ziquita

Ja, så skulle man kunna säga. Efter att ha haft min älskade lilla tös här i två veckor så är hon nu tillbaka i Bispgården. Det känns mer än tomt. Mitt hjärta stannade nog kvar i Bispgården den här gången, helt och hållet. Det är svårt att leva utan sitt hjärta...

Helgen gick alldeles för fort, i fredags morse åkte vi och 16 timmar senare klev vi ur bilen hemma hos mamma. Klockan var då ca 23:30, och vi fick oss lite att äta och sen stupade vi i säng allilhop.
På lördagen tog jag, mamma & Celia och hälsade på personen som mamma är ledsagare hos. Det var riktigt trevligt, och uppskattat! Efter det åkte vi upp på byn och handlade lite smått och gott, köpte lite färgat papper och klistermärken bland annat. Sen bar det av hemåt, åt lite lunch och stoppade Celia i säng. Runt halv fyra åkte vi på julmarknaden, som inte var mycket att hurra för egentligen. Celia tyckte dock det var kul att få leka lite i snön, men tomten var hon lite skeptisk till ;) Och ja, det är sant, det snöade i lördags!! Då fick julkänslan en liten boost i rätt riktning!

Efter marknaden for vi hem igen, fixade i ordning middagen (som förövrigt bestod av Fajitas) till tonerna av underbar julmusik och åt så vi stupade nästan. På kvällen blev det lite pyssel, Celia fick göra lite julkort som vi ska skicka ut till nära och kära, och så pyntade vi lite pepparkakor med kristyr och non-stop's. Avslutade självklart kvällen med Robinson, slängde Celia i säng och så såg jag, mamma och Olof på en film -som jag såklart somnade ifrån ;) haha.

Igår morse åkte jag och Martin tillbaka, och 14 timmar senare var vi framme. Som sagt så känns det tomt. TOMT... med stora bokstäver och vemodiga punkter i slutet.