Uppe före tuppen - i onödan!
Imorse ringde min klocka så tidigt som 05:15 (hemska tanke...), eftersom jag tänkt ta en dusch innan färden mot Bräcke började. Dock så lyckas jag stänga av min snooze, så 05:43 för att vara exakt så verkligen hoppar jag ur sängen, helt panikslagen. Drar borsten genom håret och hoppas på att det ska se någorlunda vettigt ut -vilket det såklart inte gjorde. Körde en snabb, slarvig hårtvätt och sen ställde jag mig och kokade min havregrynsgröt, stressad som satan men jag tänkte att "jag ska fan inte strunta i frukosten, för då är allt kört sen!!". Hivar i mig gröten och blåser håret torrt, i hopp om att jag inte ska komma jätte mycket för sent till föreläsningen. Jag sket i sminkandet, så jag har nog allvarligt talat sett förjävlig ut idag..
Anyways, på med ytterkläderna och ut till bilen. Ber till gudarna (om det nu finns några) om att bensinen ska räcka ända till Bräcke så jag slipper slösa tid på att tanka. Jorå, soppa fanns det så det var bara att tuta och köra. Är trött som apa och måste stanna två gånger efter vägen för att inte somna -ingen höjdare när man redan är stressad.
Jag kom i alla fall fram i tid (efter att hastighetsmätarn legat på lite för höga siffror....), och hade hela 10 minuter till godo. Cheers! Står där utanför klassrummet och väntar och väntar, ser inga jag känner igen överhuvudtaget. De enda vuxenstuderande jag ser är invandrare som ska ha svenska, och det var ju inte riktigt det jag var ute efter.
Till slut ser jag mitt ljus i mörkret -min mentor och OP-programmets samordnare- så jag kilar över till dom och frågar om det inte var idag som etiken var (klockan var nu nästan halv nio, och jag skulle ha börjat 8:15). Då säger dom att lektionen är framskjuten och börjar 09:00 istället, för lärarn kunde inte komma tidigare. Det var tydligen ändrat för ett tag sen och ska vara så resten av terminen. "Vad gör jag här klockan åtta då?" kläckte jag ur mig, lite så där smått intelligent.. :) Aja. Jag hann ju att skriva lite på mitt sjukvårdsarbete i alla fall, så det var ju bra det! Det finns alltid nåt positivt i allt som sker ;o)
Anyways, på med ytterkläderna och ut till bilen. Ber till gudarna (om det nu finns några) om att bensinen ska räcka ända till Bräcke så jag slipper slösa tid på att tanka. Jorå, soppa fanns det så det var bara att tuta och köra. Är trött som apa och måste stanna två gånger efter vägen för att inte somna -ingen höjdare när man redan är stressad.
Jag kom i alla fall fram i tid (efter att hastighetsmätarn legat på lite för höga siffror....), och hade hela 10 minuter till godo. Cheers! Står där utanför klassrummet och väntar och väntar, ser inga jag känner igen överhuvudtaget. De enda vuxenstuderande jag ser är invandrare som ska ha svenska, och det var ju inte riktigt det jag var ute efter.
Till slut ser jag mitt ljus i mörkret -min mentor och OP-programmets samordnare- så jag kilar över till dom och frågar om det inte var idag som etiken var (klockan var nu nästan halv nio, och jag skulle ha börjat 8:15). Då säger dom att lektionen är framskjuten och börjar 09:00 istället, för lärarn kunde inte komma tidigare. Det var tydligen ändrat för ett tag sen och ska vara så resten av terminen. "Vad gör jag här klockan åtta då?" kläckte jag ur mig, lite så där smått intelligent.. :) Aja. Jag hann ju att skriva lite på mitt sjukvårdsarbete i alla fall, så det var ju bra det! Det finns alltid nåt positivt i allt som sker ;o)
Såhär tycker vi
Trackback
