ziquita

"Medellivslängden i den rika delen av världen fortsätter att öka. Av de barn som i dag föds i utvecklade länder som Sverige blir mer än hälften minst 100 år, spår danska och tyska forskare.

Slutsatsen presenteras i medicintidskriften The Lancet och bygger på studier av ett stort antal forskningsrapporter, skriver Upsala Nya Tidning. Andelen gamla som lever längre utan att drabbas av svåra handikapp ökar också, säger forskarna."


Omröstning: Hur gammal skulle du vilja bli?

* 50 räcker -6,9%
* Runt 80 -40,6%
* Så gammal som möjligt, helst över 100 -52,5%

(ställningen i omröstningen den 3/10-09 kl. 10.15)

-------------------------------------------------

Jag blir chockad när jag läser detta i Aftonbladet, synd att det inte var en mer utförlig artikel. Jag tror dock att de 52,5% som säger att dom vill bli så gamla som möjligt, dom jobbar inte inom vården. Dom ser inte allt som kommer med åldrandet, alla krämpor, alla sorger när deras familj och vänner dör en efter en (mest troligt är ju faktiskt att även barnen kommer dö före en själv, om man blir över 100 år).

"Andelen gamla som lever längre utan att drabbas av handikapp ökar också" -det tror jag så mycket jag vill på. Med tanke på hur vi lever idag så tror jag inte direkten att andelen hjärtinfarkter, strokes osv. kommer att minska. Inte heller olyckor av diverse slag kommer att minska, snarare tror jag att det kommer att öka. Andelen av oss som kommer att åldras med hjälp av en respirator i en sjukhussäng tror jag kommer öka drastiskt, och vad är det för liv?

Att leva tills man är över 100 år är nog inte så "flashigt" och roligt som många tycks tro. Faktum är, enligt min uppfattning, att de flesta riktigt gamla människorna som jag träffat -dom vill inte leva längre. Dom har inget att leva för säger dom. Familj och vänner har dött på löpande band, och själva får dom inte följa med.

Där jag jobbar i Norge har vi en tant, hon är 98 år. Hon har nästan helt förlorat både synen och hörseln, och hon har inte någon livslust. Varenda gång vi kommer in till henne så säger hon att hon vill "gå hädan", hon har inget att leva för. Alla vänner har dött, flera av hennes barn har gått bort, och den enda dottern hon har kvar i livet bor i Frankrike. Det enda hon har kvar är oss i personalen -och en evig längtan efter att få somna in.

Skillnaden på henne och på oss i den här generation/nästa generation, kommer att vara just varför vi blir gamla. Den här damen har inga läkemedel alls, förutom en sån typ "Calichew" tuggtablett som är för skelettet. Det är ingen som desperat försöker hålla henne vid liv med läkemedel, utan hon har åldrats och fortsätter åldras tack vare sitt tidigare, tuffa leverne med sannerligen mycket kroppsarbete och bra kondition = bra grundfysik.
Det tror jag inte vi kommer att göra. Vi har ingen bra grundfysik i vår generation, och jag tvivlar på att nästa generation kommer att ha det. Vi är allt för stillasittande och äter allt för mycket fet mat och socker. Vi bäddar in oss själva i en framtid med diabetes, för högt kolesterol, igenkalkade blodkärl och övervikt. 

Forskarna har säkert rätt i att vi kommer kunna leva så länge, i alla fall mer än 50% av oss, men kommer det att vara för egen maskin? Det tvivlar jag på. Jag tror att vi kommer leva så länge på grund av alla mediciner läkare och sjuksköterskor kommer proppa i oss -det kommer inte att vara tack vare vår grundfysik (härmed inte att sagt att alla människor i vår generation inte rör på sig, för det finns många som gör det och tar sin hälsa på allvar).

Jag som jobbar inom vården har inte någon som helst önskan om att bli så där väldigt gammal, jag tycker inte det är ett värdigt liv. Jag har sett så många som lever ett riktigt ovärdligt liv, liggandes i sina sängar, med en önskan om att få gå vidare. Läkare och sjuksköterskor som skriver ut mer och mer läkemedel, för än det ena, än det andra -allt för att hålla dem vid liv -fast att det inte är patientens önskan. Och när slutet väl börjar närma sig, då blir sjukvårdspersonalen "snåla" och vill inte ge patienten morfin eller annat liknande preparat, för dom anser inte att det är nödvändigt -trots uppenbara smärtor och att man med säkerhet vet att slutet är nära. Men att proppa i dem mediciner mot deras vilja, för den överlevnad de inte själva önskar, det gör dom så gladeligen.

Sen har jag inte sagt att det inte finns 100-åriga män och kvinnor som älskar sitt liv, som inte vill dö. Självklart inte, alla har ju olika förutsättningar. Vissa är helt friska, vissa lever tack vare läkemedel som de får mot sin vilja. Vissa lever med ständiga tankar till att dom vill gå vidare, lämna jordelivet, men ingen respekterar deras önskningar. Vissa har en stor familj, kanske till och med vänner kvar, som dom kan umgås med. De flesta har inte det. Många orkar inte ens umgås.

Och att nästa generation kommer att ha stora förutsättningar för att åldras utan att få "handikapp" -det tror jag inte på. Inte för en sekund. Tror ni?

Asch, vad långt det här blev. Jag blev bara så irriterad när jag läste det här -för jag vet hur det ser ut för många gamla människor idag -jag har träffat väldigt många genom åren, tack vare praktikplatser på 3 olika äldreboenden, praktik på sjukhuset, praktik på rehab-center, på Nipängen, Brunkullan och på mitt arbete i Norge.

Givetvis lär ju forskningen fortsätta att gå framåt, och kanske, kanske i min vildaste fantasi kan äldrevården och sjukvården få lite mer resurser till att vårda de äldre och sjuka. Kanske kan man om 50-60-70 år få ett värdigt liv som gammal, med allt vad det innebär; bra mat, gemenskap, underhållning, terapiarbete. Kanske behöver inte vi sitta som några gamla grönsaker i en rullstol när vi blir gamla, kanske slipper vi stirra in i samma vägg hela dagarna. Jag hyser dock inga större förhoppningar om det...

Om inte situationen inom vården förändras, så tror jag att 98% av de 52,5% som svarat att dom vill bli mer än 100 år, kommer att ångra sig. När de väl sitter där i sin rullstol, pinkar på sig, inte kan äta själv och inte längre har några vänner kvar i livet... då tror jag att de ångrar sin önskan om att få leva länge.

Som situationen är idag så är det inte ett värdigt liv för många av våra gamla. De har slitet i så många år, hjälpt till att bygga upp vårt samhälle till vad det är idag, och som tack får de inte alla sina behov tillgodosedda. Vård får dom, och 99% av personalen på boenden och sjukhus gör allt de kan för att patienterna ska må bra. Men med allt för snåla resurser, för lite personal och för mycket jobb så blir ofta de gamlas sociala behov förbisedda. De får sitta där i sina rullstolar och kolla på samma vägg hela dagarna... är det värdigt? Nej. Och det tror jag inte att ni tycker heller.

Vi kan bara hålla tummarna för att situationen har förändrats tills dess att vi blir gamla och hamnar på hemmet.