Att leva i en torklägenhet
Tvättmaskinen nere i tvättstugan är trasig, den har brunnit. Igår tvättade jag i alla fall, hos mamma och Anders. Så nu mina kära läsare har min annars rätt så mysiga lägenhet förvandlats till ett gigantiskt torkrum, en torklägenhet. Överallt hänger det kläder. Över dörrar och skåpdörrar i köket, på alla garderober. På galgar på hatthyllan, runt om kanterna på Celias spjälsäng. På elementen hänger det strumpor. På hyllan i Celias rum hänger det diverse små Celia-kläder. Det är verkligen jättesnyggt. På hedersord!
Snart ska jag gå på jobbet. Det blev lite ändrat, egentligen skulle jag ha jobbat 7-16:30 idag, men det blev 12-20:30 istället. Det var skönt att slippa kliva upp klockan 6 imorse. Nog för att jag inte sov så länge i alla fall, var uppe vid 8:00. Men ändå.
Och hur bra tror ni det gick med pluggandet igår då? Det kan jag säga er, att det gick käpprätt åt helvete. Fick inte ett skit gjort, var alldeles för trött för att kunna förstå vad det stod i boken. Jag försökte flera gånger, men det slutade alltid med att jag kom på mig själv med att ha läst 5-6 sidor, utan att komma ihåg att jag läst ett enda ord. Då är det illa.
Sen har jag precis kommit fram till att som det verkar nu så kommer inte jag och Martin att kunna träffas igen förrän tidigast slutet av juni... :( Jag trodde verkligen det skulle kunna gå att fixa så att vi kunde träffas, men det verkar banne mig inte som att det går. Jäkla skit också. Jag hatar att det är 100 mil mellan oss!
Sedan jag åkte hem från Norge sist, vilket är nästan 1 månad sen nu (på söndag...), så har jag fått sova en hel natt. En. Det tär verkligen på krafterna... igår var jag verkligen som en levande död. Idag känner jag mig lite piggare, men det kanske är för att jag ska jobba? Då kan man ju inte gå runt som en zombie och stirra tomt framför sig. Ja, det är nog därför. Mitt undermedvetna har tvingat fram ett bättre humör och mer energi idag.
Nej nu ska jag dricka upp shaken innan jag vandrar iväg neröver byn med sikte på Nipängen.
Snart ska jag gå på jobbet. Det blev lite ändrat, egentligen skulle jag ha jobbat 7-16:30 idag, men det blev 12-20:30 istället. Det var skönt att slippa kliva upp klockan 6 imorse. Nog för att jag inte sov så länge i alla fall, var uppe vid 8:00. Men ändå.
Och hur bra tror ni det gick med pluggandet igår då? Det kan jag säga er, att det gick käpprätt åt helvete. Fick inte ett skit gjort, var alldeles för trött för att kunna förstå vad det stod i boken. Jag försökte flera gånger, men det slutade alltid med att jag kom på mig själv med att ha läst 5-6 sidor, utan att komma ihåg att jag läst ett enda ord. Då är det illa.
Sen har jag precis kommit fram till att som det verkar nu så kommer inte jag och Martin att kunna träffas igen förrän tidigast slutet av juni... :( Jag trodde verkligen det skulle kunna gå att fixa så att vi kunde träffas, men det verkar banne mig inte som att det går. Jäkla skit också. Jag hatar att det är 100 mil mellan oss!
Sedan jag åkte hem från Norge sist, vilket är nästan 1 månad sen nu (på söndag...), så har jag fått sova en hel natt. En. Det tär verkligen på krafterna... igår var jag verkligen som en levande död. Idag känner jag mig lite piggare, men det kanske är för att jag ska jobba? Då kan man ju inte gå runt som en zombie och stirra tomt framför sig. Ja, det är nog därför. Mitt undermedvetna har tvingat fram ett bättre humör och mer energi idag.
Nej nu ska jag dricka upp shaken innan jag vandrar iväg neröver byn med sikte på Nipängen.
Såhär tycker vi
Postat av: Marie - mamma till skruttan
Vad jobbigt att inte kunna ses på så länge!!
Jag förstår hur jobbigt det är, Micke jobbar ju för det mesta borta så det är sjukt jobbigt!!
Hoppas det löser sig så ni kan träffas fortare än i slutet av juni!
Kramar
Postat av: Petra
Jag är så nöjd! :)
Trackback
