Vadan detta?
Här har folk tjatat och tjatat på mig att jag ska börja blogga igen, och trots 30 läsare under dagens lopp har jag bara fått kommentarer från 3 personer. Vad är detta?! Dålig stil, folks! :p
Hur som helst. Nu är den här dagen slut också. Jag sitter här i min nygamla soffa (just det, jag slipper min otroligt obekväma Jysk-bäddsoffshelvete nu, tack vare min kära moster som skulle hiva iväg sin gamla). Datorn i knät och musik som på någotsånär låg volym flödar ur högtalarna för att inte väcka Celia.
Jag har inte så mycket att säga om den här dagen. Är mest bara less & irriterad på livet i allmänhet för tillfället. Tänk om något kunde gå vägen för ens gång skull?
Funderar på att uppsöka sängen, måste ju försöka lära mig att sova där igen... Insåg i går kväll när jag gick och la mig att det var första gången jag sov i sängen sen jaa.. början på december? Slutet på november? Det var i alla fall första gången jag sov där sen jag hängde upp dom där gardinerna, och det gjorde jag till 1a eller 2a advent...
Sömnen infann sig dock inte förren flera timmar senare. Jag låg och stirrade ut genom fönstret på en otroligt irriterande stjärna som verkade håna mig med sitt eviga blinkande.Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 02, och sen ringde det från jobbhelvetet kl 06. Men jag svarade inte. Slängde mobilen till andra änden av sängen istället, och sen insåg jag att "faan, dom kommer ringa på hemtelefonen också!" så då var jag tvungen att rusa upp och leta reda på den och slänga den under kudden så den inte skulle väcka Celia (den låter verkligen högt & förjävligt!!), och precis när kudden landar på telefonen så börjar den ringa. Puh, säger jag bara. Jag hade ingen lust att kliva upp då. Och jag hade definitvt ingen lust att jobba heller. Skitställe...
Sen kan man ju fundera hur komiskt det såg ut när jag kutade runt i den kolsvarta lägenheten iförd endast ett par trosor och med håret ståendes åt alla håll? Herregud. Dessutom hade jag persiennerna uppe, så man kan ju vara tacksam för att det inte är så mycket folk ute den tiden på dygnet och kikar in hos en...
Herregud vad jag gnäller känns det som, men jag har ju lite drygt en månads gnällande att ta upp här i bloggen nu, right? ;) Och vet ni vad? Jag vill till Norge. Nu.
Hur som helst. Nu är den här dagen slut också. Jag sitter här i min nygamla soffa (just det, jag slipper min otroligt obekväma Jysk-bäddsoffshelvete nu, tack vare min kära moster som skulle hiva iväg sin gamla). Datorn i knät och musik som på någotsånär låg volym flödar ur högtalarna för att inte väcka Celia.
Jag har inte så mycket att säga om den här dagen. Är mest bara less & irriterad på livet i allmänhet för tillfället. Tänk om något kunde gå vägen för ens gång skull?
Funderar på att uppsöka sängen, måste ju försöka lära mig att sova där igen... Insåg i går kväll när jag gick och la mig att det var första gången jag sov i sängen sen jaa.. början på december? Slutet på november? Det var i alla fall första gången jag sov där sen jag hängde upp dom där gardinerna, och det gjorde jag till 1a eller 2a advent...
Sömnen infann sig dock inte förren flera timmar senare. Jag låg och stirrade ut genom fönstret på en otroligt irriterande stjärna som verkade håna mig med sitt eviga blinkande.Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 02, och sen ringde det från jobbhelvetet kl 06. Men jag svarade inte. Slängde mobilen till andra änden av sängen istället, och sen insåg jag att "faan, dom kommer ringa på hemtelefonen också!" så då var jag tvungen att rusa upp och leta reda på den och slänga den under kudden så den inte skulle väcka Celia (den låter verkligen högt & förjävligt!!), och precis när kudden landar på telefonen så börjar den ringa. Puh, säger jag bara. Jag hade ingen lust att kliva upp då. Och jag hade definitvt ingen lust att jobba heller. Skitställe...
Sen kan man ju fundera hur komiskt det såg ut när jag kutade runt i den kolsvarta lägenheten iförd endast ett par trosor och med håret ståendes åt alla håll? Herregud. Dessutom hade jag persiennerna uppe, så man kan ju vara tacksam för att det inte är så mycket folk ute den tiden på dygnet och kikar in hos en...
Herregud vad jag gnäller känns det som, men jag har ju lite drygt en månads gnällande att ta upp här i bloggen nu, right? ;) Och vet ni vad? Jag vill till Norge. Nu.
Såhär tycker vi
Postat av: Denise
Usch, visst är det tråkigt med distansförhållanden? :(
Postat av: Sandra
Distans är inte lätt.. Det är jobbigt att vara ifrån varandra.. =( Tycker själv de är så skönt att äntligen få ha emil hemma, någotsånär iaf ;)
Haha =) man fick sig ett gott skratt nu.. vilken syn, o vilken panik man kan få såna ggr, man springer runt som en vettvilling efter telefonen för man vill inte väcka lill*n :)
Trackback
