalsgränd 15 ((som jag flyttade ifrån för snart TVÅ ÅR SEN!!!!)), och att min nuvarande adress är lagd "under" den andra -alltså så att Vålådalsgränd räknas som den jag är skriven på. Den bankmänniskan jag pratade med sist hade alltså glömt att radera den gamla. Suck.

I alla fall. Det är en vecka sen jag pratade med banken sist nu. Killen jag pratade med då lovade dyrt & heligt att jag skulle ha mitt kort senast i fredags. Han garanterade att den gamla adressen var helt & hållet raderad, och att det nu skulle vara Forsvägen 28A som gällde.

PYTTSAN! Jag har fortfarande inte fått mitt kort, och idag är det måndag. Den enda posten jag fick idag var en jävla massa reklam... så jag har med andra ord 3 kort "på rymmen" som ingen har nån aning om vart dom har hamnat. Jag ska ringa banken ännu en gång idag, för jag behöver ju det där jävla kortet för att kunna arbeta!

Hur mycket ska det få strula egentligen?! Jag blir galen!!!!


Barnmisshandel & att vara en alkoholists dotter


Somebody cries in the middle of the night
The neighbours hear, but they turn out the lights




Jag satt och kikade runt lite på Youtube och hamnade på denna video. Det är en video om barnmisshandel, illustrerad med bilder och text. Jag förstår bara inte... varför gör man något så grymt?

"What if they cannot speak for themselves?" -en frågeställning som verkligen får en att tänka till. Små barn kan inte själva berätta vad som händer, och allt för många av oss blundar eller tänker "det är inte min ensak". Och även om barnet är gammalt nog att kunna prata och berätta vad som hänt -hur många vågar? Många tror ju att det är normalt, för så har det alltid varit och dom vet inte om något annat liv. När ska vi våga se detta som vår ensak?

"What if it's just yelling?" - All misshandel syns inte utanpå. Den psykiska misshandeln sätter sig däremot som otäcka sår i hjärtat och huvudet, det är svårt att få dessa sår läkta. Jag undrar om de ens aldrig kan läka? Kommer inte de nedvärderande orden alltid finnas kvar där i bakhuvudet, även om det gått 10, 15 ja kanske till och med 50 år sedan de senast kastades över offren?


De två textraderna längst upp i inlägget kommer från låten Concrete Angel med Martina McBride (samma låt som spelas i videon). "Somebody cries in the middle of the night, the neighbours hear, but they turn out the lights".

Många av er som läser här vet om att min pappa är alkoholist, det är inte direkt någon hemlighet även om det under många år var det. Även om jag aldrig blivit misshandlad fysiskt så har det satt sina spår. Min pappa är nog världens snällaste människa innerst inne, men hans handlingar under årens lopp... de har satt sina spår. Egentligen har han inte sagt så många elaka/nedvärderande saker ens när han varit full, men det är just vad han gjort och den rädsla man känt... det är det som har satt spår hos mig.

Med tanke på de två textraderna så skulle jag vilja referera till min & min familjs situation. Vi hade det väldigt jobbigt, mamma, min bror och jag. Vi bar runt på den här stora hemligheten dag efter dag, det var/är ju något utav en skam att vara en alkoholists dotter/son/sambo. Man vill helt enkelt inte att någon ska veta.

MEN, hur många visste egentligen om hur det var, utan att röra ett finger? Utan att ens fråga hur det var hemma? Ingen ville kännas vid vårt problem, trots att jag vet om rätt många personer som visste om hur det var hemma hos oss.
När jag var i 13-14-15 års åldern skrev jag mycket i min dagbok på Lunarstorm. Där var jag ärlig och skrev som det var, jag skrev att pappa drack. Jag skrev att jag var livrädd för att vara ensam med honom. Jag berättade öppet om hur han förstörde julen 2003 genom att supa sig full och komma hem mitt i natten helt sönderslagen. Jag berättade, mina vänner & andra från skolan läste... men INGEN frågade en enda gång hur jag mådde. Hur det var hemma. Inte ett ord. Och tystnaden var nog ändå det värsta, när jag visste att mina bästa kompisar från den tiden visste om hur det var, men ingen verkade bry sig. De såg mig i ögonen varje dag, de visste. Men de sa inget. Jag sa inget. Hemligheten var ute, men ingen brydde sig.

Nu var ju kanske inte våran familjesituation en av de värsta, där man blir misshandlad, sexuellt utnyttjad etc etc. Men, om någon hade ingripit där när jag var 13 år och skrev om detta första gången, om någon hade vågat prata med mig om det, berättat för en lärare eller vad som helst... då hade nog jag varit en helt annan person än den jag är idag.

Idag är jag den där tysta, grå musen som ingen egentligen vill ha något att göra med. Det beror nog mycket på att jag under högstadietiden stängde in mig något oerhört. Jag ville inte ta hem kompisar pga hur situationen var där. Jag vågade inte ta kontakt med nya personer och skaffa nya vänner, av rädsla för att hemligheten skulle bli avslöjad.
Jag var i många år övertygad om att "ifall jag dricker 1 cider så blir jag alkoholist, precis som pappa", och detta avksärmade mig nästan totalt från det sociala livet.
Men, om någon hjälpt min familj. Om någon hjälpt mig, mamma & min bror att ta steget att flytta ifrån pappa tidigare, då tror jag att jag hade klarat av den sociala biten bättre. Jag kan inte veta det säkert, men jag tror det.

Jag har fortfarande inte kommit över min rädsla att vistas ensam i en källare. Jag får fortfarande kalla rysningar längs ryggraden när jag möter människor som är riktigt fulla och har rödsprängda ögon. Lukten av öl får mig att vilja springa till mitt rum och gömma mig.

Men, jag har insett att jag inte blir alkoholist av att dricka nån cider eller grogg då & då. Jag har insett att man kan ha kul utan att det går över styr.

Och jag har nästan slutat ställa mig själv frågan "varför, pappa?".


Även om jag under många år hatade pappa och allt som hade med honom att göra, så har jag insett att det inte är hans fel. Han är beroende, precis som jag är beroende av socker. Jag klarar mig inte utan socker, han klarar sig inte utan alkohol. Same deal, different drug.

Och vet ni vad? Det bästa jag vet, det är när pappa skrattar. När han skrattar, då skrattar hela han. Hans ögon glittrar. Det är såna gånger jag tänker tillbaka på allt det roliga jag faktiskt haft med honom och de fina minnen som finns från tiden innan missbruket tog överhanden helt.




   



I dag har jag bara 1 vän som jag verkligen känner finns där (Martina, du är en ängel!), sen har jag mest bara "ytliga vänner" så att säga. Från högstadietiden har jag egentligen ingen riktig kontakt med någon, utan mest småprat i korridorerna på Nipängen eller här via bloggen.

Det är lite tråkigt att mina tonår blev som dom blev, men jag tar igen det nu istället. Nu är jag redo för vänner, nu är jag redo att festa och resa. Det är nu mitt liv börjar.

Mirakelkur mot förkylning?

Idag är det söndag, vilket med andra ord innebär att veckan lider mot sitt slut, knappt 4 timmar kvar till tolvslaget. Jag har inte så himla mycket att säga om den här dagen. Är fortfarande förkyld, och jag är riktigt less på det nu. Man blir ju så less när man inte orkar göra nåt! Celia har nog tyckt att jag har varit världens tråkigaste mamma idag, men jag har knappt orkat lyft ett finger idag, tragiskt men sant.

Celia var i alla fall lite rolig i förmiddags. Hon hade dragit in sin lilla fåtölj i köket och stod och grejade med disken i diskhon. För er som inte vet det så älskar hon att diska. Hur som haver, hon stod där i fåtöljen och grejade lite med sin plasttallrik och nå andra plastgrejer medans jag är i vardagsrummet. Helt plötsligt blir det knäpptyst "lite för länge", och alla föräldrar vet ju hur det är... när barna blir tyst så börjar man ana oråd! Jag tänkte att jag skulle smyga mig in dit för att se vad hon gör (så hon inte skulle höra mig och sluta upp med det hon antagligen inte får göra :P), men när jag kikar in där så sitter hon ner i fåtöljen och sover. Hon till och med småsnarkar. Helt utslagen! Så det var bara att bära in henne till sängen så hon fick sova, och hon sov i hela 3 timmar. Haha! Och jag som trodde att hon gjorde nåt hon inte fick! Ibland blir man bra överraskad.

Nu ska jag i alla fall slänga mig i duschen och se om jag känner mig lite fräschare sen. Hoppas på att Martin dyker upp på msn sen när han kommer hem från middagen hos hans farmor, känns som att jag behöver en dos av honom nu. Det är flera dagar sen jag pratade med honom nu, förutom ett fåtal sms. This distance is seriously killing me!

Nu får det vara nog!

Hur många dagar har det snöat nu?! Det här är ju inte klokt! Jag har över 1dm snö på räcket på min balkon. Jag kikade precis ut genom fönstret på Celias rum och ser till min förfäran att det inte verkar ha blivit plogat där sen sent i går kväll. Jag ser ärligt talat inte nån skillnad på vart "upphöjningen" ut mot vägen är, och den är ju strax över en 1 meter hög.. men det är så mycket snö och allt är vitt, vitt, vitt så långt ögat kan nå.

Och jag som måste ha mjölk. Fan. Och inga jävla vinterskor har jag. Kan man ringa på ICA och be dom leverera varorna hem till en?

Checklista

Imorrn händer det minsann grejer, och för att jag inte ska glömma något i all hast imorgon så ska jag nu skriva en checklista för mig själv.

* Shake -Chokonana x2
* Shake - Vårig shake x 2
* Kallvatten 1,5 liter
* Packa ner F1, F3, Shaker och tabletterna
* Örtdryck
* Plastmuggar
* Snapsglas
* Broshyrer
* Proteinbars
* Sojabönor
* Plånbok

Ja, det är väl det jag ska komma ihåg imorrn. Ska i och för sig packa ner det mesta nu... men det är lika bra att kolla igenom väskan en extra gång, så inget blir glömt! Jag är lite nojig av mig! :P

Förövrigt önskar jag er en god natt nu, för jag ska fixa lite grejer och sen är det sängen som gäller. Ska upp tidigt imorgon! Vi hörs imorrn eftermiddag/kväll, och kom ihåg -om ni är i Östersund imorgon så kika förbi Coop för lite provsmaker. Ni kommer inte ångra er! :)

Dagen idag är en märkvärdig sak...

....tänk -evighet fram, och evighet bak!



Ett litet ordspråk som poppade upp i huvudet nu, bara sådär apropå ingenting. Man kan ju undra var man får allt ifrån ibland? Man har nog rätt mycket lagrat i huvudet som man inte har en aning om.

I alla fall. Förkylningen är något bättre, dock är jag inte helt hundra än. Har druckit örtdryck som en liten galning idag, så hoppas det ger effekt till imorgon!  Annars har det varit en rätt lugn dag och kväll, inte hänt nåt särskilt. Fast en massa grejer har krånglat, men det har löst sig nu i alla fall. En viss person, som vet vem hon är -hon är underbar har jag kommit fram till nu ikväll.

Och, jag har även kommit fram till en lösning! ÄNTLIGEN! Jag som har varit beredd att slänga allt åt helvete innan det går för långt, har nu kommit fram till en lösning som faktiskt kan funka i praktiken. För nu ska jag leva mitt eget liv, så är det bara. Och det bästa är att det kommer vara möjligt. Mestadels tack vare Herbalife och min business som jag ska börja bygga upp till något storartat ;) Att kunna arbeta var jag än befinner mig i världen är en helt otrolig grej, och det gör att jag kan leva mitt liv just på det sättet jag vill leva mitt liv. Härligt. Underbara härliga tanke!

Ni har ingen aning om hur fri jag känner mig just nu!!


Behöver jag tillägga att jag saknar Martin? Att jag har tänkt på honom ända sedan jag steg upp i morse? Att jag vill träffa hans familj igen? Att jag vill tillbaka till Florö? (den staden har verkligen fångat mitt hjärta!)
Ni har väl inte missat bilden över Florö som jag visat i ett tidigare inlägg? Publicerar den igen nu, bara för att det är så vackert. Det är så otroligt jäkla fint där, och jag vill tillbaka dit! Nu. Och jag vill helst inte behöva åka därifrån igen.



Just nu...

sitter Celia i sin gamla pensionerade badbalja och ser på bolibompa med Nalle Puh. De snygga kläderna hon har på sig har hon fått av sin momma. Visst blev hon en snygg partybrud? ;)


Ibland har man tur!

Moster ringde precis, och jag ska få en stereo + bord av henne. Perfekt! Då behöver jag hädanefter inte ha datorn på all min vakna tid för att kunna lyssna på radio eller musik. Halleluja!

Disken är i alla fall klar nu, så nu behöver jag inte göra nåt mer idag. Ska strax dra på mig jackan och mössan och bege mig mot dagis för att hämta Celia. Undrar om hon saknat mamma idag? -Klart hon har!

Tappat aptiten

Hur är detta möjligt? Jag, Linda Katarina Backman, som alltid brukar vara hungrig (nåja, nästan i alla fall) har under de här senaste dagarna med förkylning knappt haft nån aptit alls. All mat smakar rent ut sagt skit och jag sitter mest bara och petar i maten. Nog för att man brukar äta lite halvdåligt när man är sjuk, men så här har det aldrig varit förut. Tur i alla fall att jag fortfarande tycker shakerna smakar gott, så vet jag ju att jag får i mig massa nyttigheter i alla fall! Och jag kan ju alltid ta nån extra shake om det känns som att det behövs...
Herbalife har banne mig förändrat mitt liv totalt! Både när det gäller min kropp och hur den ser ut, men med det har även mitt självförtroende ökat och jag har mycket mer "positivt tänk" i huvudet än förut. Är det måntro Lycko-Shakes jag äter, kombinerat med lyckopiller a'la fiber&örter och vitaminer? :)



Annars då? Läste lite i boken "Få det gjort!" av David Allen, men kände att ögonen var på väg att falla igen, så då bestämde jag mig för att vila ögonen en stund, så jag småslumrade på soffan i ca 45 minuter innan jag fixade lunch (som smakade i princip ingenting).
Nu sitter jag här och knappar igen. Funderar på vad jag ska hitta på i en timme framöver innan jag hämtar Celia på dagis. Det lutar åt att ta hand om disken, eftersom jag ännu inte gjort det.. och köket ser förjävligt ut. Har inte diskat sen i onsdags morgon... inte lätt när man inte har nån ork överhuvudtaget.

Bjussar på en bild på fisrumpen, tagen för ca 2 veckor sen när vi bakade kladdkaka.


Mammas älskling!

Få det gjort!

Nu är presentkorten kirrade & klara, och jag har gjort mig en shake a'la Chokonana -finns det nån godare?? Den är sagolikt god när man är lite sötsugen.
 


Jag fryser som en tok idag, känns att man är förkyld, så nu har jag hämtat mitt varma, gosiga täcke från sängen och parkerat mig i soffan med min shake, halstabletter och boken "Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet" som jag fick i julklapp av Sandra. Det finns mycket bra tips där för att få ordning i sitt liv och verkligen få saker gjorda. Annars är det så lätt att man har sin att-göra-lista, men man bara stressar runt utan att egentligen få något gjort, och så byggs listan på hela tiden. Men den här boken ger bra tips till hur man kan strukturera upp allt, och faktiskt få lite tid över.
Den har verkligen kommit väl till användning nu när man försöker få igång Herbalife-verksamheten och vill få mycket saker gjorda samtidigt. Verkligen toppenbra! Tack igen Sandra! :)


Godmorgon Bispgården!

Jahapp, då är vi inne på den 6e februari då. Herregud vad tiden går, jag tycker inte alls det är längesen det var jul och man proppade i sig julmat. Snart blir ju Celia 2 år! (nåja, det är ju nästan 6 månader kvar dit...)

Sitter och dricker lite örtdryck nu och har lite pep-talk-tänkande med min kropp. Sandra gav mig tipset igår att dricka Herbalife's örtdryck/te för min förkylning, eftersom teét är fullproppat med antioxidanter, så jag ger det ett försök. Hoppas det hjälper! Det är i alla fall jäkligt gott =)

Satt och läste lite på Aftonbladet också, och hittade en artikel som handlade om en pilot som blev tvungen att nödlanda i Hudson River efter att planets båda motorer slutat fungera. Han & övrig personal behöll lugnet och alla 155 passagerar kom ur planet helskinnad, sist ut var piloten.
Jag måste banne mig få ge han en guldmedalj! Jag menar, hur många skulle klara av en sådan situation utan att totalt balla ur? Artikeln finner ni här.

Vad står på schemat idag då? Jo, först & främst ska jag fixa klart presentkorten till imorgon (missa inte detta!! kika förbi Coop, Lillänge imorrrn efter 10:00!), sen har jag disk som måste tas om hand och så har jag planer på att dammsuga också -om jag orkar. Det var väl i princip allt. Jag har nämligen hört att man ska ta det lugnt när man är sjuk, och det är något jag är bra på ;)

Celia är på dagis till 15:00 idag, rätt skönt faktiskt när man mår så här kasst. Man känner sig som en så himla dålig mamma när man knappt orkar resa sig ur soffan, så då är det ju roligare för henne att få vara på dagis och leka med alla barnen. Fast idag var dom inte så många, tror det var 5 barn sammanlagt bara på hennes avdelning, men det kan ju vara skönt det också för omväxlingsskull :)

Nej ni, nu ska jag fixa presentkorten, så man får nåt gjort här.

Vågar man ge sig ut i trafiken igen?

Dålig uppdatering nu under eftermiddagen och kvällen, men jag har faktiskt haft annat för mig. Som vadå, säger ni då. Tja. Som att.... ligga i soffan och kolla på tv några timmar. Kramas med Celia när hon kom tillbaka från Anders. Busat. Myst i soffan med Celia. Slängt Celia i säng, och sen spenderat ytterligare 2 timmar i soffan.

Och jag säger bara en sak. Sveriges Värsta Bilförare. Det är ju nästan så att man inte vågar sig ut efter väggarna nå mer! Herregud! Hur kan dom ens ha fått körkort? En pojkvasker käkar klubbor oavbrutet hela tiden, skickar sms (ibland med båda händerna fast att bilen är i rullning mitt i Stockholm....), och en annan halvgammal tant/kvinna har hunden i knät och utbrister förtjust "Vincent tycker det är så spännande!!" samtidigt som hundjäveln hoppar upp och ner i hennes knä. Sen har vi ju den blonda, totalt hysteriska medelålderskvinnan som skriker och gormar hela tiden (inte för att hennes Co-Driver är nå bättre....) och så den där unga blonda tjejen som i dagens avsnitt när hon möter en ambulans med blåljus & siren på en skogsbilväg bestämmer sig för att det bästa att göra är att lägga om ratten fullt till vänster och braka rakt in i skogen. Nej, jag fattar verkligen inte. Indragna körkort vore kanske ett alternativ...

Har jag så mycket mer att säga sen? Tror inte det. Ska dra mig mot sängen snart tror jag.. den här förkylningen är inte så värst rolig. Godnatt, folks!

Osymmetriskt så det förslår!

Alltså, min kropp måste ju vara en av de mest osymmetriska som finns. Jag menar, min rumpa har storlek 40 (!) medans min lår kräver helst storlek 36, möjligtvis 38 beroende på märke,  för att ett par jeans ska sitta snyggt (men då får ju inte arslet plats!).

Sen har vi mina fötter som stoltserar som ett par 41/42or (från vissa märken 40.. om jag har tur :P), så jag har ju en rätt stabil grund att stå på om man säger så.

Sen har vi min överkropp, bortsett från brösten, som är en storlek 36/38. Mina armar är dock så himla tunna, så i tröjor med lång, tight ärm skulle jag behöva en tröja i 34 för att det ska sitta snyggt.
Och så kommer vi till mina bröst som knappt fyller ut en tröja i storlek 32 / XS (bara det problemet att jag då får  andningssvårigheter pga. att magens alla organ trycks ihop och pressar på lungorna).

Som sagt. Min kropp är rätt osymmetrisk, men det ska snart rättas till. Dels har jag börjat med ett träningsprogram för lår & rumpa, så jag hoppas på att rumpan krymper lite och att jag får lite mer muskler på låren = harmoni i Jeans-världen.
Sen ska jag också... taadaaa... göra en bröstförstoring så snart som jag blir beviljad ett lån (vilket inte borde dröja så länge till om jag kommer igång med Herbalife nu).

Så, mindre rumpa, aningen större lår & b-kupa -here I come!

På lördag gäller det!

Igår kväll satt jag i telefonmöte med min Upline och en till av hennes distrubitörer. På lördag är det nämligen en stor dag, i alla fall för mig ;) Vi ska nämligen stå på Coop i Lillänge, Östersund, och servera provsmaker på två olika shakes, örtdryck och de olika snacksen (sojabönor och proteinbars i 3 olika smaker överdragna med choklad). Jag tror det kommer bli en otroligt rolig dag! Ett bra sätt att kicka igång min verksamhet riktigt.

Så just nu sitter jag och jobbar lite här. Jag sitter och försöker knåpa ihop några olika förslag på presentkort, men jag kände att det började snurra lite i huvudet nu så jag tar en liten paus.

Jag hoppas i alla fall att ni som bor i Östersunds-trakten kikar förbi Coop på lördag för lite provsmaker, ni kommer inte att ångra er!!


Ny dag, nya friska (?) tag!

Herregud, min hals. Det är ju nästan plågsamt det här. Hela halsen värker, kunde knappt svälja gröten imorse. Som tur är får jag i alla fall i mig något, för Herbalife-shakerna rinner ner lätt och smidigt när jag blandar med bara mjölk. Tur det, så vet jag att jag får i mig allt jag behöver i alla fall!

Men, jag har inte ont i huvudet idag i alla fall. Än. Igår värkte det konstant hela dagen, och febrig var jag också till och från. Trodde nästan jag var på väg att få flunsan för precis hela kroppen värkte så där jobbigt som den brukar göra när man har influensa.. men jag klarade mig, för idag känns kroppen rätt okej. Utom halsen, näsan som rinner och är helt igentäppt om vartannat och den här jäkla hostan. Men annars är det bra, tackar som frågar.

Hit vill jag, just precis nu




.


when it comes to missing you,
I dont have what it takes.



Morfar har kramat mig (från andra sidan)

Inatt drömde jag nåt så otroligt underbart. Det har nu gått bra precis 1,5 år sen morfar dog (på söndag för att vara exakt) och jag saknar honom fortfarande lika mycket nu som då. Jag kan inte sluta tänka på honom. Dessutom är han här hos mig ofta och stökar på fick jag veta när jag träffade ett medium i början på januari (just ja, det måste jag berätta om i nåt inlägg här också!). Men, jag har inte drömt något om honom, inte som jag kan komma ihåg i alla fall.

Men inatt. Inatt hände det. Och gud vad otroligt skönt det var! Jag drömde att vi var uppe hos mormor, jag tror att det var jag, mamma, Olof och mormor som var där i köket. Helt plötsligt ser jag morfar komma gåendes in genom dörren till köket, och jag flyger rakt upp och försöker slänga mig fram till honom, men någon hindrar mig och säger att han inte är där, och helt plötsligt försvinner han. Liksom så där "poff, nu går jag upp i rök" ungefär. Men, han kommer tillbaka och tar oss alla i handen, och jag säger triumferande "ser ni, jag hade rätt! Morfar är här!", och då är helt plötsligt pappa där också. Och just det där med triumfen i min röst, och övertygelsen om att JAG HADE RÄTT.. det vet jag var mofars sätt att säga att jag ska kämpa på mot miitt mål som är att få överbevisa pappa om att jag visst kan klara av en viss sak som han inte tror att jag gör... 

I alla fall. Jag kommer inte ihåg riktigt vad som hände sen, men jag vet att jag fick en kram av morfar. Och det kan jag säga er, var precis vad jag behövde. Det kom i rätt ögonblick. Herregud, vad jag saknar morfar. Det är inte klokt.




Morfar på sin 75års dag. Texten på blden är en dikt jag skrivit.

"Berg och verklighetsbarriärer
kan aldrig sudda ut
spåren
du satte i allas våra hjärtan"

Ingen ork

Idag är verkligen ingen bra dag. Ont i halsen och lite småfebrig. En otroligt grinig och gnällig Celia i morse innan hon skulle på dagis. Tvättid och -20 ute. Min kropp beter sig som om jag har kommit in i klimakteriet och jag har dom berömda svallningarna med jämna mellanrum. Vilken höjdardag...

Nej usch. Idag leker inte livet överhuvudtaget.

Dagen kunde ju ha fått en bättre start


Jag tyckte gårdagen var pest & pina, men jag tror banne mig den här dagen kommer toppa listan. Man skulle kunna säga att jag fått ett slag i magen eller kanske i huvudet.  Eller varför inte en ordentlig spark mellan benen? Det gör i alla fall ont...

Vadan detta?

Här har folk tjatat och tjatat på mig att jag ska börja blogga igen, och trots 30 läsare under dagens lopp har jag bara fått kommentarer från 3 personer. Vad är detta?! Dålig stil, folks! :p


Hur som helst. Nu är den här dagen slut också. Jag sitter här i min nygamla soffa (just det, jag slipper min otroligt obekväma Jysk-bäddsoffshelvete nu, tack vare min kära moster som skulle hiva iväg sin gamla). Datorn i knät och musik som på någotsånär låg volym flödar ur högtalarna för att inte väcka Celia.

Jag har inte så mycket att säga om den här dagen. Är mest bara less & irriterad på livet i allmänhet för tillfället. Tänk om något kunde gå vägen för ens gång skull?

Funderar på att uppsöka sängen, måste ju försöka lära mig att sova där igen... Insåg i går kväll när jag gick och la mig att det var första gången jag sov i sängen sen jaa.. början på december? Slutet på november? Det var i alla fall första gången jag sov där sen jag hängde upp dom där gardinerna, och det gjorde jag till 1a eller 2a advent...
Sömnen infann sig dock inte förren flera timmar senare. Jag låg och stirrade ut genom fönstret på en otroligt irriterande stjärna som verkade håna mig med sitt eviga blinkande.Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 02, och sen ringde det från jobbhelvetet kl 06. Men jag svarade inte. Slängde mobilen till andra änden av sängen istället, och sen insåg jag att "faan, dom kommer ringa på hemtelefonen också!" så då var jag tvungen att rusa upp och leta reda på den och slänga den under kudden så den inte skulle väcka Celia (den låter verkligen högt & förjävligt!!), och precis när kudden landar på telefonen så börjar den ringa. Puh, säger jag bara. Jag hade ingen lust att kliva upp då. Och jag hade definitvt ingen lust att jobba heller. Skitställe...
Sen kan man ju fundera hur komiskt det såg ut när jag kutade runt i den kolsvarta lägenheten iförd endast ett par trosor och med håret ståendes åt alla håll? Herregud. Dessutom hade jag persiennerna uppe, så man kan ju vara tacksam för att det inte är så mycket folk ute den tiden på dygnet och kikar in hos en...

Herregud vad jag gnäller känns det som, men jag har ju lite drygt en månads gnällande att ta upp här i bloggen nu, right? ;) Och vet ni vad? Jag vill till Norge. Nu.

Världens snyggaste



Jag har tagit tillbaka makten

...över köket. Nu äger inte datorn mitt köksbord längre. Nu är det mitt. Och det är ett kök.
Ett rätt fint sådant, om man bortser från dom där jävla pärontapeterna.




Joy, Lick

Okej, måhända att videon till den här låten klassas som icke lämplig för personer under 18 år... Men den är så jäkla bra! Och videon är grymt bra gjord, verkligen. Sååå, lyssna till dessa sköna toner nu =) (och ja, jag har nog haft lite bloggabstinens under januari månad med tanke på att det här är 3e inlägget idag...)



Jag har haft en Grand Opening

I torsdags invigde jag min Herbalife-business "officiellt" genom att bjuda in till en Grand Opening, genom bland annat mail, telefonsamtal, "vanliga" samtal öga mot öga ni vet ;) och via lappar på anslagstavlor runt om på byn & även i Långsele. Uppslutningen blev kanske inte så stor som jag hoppats på, men efter allt så var det faktiskt rätt skönt att det inte blev så mycket folk.

Allt som allt var vi 6 stycken (mig inberäknad) och jag kände allihop som kom, vilket gjorde presentationen mycket enklare då det mesta av min nervositet släppte. Hur som helst. Jag bjöd på lite olika shaker, örtdryck, proteinbars och rostade sojabönor. Det blev succé har jag insett nu. Faktiskt. Och det känns så jäkla skönt! Från och med nu känns det faktiskt som att det hela har kommit igång, och arbetar jag på nu framöver här så kan jag kvalificera mig till en Extravaganza som hålls i Prag i sommar. Och dit SKA JAG. Så är det bara.



Såhär såg min lilla "utställning" ut där mina gäster fick plocka och pilla med grejerna, kika i kataloger och ställa frågor. Jag själv är jättenöjd med kvällen! Den svävande kaffekoppen till vänster tillhör btw min mormor :p

Är du intresserad av att ha ett shake-party hemma hos dig, där du bjuder in familj & vänner för lite provsmaker och information (ingen försäljningen sker under kvällen!) så hör av dig till mig på [email protected].

För mer information kika in på min hemsida; www.forabetterlife.webs.com

Back on track!

Efter lite drygt en månads tystnad känner jag nu ett stort behov av att dela med mig av min vardag till er igen. Är jag saknad?

I alla fall. Livet har rullat på i stort sett som vanligt under det här årets första månad. Har hunnit med lite av varje, bl.a. en Norge-resa, lite jobb, massa bus med Celia, en rolig kväll & natt med Martina och sist, men absolut inte minst, jag har nu startat upp min egen Herbalife-verksamhet!!

Så jaa. Man kan säga att det är full rulle i princip 24/7. Jag shakar och har mig minst 3 ggr om dagen, rör på mig så mycket som möjligt, planerar marknadsföring åt höger & vänster, försöker ha så mycket tid som möjligt till övers för familj & vänner, tänker på Martin ungefär 30 timmar om dygnet (allvarligt talat... en distans på nästan 100 mil är verkligen inte nyttigt!!!) och jaa. Däremellan försöker jag sova lite också.

Sen har jag totalt gett upp Brunkullan och Nipängen. Jag är så dödandes less på stället, och nu har jag bara 1 dag kvar att jobba (söndag 7:30-16:30), sen skiter jag fullkomligt i det där stället. Jag tänker INTE förnya mitt anställningsavtal om dom så går på knäna och ber mig. No way. Jag går inte tillbaka dit, oavsett hur mycket jag tycker om mina tanter & farbröder. Det verkar ju ändå inte som att nån vill ha mig där, med tanke på allt jävla strul som varit från alla håll. Inte minst med den här Vikarie-pool utbildningen. Nej, jag blir så less.

Så, vad säger ni nu då, har ni saknat mig? Eller ska jag lägga ner bloggen helt & hållet? :p

RSS 2.0