Alltså, det är helt galet
Tro det eller ej, men den här dagen på jobbet har varit kaotisk. Återigen har vi gått kort. Återigen har vi stressat, stressat, stressat. Morgonbestyren som brukar vara klara vid 9:30 ca, var knappt klara till lunchen (!), klockan 11:45 fick jag och M springa iväg på 15 minuters snabb rast, där vi fick slänga i oss maten och sen springa tillbaka till matsalen. Det var helt galet mycket att göra. En riktig skitdag var det (även bokstavligt talat)!
Har kommit hem och rasat ihop i soffan, känner mig alldeles för lat för att göra nånting. Men, det kommer jag inte undan med, för jag måste dammsuga och skura ikväll, samt diska. Imorrn ska jag ju hämta fisrumpan hos Anders <3 Gäller att verkligen ta vara på den här sista tiden med henne nu, för det är bara den här veckan som kommer och en till kvar, sen flytter jag. 2 veckor med Celia, 1 med massa jobb och förhoppningsvis en festarhelg med Martina & co (Martina, vad sägs om helgen 21-23e??). Tiden har gått så otroligt långsamt, samtidigt som den bara har rusat iväg.
Det känns som att det var igår Martin kom hit på MC'n för första gången, mitt i natten. Helt oväntat kom han, och tog mig med storm. Men vet ni vad? Det är snart ett helt år sen! Den 12e september var det. Och jag minns så väl hur nervös jag var när jag fått det sista sms:et av (jag som trodde han drev med mig!!!!) där det stod "bare 20 km igjenn". Hjärtklappning till tusen. Spelade klart Mario-spelet på Wii:et, där jag fick storstryk av Erik. Bortförklarade mig med att det började bli sent eller nåt liknande, och smet sen hem ifrån Anders där vi haft en trevlig kväll och natt med Erik & Johanna, alkohol, god mat och en massa Wii + kortspel.
Gick hemöver, när jag är nästan vid kiosken hör jag en motorcykel, "faan, han kommer verkligen!!!". PANIK! Går tveksamt bort mot parkeringen, och där var han. Martin. Går fram till honom, och han sträcker fram handen för att hälsa. Jag, småfull som jag är, säger att "jag ska banne mig ha en kram!!" sen påpekar jag, gång på gång, vilken galning han är som kört MC 100 mil för att träffa mig. "Du är ju inte riktigt klok!!"
Och sen, ja sen har det bara flytit på. Vi har träffats så fort vi har kunnat, träffat varandras familjer och lärt känna varandra ganska bra. Ställts inför ett ultimatum -göra slut eller flytta ihop. 100 mils distans orkar man inte med hur länge som helst. Beslutet blev alltså att flytta ihop, och nu är det bara 3 veckor kvar tills detta sker.
Kan ni förstå det? Jag tycker inte det är längesen vi tog det här beslutet, och det är inte längesen jag skickade ett sms mitt i natten till Martin, där jag började nedräkningen från dag 78! Och nu, nu är det bara 23-24 dagar kvar ca. Helt otroligt.
Tiden har som sagt gått långsamt, men ändå så jäkla fort. Och om 3 veckor flyttar jag!! <3
Har kommit hem och rasat ihop i soffan, känner mig alldeles för lat för att göra nånting. Men, det kommer jag inte undan med, för jag måste dammsuga och skura ikväll, samt diska. Imorrn ska jag ju hämta fisrumpan hos Anders <3 Gäller att verkligen ta vara på den här sista tiden med henne nu, för det är bara den här veckan som kommer och en till kvar, sen flytter jag. 2 veckor med Celia, 1 med massa jobb och förhoppningsvis en festarhelg med Martina & co (Martina, vad sägs om helgen 21-23e??). Tiden har gått så otroligt långsamt, samtidigt som den bara har rusat iväg.
Det känns som att det var igår Martin kom hit på MC'n för första gången, mitt i natten. Helt oväntat kom han, och tog mig med storm. Men vet ni vad? Det är snart ett helt år sen! Den 12e september var det. Och jag minns så väl hur nervös jag var när jag fått det sista sms:et av (jag som trodde han drev med mig!!!!) där det stod "bare 20 km igjenn". Hjärtklappning till tusen. Spelade klart Mario-spelet på Wii:et, där jag fick storstryk av Erik. Bortförklarade mig med att det började bli sent eller nåt liknande, och smet sen hem ifrån Anders där vi haft en trevlig kväll och natt med Erik & Johanna, alkohol, god mat och en massa Wii + kortspel.
Gick hemöver, när jag är nästan vid kiosken hör jag en motorcykel, "faan, han kommer verkligen!!!". PANIK! Går tveksamt bort mot parkeringen, och där var han. Martin. Går fram till honom, och han sträcker fram handen för att hälsa. Jag, småfull som jag är, säger att "jag ska banne mig ha en kram!!" sen påpekar jag, gång på gång, vilken galning han är som kört MC 100 mil för att träffa mig. "Du är ju inte riktigt klok!!"
Och sen, ja sen har det bara flytit på. Vi har träffats så fort vi har kunnat, träffat varandras familjer och lärt känna varandra ganska bra. Ställts inför ett ultimatum -göra slut eller flytta ihop. 100 mils distans orkar man inte med hur länge som helst. Beslutet blev alltså att flytta ihop, och nu är det bara 3 veckor kvar tills detta sker.
Om 3 veckor flyttar jag till Norge!!!
Kan ni förstå det? Jag tycker inte det är längesen vi tog det här beslutet, och det är inte längesen jag skickade ett sms mitt i natten till Martin, där jag började nedräkningen från dag 78! Och nu, nu är det bara 23-24 dagar kvar ca. Helt otroligt.
Tiden har som sagt gått långsamt, men ändå så jäkla fort. Och om 3 veckor flyttar jag!! <3
Såhär tycker vi
Postat av: Jennie
Han ser verkligen norsk ut :)
Ja fy fan vilken dag på jobbet USCH!
Postat av: Johanna
haha den kvällen kom jag allt ihåg! :P har kvar alla korten sen den kvällen! ;)
Postat av: martina
Jaa då är jag ledig:)
Trackback
