Imorgon börjar en ny, fullspäckad vecka

6 dagars jobb väntar mig, och min enda lediga dag är söndag. Som det ser ut just nu är jag i alla fall ledig imorgon fram till 15:30, men det kan ju ändras fort. Ett sms klockan 06:58 är allt som behövs.

Förutom allt jobb jag har inbokat så kommer jag att gå runt med kameran i högsta hugg. Det har blivit väldigt lite fotografering nu den här veckan, mest därför att jag inte har sinnesro nog att ta mig tid att fotografera när Celia svirar runt omkring mig hela tiden. Jag måste ha all fokus på kameran och motivet, för minsta lilla detalj som inte blir som jag vill, det stör mig så otroligt mycket att jag knappt klarar av att kolla på bilden sen. Och att fota Celia... jaa, om jag säger så här: hon är redan less på kameran.

Jag hoppas att hinna med en liten fotorunda redan nu ikväll, beroende på om Celia ska sova hos mig tills imorgon eller inte. Anders har ju jour till kl. 06:00 imorrn bitti, men ev så ville Celias farmor kidnappa henne ikväll så att hon ska sova där. Vi får väl se hur det blir med den saken :)

Har även lånat ett stativ utav henne, ett stort alltså (jag har ju ett mini-litet själv)


VAFAN! Här hade jag suttit och uppdaterat och skrivit rätt långt, och tror ni inte på faan att internethelvetet bryts?! och laddar om sidan, så att endast det ovanstående blev räddat? Jäkla skitdator och skitinternet.

Jaja. Summa summarum av det jag suttit och skrivit var i alla fall att jag lånat ett stativ av Celia's farmor, som jag har tänkt använda mig lite av nu i veckan (om hon inte behöver det, förstås). Jag har tänkt ge mig på att fota vattendroppar bl.a. Gjorde ett tappert försök nu i veckan, men pga för dålig belysning, inget stativ och en kass bakgrund blev inte bilderna bra. Inte en enda (och jag tog över 100 bilder). Så, det ska jag råda bot på nu i veckan tänkte jag! Har ju i alla fall kommit underfund med, på ett ungefär, vilka inställningar jag ska ha på kameran. Bara jag får till riktigt skarp belysning så lär nog bilderna bli myyyyycket bättre och skarpare. Tänker i alla fall bjussa på 2 bilder, så ni har något att jämföra med senare i veckan när jag fått till (förhoppningsvis) bra bilder :)

Och hörreni, ge mig tips på motiv att fota! Jag vill ha mycket idéer att arbeta med nu i veckan, så bring it!




En normal uppdatering kanske vore på sin plats?

Den senaste tiden har det mest bara blivit bilder här i bloggen. Kanske ska ta och skriva ett inlägg för en gångs skull?

Nu är ännu en jobbvecka till ända, och det känns rätt skönt. Nästa vecka kommer att vara minst sagt intensiv, och så även veckan efter det. Det är verkligen ingen brist på jobb på det där stället!

Jag är halvseg med halsont, och halsont har jag haft i runt en vecka nu. Snorig som bara den är jag också emellanåt. Allt annat än roligt! Celia däremot är frisk och kry som vanligt, om man inte räknar med att hon är snorig (men vilket dagisbarn är inte snorigt den här tiden på året? :P).

Idag är det lördag, och jag har ingen egentlig aning om vad vi ska göra idag. Jag måste i alla fall diska och städa undan lite här, det är kattsand över hela lägenheten känns det som. Katten är lika hyperaktiv som vanligt, och han går mig verkligen på nerverna emellanåt. Tapeterna blir mer och mer söndertrasade och jag börjar fasa mer och mer för hur många tusenlappar jag kommer att måsta punga upp den dagen jag flyttar härifrån :( Kattjävel.

Eventuellt, om det inte regnar senare idag, så har jag tänkt mig att vi ska åka och träffa kära bror lite för att försöka fotografera vilddjuren till hundar. 

Nej, jag orkar inte med det här. Ska ta och underhålla barnet en stund och sedan ta tag i disken. En dusch vore på sin plats också, så man blir som människa igen!




Photosession @ 26 oktober




Det blev inte så många bilder värda att dela med sig av denna dag, men de få som blev bra/okej finns upplagda på bilddagboken. Kika in och säg vad ni tycker!


Samtliga bilder från min photosession @ Hängbron

finns nu att beskåda på min bilddagbok. Det tog mig bara några dagar att ladda upp dom, men nu funkade det äntligen. Gå gärna in och kommentera! :)



Photosession @ Hängbron

Här kommer lite smakprov ifrån gårdagens fotografering nere vid Hängbron på Österede. Jag hann tyvärr aldrig att lägga upp bilderna på bilddagboken igår, men idag efter 16:00 kommer de att komma upp även där. Ni är mer än välkomna att kika in där och kommentera! Nu ska jag gå ta och borsta tänderna och vandra mot jobbet. Ha en bra dag allihop! (Och f'resten, ge mig gärna tips om vad jag ska fotografera!)









Lite smakprov ifrån kvällens photo session

Fler bilder hittar ni på min bilddagbok


Frostig förvintersmorgon

Kan man säga så? För det är ju inte riktigt vinter nu, inte än, men förvinter? Det lät ju kanske inte helt korrekt...


I alla fall så vaknade jag 07:20 imorse och klev upp. På min LEDIGA dag. Man har ju blivit miljöförstörd tror jag. Satt och pysslade på lite här vid datorn ett tag, och sen begav jag mig ut för att fota lite i vår frostiga miljö. Kul! Men jag fick inte till nån bild som jag riktigt kände "YES!!" för, men några blev jag nöjd med i alla fall. Man kan ju inte vara så petig på en gång, jag har ju faktiskt bara haft kameran sen i söndags ;) Har i alla fall lyckats lära mig hur ISO fungerar riktigt nu, så 8 gånger av 10 väljer jag rätt ISO-tal. Nu har jag riktat in mig på att lära mig bländaren, och när jag har fått lite mer koll på den så ska jag ge mig på slutartiden. Sen har jag ju grunderna i alla fall :) Har faktiskt fotat väldigt lite med de förvalda funktionerna (såsom porträtt, landskap, natt osv) utan har istället använt mig mestadels utav M (dvs det manuella programmet där man gör alla inställningar själv). Är lite stolt över mig själv, faktiskt. Och har dessutom märkt att de gånger då jag använt funktionen för närbilder och sedan använt M och gjort mina egna inställningar -nästan varje gång är den manuella bilden bättre än den förvalda funktionens bild!


I alla fall så ska jag snart bege mig upp till pappa för att byta till vinterdäck. Kan hända att det blir lite fotografering där också ;)  Och sen ska jag ner på jobbet en sväng för att visa upp min nya kärlek för E, och som det verkar skulle jag också få låna en digitalfoto-bok av henne. Härligt!


Just nu försöker jag ladda upp dagens bilder på bilddagboken, men det går förjäkla långsamt... Men som jag sa igår, för er som är intresserade, så är det bara att kika in på min bilddagbok dag efter dag och kika på mina bilder (och, så klart, kommentera!). Det lär nog bli lite nya bilder i princip varje dag, ska ni se.



För er som är nyfikna kan jag säga så här

Att ladda upp bilder på bloggen tar så lång tid att jag verkligen inte orkar hålla på att göra det. Inte just nu i alla fall. Men, samtliga bilder som jag känner är bra och som jag vågar visa upp, dom ligger ute på min bilddagbok. Ni får gärna gå in där och kika samt kommentera. Alla kommentarer är välkomna, positiva som negativa! Jag vill utvecklas med fotandet och behöver era åsikter! Och till Kajsa, det finns bilder på katten på bilddagboken också, under den 18e oktober. Jag har tyvärr inte lyckats fånga hela honom på bild eftersom han nästan aldrig är still! Men nog ser man likheter även på mina närbilder, speciellt den där svarta "trekanten/kattögat" som går ut i från ögonen på både din & min katt! :)

Och bara för att göra er lite extra nyfikna så kan jag ju dela med mig av en bild här, trots den långa uppladdningstiden...




Min favoritbild från dagens fotning nere på "tjörgårn"


Den som väntar på nåt gott

Jag fullkomligt älskar min systemkamera, och jag kommer att lägga upp bilder snart. Jag har bara inte haft tid eller ork än. Men lite bilder har det blivit, och jag har exprimenterat med lite olika inställningar hit och dit. Hade planer på att åka ner på Skogskyrkogården och fota nu, tänkte försöka mig på några fina bilder på kapellet, men tror ni inte på faan att det regnar? Så, fotograferingen blir inställd och jag säger "bättre lycka imorgon" för nu går jag och nannar kudde.


My baby is home!

Dagen i Sundsvall är avklarad. Den var mycket trevlig, och Celia trivdes som fisken i vattnet. Snacka om att avguda "gammelmoster" ;) Hon har verkligen haft roligt idag, och det blev till och med lite leksaker köpta -vilket hon verkligen inte är bortskämd med! Så hon blev helt salig när vi köpte en Barbie-docka med flera olika klänningar, skor, väskor, sminkbord, borste, hårfön.. ja lite allt möjligt. Och så köpte vi glitter-lim pennor, eller vad man ska kalla dom, som man tydligen kan måla på fönster med också. Får se om man vågar testa det eller om vi håller oss till papper istället ;P Och såklart ett paraply, för det behövs ju på vintern, förstår ni. I alla fall om man heter Ester Celia Katarina! Och så fick hon nån konstig grej av moster, vet inte riktigt vad den är, men den är lite läskig :P

Själv införskaffade jag mössa, vantar, 4 st ljuslyktor, doftljus som luktar uuunderbart, servetter och.... SYSTEMKAMERA! :D

Det blev däremot inte Canon Eos 1000D utan en Sony DSLR A290. Canon kameran fanns antagligen inte i lager, plus att den här kameran faktiskt var snäppet billigare plus att den var snäppet bättre på vissa bitar. Får se om jag blir nöjd med den eller ej, batteriet ligger på laddning nu så det blir ingen fotning idag (snyft!). Jag måste vänta ända till efter kl. 15:00 imorgon -hur ska jag överleva?!

Ni kan ju förvänta er lite bilder sen, för jag lär nog visa upp mina talanger (nåja, om korten blir bra dvs :P). Nä, det har varit en lång dag idag, och nu har jag äntligen fått barnet att somna vilket är = fritt fram för mamman att sova. Godnatt!

Jag har gjort mig fin för min nya kärlek


Herregud. Herregud. Är det verkligen sant?! Haha. Jag är värre än ett barn på julafton just nu. Idag, IDAG, kommer jag äntligen att få hålla min kära Canon Eos 1000D i mina händer för första gången. Fattar ni vilken otroligt härlig känsla det kommer att vara? Något i stil med en rejäl orgasm, föreställer jag mig.




Idag flyttar min kärlek in hos mig, och vi ska ha många fina stunder tillsammans. Tro mig!


Today is a bad day

Humöret är på botten och lusten att hitta på nåt ligger på noll. Jag har en riktigt dålig, deppig dag. Fan vad trist. Det enda jag vill göra är att lägga mig ner och sova bort hela dagen, men man har ju ansvar här i livet också. Ett barn bland annat. Lunch ska göras, barnet ska aktiveras på ett eller annat sätt. Ute ser det ut att vara kallt, men inne finns det inget att göra. Håller tummarna för att timmarna i alla fall kommer att gånågorlunda fort nu fram till 15-tiden när jag har tänkt mig att vi ska bege oss ner mot Bispfors och våldgästa brorsan lite. Men fram tills dess... Fy fan.  Jag har  ingen lust med någonting. Ta mig härifrån, någon...


Av alla otekniska människor tar min pappa priset

Nu idag när jag stod och stekte pannkaka som bäst så ringde det på dörren. Jag trodde i mitt stilla sinne att det var min bror som tagit förnuftet till fånga och kommit för att hämta en matlåda med kycklinggryta från igår (jag vet inte riktigt vad man tänker med när man gör gryta av 1 kg kyckling till sig själv och en 3 åring som endast petar i maten?). Men nejdå, i titthålet ser jag min pappa och väluppfostrad som jag är släpper jag in honom. Han säger sig ha mobil-problem, samtidigt som han håller sin gamla Nokia 3310 i ena handen och en "lånetelefon" a'la Nokia 3510i i den andra.

Han säger att han inte kan ringa, att det enda som hörs är "biiip biiip biiiiiiiip". Jag frågar om det inte kan vara så att det är slut på pengar på kortet, men nejdå, det trodde han ju inte. Han hade ju fyllt på med 100 kr och inte ringt så mycket, förstår ni.  Han tror att det fortfarande är nåt fel på nätet. (Här bör också nämnas att han var här i tisdags och stod i mitt kök -med mig noga placerad i vardagsrummet-  för att ringa upp mig från sin mobil och prata för att kolla så att nätet fungerade riktigt). Jag säger återigen att det kanske är slut på pengar, och så instruerar jag honom noga så att han ringer *120# där det visar på 0,01kr. Alltså tomt kort.

"Aha" tycker han, "det var ju fiffigt!". Men, för att vara helt på den säkra sidan så tar han och pillrar ur simkortet från 3310:an, karvar upp 3510i:n med en bordskniv för att sedan alltså byta plats på simkortet. För "man vet ju inte, det kanske visar fel på saldot". Av hans min att döma så innehöll kontantkortet fortfarande endast 1 öre efter byte av mobil. "Jamen där ser man".

Som sista kommentar innan vi har avklarat mobilproblemet kläcker han ur sig: "men Linda, kan folk ringa till mig nu då när jag inte har pengar på kortet?!"

(Men jag måste också ge lite cred till 3310:an som fortfarande håller ihop och funkar utan större problem, den har ju trots allt 8 år på nacken!)


Pannkakssmet och hjälpsamma grannar

Idag hände det, lite sådär som "plötsligt händer det" känslan som folk tydligen får när dom vinner en miljon på triss.  I alla fall så inträffade något som var helt mirakulöst bra idag. Jag fick bärhjälp med alla mina tunga matkassar, kattsand och ja, allt annat som man släpar uppför trapporna med jämna mellanrum. Idag dök en gentleman till granne upp, roffade åt sig mina 4 tunga kassar och bar upp dem åt mig. En granne som jag inte mer än hejat på tidigare, eftersom han verkar jobba nån annanstans på veckorna. Men, han var som gudasänd idag för mig & min rygg!

Och nu har mer än halva dagen gått  och jag har hunnit med att jobba 7:30-12:00, hämtat Celia på dagis (hon ville förövrigt inte följa med mig, utan hon ville vara kvar och leka med sin kompis M) och så var vi ett tag på hammarn och pysslade och donade med det ena och det andra. Sprang in i Marie på Ica, trevligt värre. Och nu har vi landat, jag har flidd undan disken, Celia har smällt i sig inte mindre än 2,5 päron (!) och nu ska vi ta och vispa ihop en pannkakssmet samt lite grädde. I vanliga fall äter jag inte grädde till pannkaka, men Celia älskar det och vad gör man inte för att hålla den lilla solstrålen nöjd?

Förövrigt, Marie, så verkar hon ha glömt bort den där godispåsen. Jag är i chocktillstånd!

Om det är något jag verkligen hatar

så är det att ta tabletter av olika slag. Jag verkligen avskyr det och undviker det in i det sista. Men när man har en konstant molande huvudvärk och ett barn som kräver ständig uppmärksamhet, ja vad har man då för val? Man är så illa tvungen att ta dom där små rackarna för att överhuvudtaget klara av dagen, för vila är ju inte att tänka på.

Jag anar också oråd, för det här påminner om en förkylning som sakta smyger sig inpå. Huvudvärk, halsont, trött och seg. Men hur det nu är så har jag inte tid att vara sjuk, så det är väl bara att stoppa sig piller efter piller även i morgon så att man tar sig igenom arbetsdagen. Usch. Nämnde jag att jag avskyr att ta tabletter?!

















Just nu är jag oerhört tacksam

för att vi, just idag, är hundvakt åt Wilma! Usch så det blåser, jag vill verkligen inte ut nåt. Och därför är det så bra att Wilma är lite som hon är och att jag inte kan ta med henne på promenad just för att hon är för stark för mig. Brorsan kommer alltså hit på sin lunchrast för att gå pinkpromenaden med henne. Det är skönt.  Och hitills har hon skött sig exemplariskt, så Olof kan vara stolt över henne. Hon har bara gruffat lite en gång när det kom en bil på innergården, men det är allt. Jag önskar verkligen att jag hade råd att skicka henne till en hundpsykolog, för hon är världens charmigaste hund och om man bara kunde få bort det där skällandet så vore hon verkligen helt perfekt! :)



En gammal bild på Wilma, tror att den är tagen för 2 år sedan.
Hon är så himla fin! Ni ska bara se henne när hon är "Wilma-glad".
Haha, som sagt, världens charmigaste jycke!


Det är det lilla extra som räknas

Idag känns det verkligen som att jag gjort något bra för någon annan. Jag har nämligen jobbat inne på Brunkullan, och där är det inte alltid lugna dagar om man säger så. Men idag var det lugnt, så jag tog med mig en av tanterna till vårt lilla kök och svängde ihop en snoddas till eftermiddagskaffet. Det är väl kanske inte så mycket för oss som är unga, friska och krya. Men för en dement, relativt gammal dam så var det verkligen något. Hon sken ungefär som solen i Karlstad, och att hon 5 minuter senare hade glömt bort kakbaket -ja, det är en annan sak. Men just för stunden gladde det henne något oerhört, och det är det som räknas.

Man kan ju undra hur mycket stjärnorna egentligen styr oss?


"Dina relationer är en enda röra.
Gamla känslor kan flamma upp på nytt, vänner överraskar,
hemligheter blir avslöjade och någon som du helt räknat bort
visar sig vara riktigt intressant vid en närmare titt.
Ansträngande med gott om konflikter men också roligt och fascinerande"




Jaa, ni som har lite mer insikt i mitt liv, vad säger ni om detta horoskop? Själv tycker jag det är lite märkligt att det vecka efter vecka (eller ja, varannan vecka i Veckorevyn)  alltid stämmer så bra! 

Brukar du läsa horoskop, och hur mycket brukar i så fall stämma in på ditt liv?

I brist på annat att blogga om

så kan jag ju visa upp gårdagens klädbeställning från Ellos.

Eftersom min gamla vinterjacka verkligen hade tjänat ut nu när jag flyttpackade och hade minimalt med plats i min bil för att frakta grejerna hem till Sverige, ja då fick den åka i en sopsäck till sopstationen istället. Alltså innebär det att jag i år måste införskaffa mig en ny jacka för att inte frysa ihjäl under vår årliga istid. Här är resultatet:



Men den var kanske lite i dyraste laget, det där lilla Adidas-märket på bröstet kostar ju lite. Men, i min storlek så fanns det inte så många jackor att välja mellan. Som tur var hade jag 500:- rabatt att utnyttja, så då blev det "normalpris" på jackan. Nämnde jag f'resten att det är en (hoppas jag!) ljuvligt varm DUNJACKA?! Kanske att man slipper frysa häcken av sig, då. Min enda farhåg inför den här jackan är att den ska vara alldeles för röd i verkligheten, men jag hoppas att färgen på bilden överrensstämmer bra med verkligheten. Jag blir så blek i för starka färger...

Jag köpte även ett par skor till mig, som jag hoppas kommer att hålla mina fossingar varma i vinter. Tog en storlek större på dom så jag får i ett par tjocksockor också. Dock tog jag skorna i brunt, men jag fick nog tag i sista exemplaret av dom som det verkar, för det fanns inte längre någon bild på dom ;)




Jag shoppade också lite till Celia. Nu under våren och sommaren så har man ju mest köpt finare kläder, jeans och sånt, till henne. Och nu insåg jag att fasiken, hon har ju knappt några mjukisbyxor som hon kan ha! Och finns det nåt mer praktiskt att ha under galonbyxor och täckbyxor/overall, än just mjukisbyxor?! Nej, just det. Så det blev två par sådana till. Investerade också i en jacka åt henne, då hennes vinterjacka än så länge är alldeles för varm för att ha på sig, och för att jackan hon använder nu börjar vara lite i kallaste laget (enligt min smak i alla fall). Så det blev en sån "softshelljacka" med lite foder och i lagom storlek för att kunna ha en varmare tröja under vid behov. Perfekt! Och så blev det 9 par strumpor och ett gäng med trosor. Man kan aldrig få för mycket av det!





         

      

 

 

 

 

 


.



Anything that's worth having
is sure enough worth fighting for
Quitting's out of the question,
when it gets tough gotta fight some more


Ja, man får ju skylla sig själv

Förra söndagen hade jag tvättid, vilket jag totalt ignorerade på grund av ryggvärk och att jag inte orkade släpa med mig Celia ner dit var 40e minut en hel eftermiddag. Sen har jag tänkt hela veckan att jag ska boka en ny tvättid, vilket jag såklart inte gjort. Resultatet av det hela är att jag nu, när jag äntligen har en ledig dag, inte heller har någon tvättid eftersom tvättstugan är fullbokad i princip hela helgen. Utom imorgon 8-14, när jag såklart jobbar 7-12.

Min idé är följande: imorgon smiter jag ner i tvättstugan före öppningstid och kör igång 3 maskiner. När jag sen slutar jobba klockan 12 är det bara att slänga in allt i tumlarna samt torkskåp, starta 3 nya maskiner och sen använda lägenheten som torkrum. Det man inte har i huvudet, det får man ha i lägenheten.








Ett kort meddelande kan värma den kallaste själ

"She can deal with stress and carry heavy burdens. She smiles when she feels like screaming and she sings when she feels like crying. She cries when she's happy and laughs when she's afraid. Her love is unconditional. There's only one thing wrong with her, she forgets what she's worth!"


Ett meddelande som är värt att läsas gång på gång när man känner sig trött och slut. Tack Marie, det var precis vad jag behövde den dagen när allt var galet! :)


-----



Jag vill även säga grattis till min söta, underbara farfar som idag -den 8e oktober 2010-, firar sin första himmelska födelsedag. Jag hoppas du har fått en rejäl födelsedagskram av farmor redan nu, och att ni firar med mycket kaffe och godsaker <3



Tidig morgon i min lägenhet

Klockan är strax efter sju och det börjar bli dags att bege sig mot jobbet. Jobbar 6 dagar nu den här veckan, men som tur är så är det inga jättelånga pass eller dubbelpass. Skönt! Tror jag måste tänka lite på ryggen nu, faktiskt, och inte bara köra på.

Sjukgymnasten ringde aldrig upp mig igår (som om jag hade väntat mig nåt annat), men om det finns tid till det idag på jobbet (och om jag kommer ihåg) så ska jag ringa dit när dom har telefontid.

Katten är en ligist och mitt ben värker litegrann. Ibland blir jag bra less på han! Längtar tills jag kan kastrera han, och hoppas verkligen att han blir lugnare då! Nog för att han fortfarande är kattunge, men det är inte alltför kul när han attackerar en bara apropå ingenting. Och när han kommer och flyger a'la Karate Kid och klappar till en i ansiktet, då vill jag bara strypa han! Celia fick ett redig klösmärke ovanför vänstra ögat nu i veckan, och då var jag riktigt förbannad på han. Nån cm längre ner och hon har fått klorna i ögat. Kattjävel. Hoppas verkligen du lugnar ner dig snart, för du är ju ändå vårat lilla monster <3

Sjuklig fetma, blame yourself!

Okej, jag har precis sett på Outsiders. Ikväll handlade det om Sveriges fetaste man. Jag vet inte riktigt vad ni tycker, men själv tycker jag att människor som är så feta baske mig får skylla sig själv! Innan man börjar närma sig 300 strecket tycker jag att man borde börja tänka till, för erkänn -det finns knappast någon idag som INTE är medveten om vilka risker fetma innebär. När man då tar det aktiva valet (ja, för det är faktiskt ett val man har) att fortsätta sin (tydligtvis) väldigt osunda livsstil och tynga ner kroppen till hela 340 kg -ja men för i helvete, skyll dig själv!

Skyll inte på sjukvården -det var inte dom som tog dig dit. Skyll inte på dina vänner -det är inte dom som tvingar dig att äta tårta, kakor och pizza. TA TAG I DIG SJÄLV! För i helvete.

Jag blev så förbannad när jag såg den där dokumentären. Mannen i fråga fick åka till ett behandlingshem i Danmark för att få hjälp med sin vikt. Han åker dit, är peppad (fast egentligen såg man och hörde man det på han redan innan han åkte dit, att han inte var minsta lilla motiverad och ready to go) och kör hårt i några veckor. Han går ner i vikt, följer kostplanen, tränar ett par gånger om dagen med sin tränare. Han får som delmål att kunna gå hela vägen till matsalen utan paus. När hans knä sedan börjar krångla och han blir sängliggande ett tag, ja, då säger han tack & hej och åker hem. Fast att han gått ner över 30 kg där på bara 7 veckor! För då har dom pressat han för hårt, det är synd om han och han ska minsann klara sig själv -utan minsta övertygelse i rösten.

Han kommer hem, klarar sig i ett par veckor, faller tillbaka i gamla vanor, går upp i vikt. Men det är sjukvårdens fel, för att dom inte hjälper han annat än att erbjuda honom att utföra en gastric by-pass. Som sagt, jag blir FÖRBANNAD! Han var på ett behandlingshem, fick superbra hjälp, gick ner i vikt. En motgång -sayonara!- och sen är det resten av världens fel att han går upp i vikt igen.

Nej, jag blir förbannad. När man inte ens försöker, då får man fan i mig skylla sig själv att man får spendera livet liggandes i en säng, pissandes i en flaska och med döden hack i häl.

Som en tidsinställd bomb

Jag som alltid har beskyllt Celia för att vara en levande väckarklocka utan vett att sova till längre än halv sju på morgonen, jag har nu under veckan som gått insett att jag haft fel. Hon är ingen levande väckarklocka. In fact, så har jag en tidsinställd bomb till katt som desperat måste ha mat klockan halv sju varje morgon. Det slår aldrig fel. När jag slår upp ögonen och sneglar på mobilens klocka så står den alltid på 6:30. Varken mer eller mindre. Och då börjar katten att dampa. Big time. Han far runt i lägenheten. Upp i sängen. Vässar klorna på madrassen. Upp i ansiktet och stångas. Allt han bara kan komma på.

Jag är väl i och för sig ganska duktig på att ignorera allt detta, men Celia däremot vaknar ju och tycker att katten är mycket klok som vaknar tidigt på morgonen. För, "mamma, det är ju ljust ute".

Jag har ibland försökt överlista katten och slängt ut han ur sovrummet samt stängt sovrumsdörren omsorgsfullt efter mig. Det enda resultatet jag får av den handlingen, det är att katten plötsligt förvandlas till Karate Kid och med hjälp av sina superkrafter försöker öppna dörren. Det tragiska är att detta, trots att han inte alltid lyckas öppna dörren, ändock får Celia att vakna av det ideliga krockandet i dörren.

Så min fråga är alltså; finns det någon som vet hur man omprogrammerar denna tidsinställda bomb, så att den istället går av runt... ja, vad ska vi säga, åtta-tiden?




Höstpyssel

Idag har vi haft en ganska lugn dag. Den började väldigt segt, varken jag eller Celia var på humör för något. Så kom jag på att det är höst och rätt fint väder än så länge, så vi tog och köpte med oss lite fika och åkte iväg till elljusspåret och traskade runt där lite. Plockade lite löv och fina kvistar och sånt som vi har pysslat med nu på eftermiddagen.

Celia har gjort ett jättefint höst-hjärta, och även jag försökte mig på ett litet konstverk. Dock måste jag nog säga att det är dotra som har talangen i den här lilla familjen ;) Om jag bara hade haft en kamera hade jag kunnat lagt ut bilder på vårt pyssel, men tyvärr. Har bilder på mobilen, men usb-kabeln till den är borta sedan länge. Typiskt slarviga jag...

Nu ska jag snart till att steka pannkaka. Och min lilla tjej har varit riktigt duktig idag. Vi var på affären vid 10 när dom öppnade, och då köpte vi såklart lite lördagsgodis. Hon har inte tjatat om godis en enda gång sedan dess. Helt otroligt! Jag blir impad av henne, för i vanliga fall brukar hon tjata från det att godiset har landat i påsen tills dess att hon får äta lite på kvällskvisten när vi myser framför en film. Men inte idag. Mammas duktiga tjej :)





Bzzz like a bee

Visst är det konstigt? Under den gågna sommaren har jag knappt sett varken någon geting eller fluga, än mindre haft dom inne (trots att min balkongdörr stått öppen i princip dygnet runt under de varma dagarna). Men nu, när det är höst och isande kallt under nätterna, då man förväntar sig att dom borde ha frysit ihjäl -ja, då kommer dom. Under de här senaste dagarna har jag nog slagit ihjäl ett tiotal getingar som smugit sig in här. Inte för att jag är det minsta rädd för dom, utan för att katten ser dom som lattjo leksaker. Det vore ju verkligen inte roligt om han käkade upp en, svällde upp som en ballong av en allergisk reaktion och jaa, ni fattar grejen. Men nog är dom lite äckliga så här på hösten ändå, när dom är så där feta och "sega" och flyger långsamt. Som att dom är levande döda, nästan.







RSS 2.0