ziquita

för att vi, just idag, är hundvakt åt Wilma! Usch så det blåser, jag vill verkligen inte ut nåt. Och därför är det så bra att Wilma är lite som hon är och att jag inte kan ta med henne på promenad just för att hon är för stark för mig. Brorsan kommer alltså hit på sin lunchrast för att gå pinkpromenaden med henne. Det är skönt.  Och hitills har hon skött sig exemplariskt, så Olof kan vara stolt över henne. Hon har bara gruffat lite en gång när det kom en bil på innergården, men det är allt. Jag önskar verkligen att jag hade råd att skicka henne till en hundpsykolog, för hon är världens charmigaste hund och om man bara kunde få bort det där skällandet så vore hon verkligen helt perfekt! :)

En gammal bild på Wilma, tror att den är tagen för 2 år sedan.
Hon är så himla fin! Ni ska bara se henne när hon är "Wilma-glad".
Haha, som sagt, världens charmigaste jycke!