ziquita

Igår var det en riktigt dålig dag. Hela dagen var helt åt helvete kändes det som.Vaknade av väckaren klockan 06:15 eftersom jag skulle jobba 7:30-16:30, men tji fick jag för jag var varm som en kamin, huvudvärk och ont i halsen, så det var bara att sjukanmäla sig. Typiskt! Men det lär väl vara för att man träffat så mycket nytt folk och därmed även en massa nya basilusker i helgen, och jag brukar ju ha lätt för att bli smittad av förkylningar i vanliga fall.. så jaa, inget konstigt egentligen. Men jag behöver ju pengar, och jag hatar att sjukanmäla mig! Man känner sig så jäkla skyldig på nåt konstigt sätt.

Aja. Dagen fortlöpte i för det mesta liggande ställning, endera framför nån dålig repris från veckans tv-bravader eller med boken i högsta hugg. Frampå dagen så började en konstig känsla ta form i mitt bakhuvud. Nånting var fel, riktigt fel. Endera hade det redan hänt nåt, eller så skulle det hända nåt under dagen. Den känslan hängde kvar hela dagen, men inget hände så vitt jag vet. Men det känns fortfarande som att nåt riktigt dåligt hände igår, den känslan försvinner inte. Rätt irriterande. Undrar vad det var/är?

Celia kom ju tillbaka igår kväll också, så mamma & Olof var här en sväng och hälsade på (och såklart jyckarna Wilma & Jack). Jag lyckades välta ner deras vattenskål när jag skulle öppna sopskåpet, så jag hade ett väldigt blött kök... *suck* Men men, så kan det gå :P

Idag klev vi upp vid 8-tiden ca, hade det lite mysigt framför bompa en stund sen åt vi frukost och fixade och donade lite. Jag tog en snabbdusch (okej, är jag en dålig mamma nu eftersom jag duschar när Celia är vaken och leker? tilläggas bör att jag hade badrumsdörren öppen så jag kunde höra henne hela tiden, och hon visste var jag var. är jag en dålig mamma nu? :P). Sen runt 12:00 klädde vi på oss och gick ut. Underbart väder ute, hade det bara varit soligt istället för mulet hade det varit den perfekta dagen! Här är det 0-gradigt och ett lätt snöfall, hur skönt som helst! Så vi har åkt pulka för fulla muggar, kastat snöbollar och sprungit runt och jagat varandra.

Och btw. Celias lilla pulka (en sån där "baby pulka" ni vet, som är riktigt små) är alldeles för liten för mitt arsle! haha. Så det hela slutade med att jag stod på huk på ett ben, det andra benet rakt ut i luften och så försökte jag hålla balansen med armarna så gott det gick när jag åkte. Vilken syn det måste ha varit!! haha. Celia skrattade i alla fall som tusan när hon stod i slutet av backen och såg mig komma åkandes i full sula :P