ziquita

Lite lustigt är det att jag har fler unika besökare när jag inte uppdaterat på flera dagar, än vad jag har än när jag uppdaterar flera gånger på en dag.. men det är ju kul att veta att ni tänker på mig ;)

För tillfället är jag i alla fall hemma i Bispgården. Har avverkat de första fyra dagarna på HIA, och är nu hemma på en välförtjänt ledighet som varar ända till på måndag klockan 13:30.
De här första dagarna har varit väldigt utmattande, det är mycket information, mycket rutiner och långa arbetspass, men det känns som att det börjar sätta sig lite nu. Jag har fått lite hum om hur det fungerar på avdelningen, jag börjar kunna namnen på i alla fall några ur personalen (det är otroligt många som jobbar på avdelningen, runt 80 st sammanlagt om jag inte missminner mig, så det är nya ansikten varje dag, flera gånger). Hitills har jag mest försökt få in alla rutiner i huvudet, men jag har även tagit lite blodtryck, b-glucos och såna enklare undersökningar. Fick tyvärr ingen tid nere på lab :( men hoppas på att få tillfälle att ta några venprover uppe på avdelningen i alla fall. Det är kul att sticka folk ;)

Idag var det i alla fall den mest intressanta dagen hitills. Först klockan tio fick jag vara med och observera vid en elkonvertering. För er som inte vet vad det är så är det när en patient har hjärtflimmer, och man ska försöka rätta till detta. En narkosläkare söver då patienten, och sedan får han elchocker med hjälp av defillibratorn (eller hur det stavas... ;P) för att försöka få hjärtat i rätt rytm igen, eller i alla fall i en bättre och mer regelbunden rytm. Det var riktigt intressant att se faktiskt. Och nej, kroppen hoppar inte en halvmeter upp i luften som den gör på typ Cityakuten :P

Och sen, the big happening of the day: Jag fick vara med och observera en pacemaker operation!! Det var KUL!! Först var jag lite skeptisk faktiskt, trodde inte jag skulle klara av att se på när dom skär upp jacket och sen håller på och gräver runt där inne, men det gick bra. Var riktigt häftigt att se faktiskt! Nog för att det lät lite läskigt när huden sprack upp, men det var inte så farligt ändå. Fick se hjärtat med hjälp av en röntgenmaskin som läkaren använde för att se så att elektroderna fäste på rätt stället.. man såg när hjärtat slog, och jaa, vad ska jag säga? Helt otroligt. Det är häftigt hur kroppen fungerar, och det är nästan ännu häftigare att vi faktiskt kan göra så mycket med vår kropp, att vi har så mycket kunskap. Jag är helt fascinerad!
Operationen gick i alla fall jättebra, tog ca 45 minuter. Patienten var bara lokalbedövad (dvs. ingen narkos så att han sov), och det tyckte jag måste kännas lite obehagligt, men inte då. Han la sig och sov där på operationsbordet, hur lugn som helst :P

Annars har jag nog inte så mycker mer att säga om praktiken så här långt. Det flyter på, och jag tror att jag fått in lite rutiner i skallen, vilket visar sig på måndag när jag jobbar nästa pass. Fram till dess är jag som sagt i Bispgården och vilar upp mig -skönt! Eller vila och vila, jag ska ha Celia här så det blir nog inte så mycket vila :P Men jag saknar henne så otroligt mycket, och resten av praktikperioden kommer jag knappt kunna träffa henne alls. Som längst är jag ledig 2 dagar i rad :/ och nu till veckan jobbar jag 6 dagar, är bara ledig torsdagen. Känns lite drygt, men det lär nog gå vägen.