ziquita

Den senaste tiden har jag inte haft någon lust att blogga, vilket kanske har märkts. Har vart så mycket som snurrat runt i huvudet nu i och med att alla tar studenten och så, så jag har helt enkelt haft idétorka och mest gått och grubblat för mig själv.

Det känns ju ganska tråkigt att jag inte fick ta studenten, det som jag drömt om i så många år. Jag fick aldrig ta på mig den där fina, vita klänningen och studentmössan, och det känns liksom... konstigt. Ännu en dröm jag inte fick uppleva! Men jag ska egentligen inte klaga, för jag har världens underbaraste dotter, och det slår allt! Det är väl mest bara det att det är så mycket jag missat känns det som, så mycket jag hade kunnat uppleva men som nu aldrig kommer hända.
Tänk om vi valt att bo kvar i stan och aldrig flyttat tillbaka hit till Bispgården -hur hade mitt liv sett ut då? Hade jag kämpat mig igenom det här skolåret även fast jag haft Celia? Hade jag fått åkt till Afrika och gjort mitt projektarbete, såsom det var tänkt? Hade jag fått tagit studenten nu i torsdags? Det är så mycket man inte vet. Kanske hade allt vart tusen gånger bättre om vi stannat i stan, kanske hade det varit tusen gånger sämre?

Största anledningen till att vi flyttade tillbaka till Bispgården var väl för att Anders fick jobb här på Z-lyften, men det var även för att jag tyckte det skulle kännas skönt att bo på "hemmaplan" och ha nära till mamma och svärmor för att kunna få lite hjälp och avlastning av de "erfarna" så att säga.
Och det har vi verkligen fått! Båda två har ställt upp i vått och torrt, och det är helt ovärderligt att ha dem så nära till hands. Ibland vet jag inte riktigt hur vi skulle klara oss utan dom, för det är tack vare dom jag har chansen att kunna jobba så pass mycket som jag ändå gör. Tack vare dom har jag och Anders chansen att få pusta ut ibland och bara vara med varandra, få vara unga och roa oss.
Sen är det ju jättebra för Celia också att hon har nära till sina mor- och farföräldrar, och alla "gammel-förälder" såklart. Familjen och släkten är ju ändå sååå viktiga under uppväxten.

Men nu har jag börjat fundera på allvar. Jag vill flytta härifrån, jag känner mig så himla instängd i Bispgården! Jag vill flytta tillbaka till Östersund -till mina vänner! Det senaste året har jag varit helt och hållet isolerad känns det som, och det är endast 3 vänner "kvar" som hör av sig. Nette, Martina och Emilie -ni är GULD värda!
Sen finns det ju några av flickorna i stan som jag aldrig egentligen var så jättetight med, även om jag såklart saknar dom också -men jag känner mig inte "sviken" av dom, utan främst utav en som jag faktiskt trodde skulle stå bredvid mig i vått och torrt, men hon har visat sig vara någon helt annan än den jag trodde hon var. Tråkigt men sant!

Tänk vad mycket enklare allt skulle vara om man bodde i stan, jag skulle inte behöva åka 10 mil enkel resa för att gå på en lektion. Jag skulle kunna umgås med vänner igen, ta Celia i vagnen och kuta ner på stan bara för att ta en enkel fika. Jag skulle kunna lämna Celia hemma med Anders en kväll för att gå ut och ta en drink med kompisarna utan att behöva planera flera dagar i förväg och kasta bort hundralappar bara på att ta mig in till stan.
Men, om vi flyttar, då tar jag ifrån Anders allt det som jag själv eftersträvar, nämligen ett något sånär socialt liv. Alla anders kompisar bor ju här, det är här hans sociala liv finns. Det är verkligen en jättesvår sits, för jag vill ju inte beröva Anders på vad han har, bara för att jag vill ha samma sak.. Nej usch, hur tusan gör man?

Jag vet att det skulle inte vara något problem för mig att hitta något jobb i stan, för timvikarier behövs alltid på något äldreboende/gruppboende nånstans. Men det är inte lika lätt för Anders att hitta jobb, för det är ju inte riktigt samma efterfrågan på industriarbetare eller liknande.. Tyvärr. Han sökte ju jobb på så gott som alla industrier och fabriker i stan förut, men fick inget för det var fullt över allt.

Usch vad långt det här inlägget vart, tror jag ska ta och sätta punkt här. Vet egentligen inte vad jag skrivit, men hoppas det inte vart så gnälligt  i alla fall! :P