Jag vill ta en nattlig promenad
Nu är snart den här måndagen avklarad, men jag tycker inte det känns som måndag. Jag har nämligen helg idag, i alla fall har det känts som så. Måste vara för att jag vart så slut pga förkylningen och att jag haft Celia, så nu när jag kan slappna av så blev det helt plötsligt en sån där helg-känsla. Ni vet, sådär som det kändes på fredagen när man kommit hem efter veckans sista skoldag. Så har det känts idag.
Men gissa vad? Jag glömde TOTALT bort min tvättid. Argh! Och jag har fortfarande inte orkat pallra mig ner dit för att boka om den... måste göra det i morgon. Någon som har lust att påminna mig om det?
Jag fick alldeles nyss en sån där lustig känsla också. Jag blev så himla sugen på att ta en nattlig promenad, men jag tror inte jag ska göra det. Jag vill ju inte bli mer förkyld än jag redan är. Men herregud så sugen jag är på att vandra runt i sakta mak och njuta av gatlyktornas sken och snön som knarrar under fötterna. Det är det mysigaste jag vet. Synd bara att en viss someone är allt för långt bort för att kunna ta en promenad med mig...
Det är f'resten ett av de bästa minnena jag har sen jag var i Norge nu i januari. Där på fredagkvällen, kvällen innan jag skulle åka hem igen, när vi gick hem efter middagen hos hans föräldrar... jag vill göra om den. Tusen gånger om. Att vandra genom Florø sent på kvällen hand i hand med Martin... det är så det ska vara. Det är så jag vill ha det. Det kändes bara så rätt.
