Är det inte typiskt?!
Gissa vad? Idag kom mitt VISA. Idag. Och jag som ringde på banken igår nästintill skogstokig och gick på om att jag inte fått något av korten dom skickat, och att jag började bli less på det nu. Men idag kom det. Och igår spärrade den där banksnubben alla korten som ditills blivit skickade, eftersom vi inte hade någon aning om vart dom hamnat.
Så, nu sitter jag här med ett VISA. Ett spärrat VISA. Kan det bli så mycket bättre?
Och btw, jag har ett nytt VISA på väg, och även ett MasterCard. Snubben på banken rekommenderade att jag skaffade ett MasterCard också, för det kunde vara bra att ha när man håller på att starta upp eget. Jag litar på honom, och snart dimper det (hoppas jag) ner 2 fina bankkort i mitt brevinkast. Man kan ju alltid hoppas att dom har råkat koppla det till fel konto, gärna till nån miljonärs konto. Då skulle allt vara piece of cake.
Haha =) jadu de e inte lätt för dig, som sagt.. =)
Ja det är verkligen typiskt!!! Hoppas korten kommer snart då.. Eller så kanske dom kommer i slutet av mars? :p
Ja det går verkligen inte med ord beskriva det man känner för sitt barn.
Fint du hade skrivit igår, jag blev lite ställd och fundersam faktiskt. Jag måste bara be om ursäkt för att jag ingenting förstod de åren.
Kram
Hoppas inte iaf.. =D
Nej jag vet men ändå. Fick lite dåligt samvete igår, men nu ska jag banne mig bli bättre på att tolka signaler =D Du gav mig en tankeställare, det tackar jag för =D
Kram
