Äntligen sitter det
Nu känns det som att rutinerna för senvakten på Docen har satt sig riktigt. Allting flöt på hur bra som helst ikväll, och ikväll för att stressa som en tok och ändå måsta jobba övertid så var jag idag klar 21:20, alltså 40 minuter till godo till att skriva i journalerna, låsa in mediciner och nycklar, lämna rapport, städa upp på kontoret, gå med sopor osv. Det kändes skönt. Förhoppningsvis går det lika bra i morgon.
Och det måste jag säga, att man växer ändå rätt mycket i sin yrkesroll när man jobbar här. I alla fall jag gör det. På Nipängen fick man ju i princip inte göra någonting, det var ju mest toalettbesök och mediciner bara. Här får jag göra ALLT (ja, utom att sätta kateter då, men det skulle inte förvåna mig om jag blir upplärd på det också, för här gör även uskor det). Mediciner, stomi, insulin, såromläggning, olika prover. Jag kan vara med och diskutera olika saker och blir verkligen tagen på allvar, vilket det inte alltid har känts som att man har blivit på Nipängen och de praktikplatser man haft. Så ja, i alla fall jag växer enormt av att få arbeta här. Jag lär mig något nytt varje dag, och dom som jobbar på Docen är fantastiskt duktiga, både vad gäller det medicinska och omsorgsbiten. Jag trivs verkligen på mitt jobb!
Nog pratat om det. Imorgon har jag också senvakten, sen är jag ledig tisdag-onsdag-torsdag då jag & Martin ska till Ålesund. Martin ska dit på kurs, så jag ska strosa runt lite på dagarna och se vad Ålesund är för ett ställe. Ska bli skönt att faktiskt få träffa Martin lite varje dag, och veta att "klockan fyra är kursen slut, och då får jag vara med honom hela kvällen sen". Nu är det ju inte riktigt så det funkar i och med att han är så mycket i Leirvik.. man vet aldrig riktigt när man får träffa honom, eller hur länge han blir hemma.
Nu kommer jag inte kunna prata med Celia på två veckor heller, för hon är hos sin farmor när Anders är iväg på utbildning. Det känns väldigt jobbigt, jag vill ju se henne och prata med henne... även fast det känns som tusen knivar i hjärtat och tårarna rinner efteråt, så känns det ändå bättre att ha fått sett att hon har det bra. Det är så jobbigt det här... vill att de här veckorna ska gå fort, så vi kan hämta henne. Jag vill ha henne här hos mig <3
Jag har nog inte så mycket mer att säga idag. Ska se om det är nåt på tv tror jag, annars blir det till att pussla lite innan sänggåendet. Nåt måste man ju sysselsätta sig med.
Hoppas ni får de riktigt mysigt i Ålesund. De förtjänar ni :)
Förstår att det är jobbigt att vara ifrån lillhjärtat ditt. När ska ni hämta henne? Hoppas dagarna tills dess går fort iaf..
Kram
är inte så smart att ljuga i Underskötersketråden på fl eller på din blodd omn ditt "usk" jobb i Norge.
1: Det finns inte usk i Norge.
2: Man får sk delegeringar i Norge med.
Hej Linda:) jag följer din blogg och tycker att den är väldigt trevlig. Fy vad jobbigt det måste vara att va utan celia jag har en hund och att lämna han i några dagar är pest och då kan jag ju tänka mig hur det är då det är ett barn! Och att man inte ens är i samma land. Hoppas att allt går bra för dig där i alla fall:) Jag har aldrig kommentera förut men nu är det dags:P Blev så jäkla förbannad på kommentaren ovan vad fan är detta för pantat jävel!? Usch!
