ziquita

Varför måste man söndag efter söndag, vecka efter vecka, månad efter månad, fira att man kommer tillbaka till sin sunkiga lägenheten i Bispgården? Seriöst, varför? höjer man högtalarna till max (självklart med den sämsta musiken man kan hitta) och spelar den timme efter timme efter timme?! Får man ut någon slags njutning av att rutorna i den sunkiga lägenheten skallrar och att golvet i grannlägenheten ovanför vibrerar? Får man det?!

Fan vad less jag blir! Här sitter jag och hade äntligen lyckats samla ihop lite energi till att skriva på schaman-arbetet, men hur FAN koncentrerar man sig när golvet vibrerar och man hör ett orytmiskt dunka-dunka hela tiden? Snälla nån förklara det för mig. Släng samtidigt in en logisk förklaring till varför man under hela hösten, vintern, våren och nu försommaren har firat att man kommer tillbaka till en sunkig liten etta i Bispgården för att påbörja en ny skolvecka!? Varenda jävla söndag, förutom under jul-, sport- och påsklov då. Snälla. Jag vill veta!