ziquita

Nu har jag varit uppe i 13 timmar, men liks förbannat inte skrivit ett endaste ord på mitt skolarbete. Suck, vad less jag blir på mig själv. Motivationen lyser med sin frånvaro...

Känns ju skönt att veta att när det här arbetet om medicinsk-tekniska produkter är klart så är hela sjukvårds-kursen avklarad -förutom praktiken då. Sen har jag bara 4 arbeten kvar i etiken och så är jag -trumvirvel- uska! Det är inte länge kvar nu, och det känns så himla skönt. Det är trots allt hela 4 år sedan jag satte min fot på Palmcrantz första gången, och den gången hoppade jag ju av efter nån vecka bara. Nya friska tag ett år senare, hinner gå klart ettan och ett par månader in i tvåan så får jag veta att jag är gravid. Läser klart nästan alla kurser vi hade i tvåan, mammaledig i ca 6 månader och sen tilbaka till skolbänken.. och äntligen, efter 4,5 år, är jag färdig (till jul, alltså). Det går inte att beskriva känslan. Då räknas jag nästan helt som vuxen ;)

Nej, jag undrar om jag kanske borde sätta igång med arbetet nu? Men jag slår vad om att när som helst så dyker han upp på msn, och då kommer jag inte att kunna slita mig från chatfönstret... ;P