För första gången
har jag nu läst lite information om skolios, varför man får det, behandlingar, symptom osv. Och jag blir banne mig förbannad!
Det var när jag var i 13-14 års åldern som jag började märka av mina besvär med ryggen. Jag hade ont, blev trött i ryggen osv. Mamma bokade in en läkartid åt mig, och utredningen började. Till slut hamnade jag på ortopeden i Östersund, där jag först fick ta röntgenplåtar av ryggen och prata med ortopeden. Fick veta att jag hade en rotation på ca 11-12 grader, och jag kommer ihåg hur hemsk den där kröken på ryggraden såg ut. Det syndes så tydligt att den var böjd, och jag hade svårt att förstå att det bara var en 11 graders rotation -det var "Normalt" att ha en rotation på uppemot 30-40 grader (jag kan inte ens tänka mig hur en röntgenplåt hos nån med 40 graders rotation ser ut!!)
I alla fall. Det konstaterades att jag hade skolios, och frågan om en korsett togs upp. Jag var alltså 14 år när det här skedde. Såklart ville jag inte ha någon korsett, för jag ville inte vara mer annorlunda på skolan än jag redan var, det räckte med en alkis-pappa, dålig hy och fett hår tyckte jag. Så jag ignorerade alltså det här med en korsett helt och hållet.
Mina ben mättes, och det konstaterades att dom var olika långa, vilket kan vara en bidragande orsak till att ryggraden böjs. Jag fick ett inlägg att ha i ena skon -men hur länge hade jag det? Ett par veckor? Om ens det. Jag gick till sjukgymnasten och fick ett träningsprogram för att stärka ryggmuskulaturen, vilket skulle kunna förebygga en värre rotation/böj. Hur många gånger gjort jag det? Tre kanske.
Jag var 14 år och visste inte bättre.
Sen läser jag nu på Sjukvårdsrådgivningen att barn och ungdomar som har fått diagnosen skolios, vare sig den är lindrig eller svår, ska följas upp var 6-12e månad så länge man växer, för att se så så att rotationen inte blir värre. Har jag någon gång fått komma på återbesök? Har någon nån gång kollat upp hur det gått för mig, hur min rygg har klarat av den här skoliosen -som från början var lindrig? Det här var ändå 7 år sen, och besvären jag har idag känns värre än förut. Och som svar på min egen fråga; nej, jag har aldrig fått komma på nåt återbesök.
Varför blev jag lämnad åt slumpen, varför följde inte läkarna upp mig och min rygg? De ville att jag skulle ha korsett, men när jag inte ville så sket de fullständigt i mig, trots att skoliosen kan förvärras under hela "växtperioden", dvs fram till ungefär 20 års ålder.
Och så läser jag ännu mer, om korsetter osv. Nu när jag är fullvuxen så att säga, ja då verkar det inte vara någon idé att använda en korsett. Om man har en kraftig rotation eller mycket problem så verkar en steloperation vara enda lösningen. Och jag blir så jävla förbannad! Jag var 14 år och trodde jag visste allt -varför kunde ingen berätta för mig om vad som skulle kunna hända i framtiden, vilka problem jag skulle kunna få? Hade någon berättat för mig, verkligen berättat, visat bilder på hur ryggen kan krökas mer och mer... kanske hade jag då tänkt till? Kanske hade jag sluppit alla dessa dagar med ryggvärk?
Läser också om symptomen. Det står att vid lindriga fall av skolios upplever man inga symptom (lindrig skolios ca 10-15 graders rotation) -jag upplever många symptom, faktiskt de flesta som beskrivs! Det syns på min rygg att den är sned, jag är ofta trött, bäckenet och revbenen "skaver" mot varandra, mag- och tarmproblem, utåtbuktande bröstkorg m.m. Och en sak som jag funderat länge på kanske jag har fått svar på nu:
Det nämns även att man kan få försämrad lungkapacitet pga. skolios. Jag har alltid upplevt att jag lätt blir "flåsig", tungandad och så. Funderade ett tag på om det kunde vara astma. Även när jag var som mest aktiv, tränade på gym, sprang på löpbandet osv. så förbättrades aldrig min andning och "flåset". Som det är nu, och som det alltid varit, så klarar jag knappt av att gå i sakta mak uppför en svagt lutad backe utan att hålla på att dö av syrebrist. Kanske kan även det vara ett symptom på skoliosen? Eller så är det nåt annat, men jag vet att jag inte har så dålig kondition att jag inte ska klara av att gå uppför en backe i sakta mak...
Jag blir bara så arg och ledsen. Varför kunde ingen propsa på en korsett, varför kunde ingen tvinga mig att göra sjukgymnastens övningar? Jag var bara 14 år, och såklart trodde jag att jag visste allt. Nu, 7 år senare, sitter jag här med facit i hand...
Det var när jag var i 13-14 års åldern som jag började märka av mina besvär med ryggen. Jag hade ont, blev trött i ryggen osv. Mamma bokade in en läkartid åt mig, och utredningen började. Till slut hamnade jag på ortopeden i Östersund, där jag först fick ta röntgenplåtar av ryggen och prata med ortopeden. Fick veta att jag hade en rotation på ca 11-12 grader, och jag kommer ihåg hur hemsk den där kröken på ryggraden såg ut. Det syndes så tydligt att den var böjd, och jag hade svårt att förstå att det bara var en 11 graders rotation -det var "Normalt" att ha en rotation på uppemot 30-40 grader (jag kan inte ens tänka mig hur en röntgenplåt hos nån med 40 graders rotation ser ut!!)
I alla fall. Det konstaterades att jag hade skolios, och frågan om en korsett togs upp. Jag var alltså 14 år när det här skedde. Såklart ville jag inte ha någon korsett, för jag ville inte vara mer annorlunda på skolan än jag redan var, det räckte med en alkis-pappa, dålig hy och fett hår tyckte jag. Så jag ignorerade alltså det här med en korsett helt och hållet.
Mina ben mättes, och det konstaterades att dom var olika långa, vilket kan vara en bidragande orsak till att ryggraden böjs. Jag fick ett inlägg att ha i ena skon -men hur länge hade jag det? Ett par veckor? Om ens det. Jag gick till sjukgymnasten och fick ett träningsprogram för att stärka ryggmuskulaturen, vilket skulle kunna förebygga en värre rotation/böj. Hur många gånger gjort jag det? Tre kanske.
Jag var 14 år och visste inte bättre.
Sen läser jag nu på Sjukvårdsrådgivningen att barn och ungdomar som har fått diagnosen skolios, vare sig den är lindrig eller svår, ska följas upp var 6-12e månad så länge man växer, för att se så så att rotationen inte blir värre. Har jag någon gång fått komma på återbesök? Har någon nån gång kollat upp hur det gått för mig, hur min rygg har klarat av den här skoliosen -som från början var lindrig? Det här var ändå 7 år sen, och besvären jag har idag känns värre än förut. Och som svar på min egen fråga; nej, jag har aldrig fått komma på nåt återbesök.
Varför blev jag lämnad åt slumpen, varför följde inte läkarna upp mig och min rygg? De ville att jag skulle ha korsett, men när jag inte ville så sket de fullständigt i mig, trots att skoliosen kan förvärras under hela "växtperioden", dvs fram till ungefär 20 års ålder.
Och så läser jag ännu mer, om korsetter osv. Nu när jag är fullvuxen så att säga, ja då verkar det inte vara någon idé att använda en korsett. Om man har en kraftig rotation eller mycket problem så verkar en steloperation vara enda lösningen. Och jag blir så jävla förbannad! Jag var 14 år och trodde jag visste allt -varför kunde ingen berätta för mig om vad som skulle kunna hända i framtiden, vilka problem jag skulle kunna få? Hade någon berättat för mig, verkligen berättat, visat bilder på hur ryggen kan krökas mer och mer... kanske hade jag då tänkt till? Kanske hade jag sluppit alla dessa dagar med ryggvärk?
Läser också om symptomen. Det står att vid lindriga fall av skolios upplever man inga symptom (lindrig skolios ca 10-15 graders rotation) -jag upplever många symptom, faktiskt de flesta som beskrivs! Det syns på min rygg att den är sned, jag är ofta trött, bäckenet och revbenen "skaver" mot varandra, mag- och tarmproblem, utåtbuktande bröstkorg m.m. Och en sak som jag funderat länge på kanske jag har fått svar på nu:
Det nämns även att man kan få försämrad lungkapacitet pga. skolios. Jag har alltid upplevt att jag lätt blir "flåsig", tungandad och så. Funderade ett tag på om det kunde vara astma. Även när jag var som mest aktiv, tränade på gym, sprang på löpbandet osv. så förbättrades aldrig min andning och "flåset". Som det är nu, och som det alltid varit, så klarar jag knappt av att gå i sakta mak uppför en svagt lutad backe utan att hålla på att dö av syrebrist. Kanske kan även det vara ett symptom på skoliosen? Eller så är det nåt annat, men jag vet att jag inte har så dålig kondition att jag inte ska klara av att gå uppför en backe i sakta mak...
Jag blir bara så arg och ledsen. Varför kunde ingen propsa på en korsett, varför kunde ingen tvinga mig att göra sjukgymnastens övningar? Jag var bara 14 år, och såklart trodde jag att jag visste allt. Nu, 7 år senare, sitter jag här med facit i hand...
Såhär tycker vi
Postat av: Sandra
Men fy, man blir ju mörkrädd över hur vården får hålla på. Man måste egentligen ha all info hela tiden och vara på som en igel.
Sjukt att de ska behöva vara så. Speciellt redan när man blir dålig som barn..
Jag hoppas du får hjälp nu! Nu har du ju läst lite så du kan backa upp litegrann av de du säger..
skickar en styrkekram!
Postat av: Marie
Bedrövligt hur den svenska sjukvården är egentligen! Det står faktiskt i deras ansvar att se till att du kommer på återbesök, det är inte en 14-årings ansvar! Idiotiskt!
Trackback
