ziquita

JAG VILL TILLBAKS!


Ingen här har väl missat att jag varit i Norge den senaste veckan? För er som missat det; Jag har varit i Norge hos min Martin. Ja, jag vågar faktiskt kalla honom för Min nu. För det är han. Han är min, bara min. Det är med andra ord "se men inte röra" som gäller för er andra.

Jag har träffat hela hans familj nu, och herregud vad nervös jag var innan jag kom fram till Lillehammer. Martin lyckades lura i mig att hans morbror skulle komma och hämta mig och inte han... men, när jag klev av tåget så stod han där. Världens finaste Martin.

Nervositeten släppte i alla fall på en gång som jag klev innanför dörren hemma hos "besta" och "beste" (hans mormor och morfar). Dom var hur gulliga som helst båda två, och jag kände mig hemma där på en gång.

Under veckan gjorde vi egentligen inte så mycket. Vi umgicks med varandra och hans familj (mormor, morfar, mamma, pappa, syster, svåger, morbror + fru och kusiner). Var ner på stan och shoppade lite. Jag följde med hans familj upp på Hafjell och åkte utför (vilket verkligen var skitroligt!!) och på lördagen var vi ut och åt på en italiensk restaurang -och det var verkligen en historia för sig. Världens mest förvirrade kypare, turkiska rätter på den italienska menyn och småpengar i maten... Ja jag säger då det. En historia för sig!

Och vet ni vad det bästa av allt var? Jag fick sova hela nätterna. Jag låg inte och vred och vände mig, sträckte mig efter mobilen eller grät mig till sömns av saknad. Jag låg där i Martins armar och bara... mådde bra. Sov. Vaknade på morgonkvisten, vände mig om och såg på en lugnt sovande Martin.

Så vill jag alltid ha det. Och jag vill tillbaka. Nu!