Söndagkväll, så påhittig är jag
Det känns som att jag inte har gjort annat än jobbat nu i flera veckors tid. För tillfället är Nipängen verkligen mitt andra hem, och det känns som att en lägenhet där vore ypperligt just nu. Men, jag får nog vänta sisådär en 50-60 år innan jag hamnar där (fast, min dröm är att jag dör innan jag hamnar på någon typ utav boende...).
Jag har som sagt jobbat hela helgen, imorgon är sista dagen och sen har jag en ledig dag. Det känns underbart! Fast, ledig och ledig? Celia är här då, så inte blir det någon sovmorgon inte. Synd det, för det känns som att jag verkligen skulle behöva det. Men men. Ännu nästa vecka kanske jag får i alla fall 2 sovmorgnar om jag har tur.
Jag satt och kollade på mitt schema... och det är verkligen MYCKET jobb. Som mest nu under återstoden av juli så är jag ledig 2 dagar i rad, men oftast bara 1 ledig dag mellan 3-dagars "jobbmaraton". När ska jag hinna varva ner?! Shajse. Man går ju på högvarv hela tiden, det är ju helt otroligt.
Ska försöka klämma in en Sundsvalls-resa också nu i juli, handla lite presenter och så inför Celia's födelsedag. Tänka sig, om inte fullt 3 veckor blir hon 2 år! Tiden har gått alldeles för fort....
Och nu till helgen är det Diggiloo också (stavade jag rätt? det ser fel ut!). Hade planerat att sticka ner dit och ha lite kul, men nu när Anders fick brandmanna-jobbet så bytte vi ju "Celia-vecka" och därmed gick mina planer i stöpet eftersom Celia är här till helgen. Är det inte typiskt?
Och förra helgen fyllde fina Martina 20 år och hade kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest (hon och Johan har skaffat ny lägenhet och är officielt sambos nu! :) ), men då jobbade jag. Den här helgen tyckte hon att jag skulle komma in också, men då jobbade jag. Nästa helg är det Diggiloo, då är Celia här. Sista helgen i juli är det Yran, och då fyller Celia år. Helgen 25-26e är ledig, men som det verkar måste Sundsvalls-resan bli då, men shopping är ju rätt kul i alla fall. Det känns bara som att jag missar ALLT roligt just nu, och det är trist.
Sen att inte Martin kan komma sista veckan i juli är också tråkigt, det hade varit så himla kul om han kunnat vara här en hel vecka och träffat lite av min familj i samband med Celia's födelsedag. Men nu är det ju som det är med hans jobb, och jag får se fram emot september istället. Men det känns verkligen som att det är en evighet kvar till dess... och för varje dag som går känner jag mig mer och mer osäker. Det är så mycket tankar som snurrar runt när det gäller Celia, jag blir galen snart. Huvudet går på högvarv. Det vore såååå mycket lättare om Martin vore här och kunde krama om mig när tankarna snurrar på som mest...
Just nu känns det mest som en dagdröm, som att han inte finns egentligen. Att min hjärna spelar mig ett spratt, att jag snart ska vakna upp och inse att hösten, vintern, våren och början av sommaren inte var annat än en underbar dröm.
Jag har som sagt jobbat hela helgen, imorgon är sista dagen och sen har jag en ledig dag. Det känns underbart! Fast, ledig och ledig? Celia är här då, så inte blir det någon sovmorgon inte. Synd det, för det känns som att jag verkligen skulle behöva det. Men men. Ännu nästa vecka kanske jag får i alla fall 2 sovmorgnar om jag har tur.
Jag satt och kollade på mitt schema... och det är verkligen MYCKET jobb. Som mest nu under återstoden av juli så är jag ledig 2 dagar i rad, men oftast bara 1 ledig dag mellan 3-dagars "jobbmaraton". När ska jag hinna varva ner?! Shajse. Man går ju på högvarv hela tiden, det är ju helt otroligt.
Ska försöka klämma in en Sundsvalls-resa också nu i juli, handla lite presenter och så inför Celia's födelsedag. Tänka sig, om inte fullt 3 veckor blir hon 2 år! Tiden har gått alldeles för fort....
Och nu till helgen är det Diggiloo också (stavade jag rätt? det ser fel ut!). Hade planerat att sticka ner dit och ha lite kul, men nu när Anders fick brandmanna-jobbet så bytte vi ju "Celia-vecka" och därmed gick mina planer i stöpet eftersom Celia är här till helgen. Är det inte typiskt?
Och förra helgen fyllde fina Martina 20 år och hade kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest (hon och Johan har skaffat ny lägenhet och är officielt sambos nu! :) ), men då jobbade jag. Den här helgen tyckte hon att jag skulle komma in också, men då jobbade jag. Nästa helg är det Diggiloo, då är Celia här. Sista helgen i juli är det Yran, och då fyller Celia år. Helgen 25-26e är ledig, men som det verkar måste Sundsvalls-resan bli då, men shopping är ju rätt kul i alla fall. Det känns bara som att jag missar ALLT roligt just nu, och det är trist.
Sen att inte Martin kan komma sista veckan i juli är också tråkigt, det hade varit så himla kul om han kunnat vara här en hel vecka och träffat lite av min familj i samband med Celia's födelsedag. Men nu är det ju som det är med hans jobb, och jag får se fram emot september istället. Men det känns verkligen som att det är en evighet kvar till dess... och för varje dag som går känner jag mig mer och mer osäker. Det är så mycket tankar som snurrar runt när det gäller Celia, jag blir galen snart. Huvudet går på högvarv. Det vore såååå mycket lättare om Martin vore här och kunde krama om mig när tankarna snurrar på som mest...
Just nu känns det mest som en dagdröm, som att han inte finns egentligen. Att min hjärna spelar mig ett spratt, att jag snart ska vakna upp och inse att hösten, vintern, våren och början av sommaren inte var annat än en underbar dröm.
Såhär tycker vi
Postat av: sandra
ja det ska göra :)
är du intresserad av: halsband,örhägen också ? ;)
Postat av: martina
men du i augusti måste finnas någon tid över :)
Trackback
