ziquita

Det här tangentbordet driver mig till vansinne! Nu hade jag återigen skrivit ett långt inlägg, men så kommer jag åt nån jävla knapp och allt försvinner och sidan uppdateras. SKITSKITSKIT! Vad är det för jävla knapp?


Så, ursäkta utbrottet.


Celia var ju här ett par timmar nu på förmiddan och grattade momma och åt tårta. Efter det så tog vi och gick upp till slalombacken jag & Celia för lite pulkåkning. Vi knatade uppför nästan hela backen innan Celia tyckte det räckte, och på vägen hann vi se fyra rådjur och en massa rådjursbajs, som var väldigt intressant tyckte Celia. I alla fall ända tills jag sa "men Celia, det där är ju bajs". Hon tittar på mig och säger med en äcklad min "men USCH mamma!!".

I alla fall gick det väldigt fort nerför backen, var knappt så vi fick stopp där nere. Den där backen är brantare än den ser ut ;) men kul var det =) haha. Hann bara åka en gång innan Anders kom och hämtade henne, men det ska definitivt göras om!


Nu var det tänkt att jag skulle ringa och prata med studievägledaren, men såklart är hon inte anträffbar förrän 14:00, så nu blir nästa plan att ringa till min arbetsledare i Norge och prata lite om framtiden. Efter det ska jag göra lite Herbalife arbete, lägga en ny order och göra lite nya rivlappar, flyers och brev till varma marknaden. Måste ju påminna byn om att jag finns ;)
Bläckpatronen jag beställde borde komma i morgon också, så då är det ju smidigt om jag bara kan skriva ut allt och påbörja utdelningen till höger & vänster! Nu är jag på gång, supervisor here I come!! =)


Det rimmade ju nästan, haha. Gud vad fånig jag är.

Idag fyller mamma 45 år -grattis grattis!! :)


Snart kommer Celia hit för lite tårtätning innan mamma börjar jobba 11.30. Känns skönt att kliva upp i vettig tid, istället för runt 9:30. Det blir så lätt att man ligger och drar sig i sängen när inte Celia är här!

Igår lämnade jag ansökan, betyg och personbevis till studievägledaren, så nu väntar jag bara på att hon ska ringa och berätta allt jag fyllt i fel. Om jag för en gångs skull har tur, så godkänner hon ansökan redan idag och skickar in den till Östersund. Då borde jag få besked om antal studieveckor osv senast i början på nästa vecka tycker jag. Då hinner jag söka studiebidrag och beställa hem alla böcker som behövs, och så borde jag kunna åka tillbaka till Norge den 26-27e kanske. Tror jag. Hoppas jag.

Har inte så mycket mer att berätta så här på morgonkvisten tror jag... ska gå och försöka värma mig lite nu, för jag fryser som en gris. Hujedamig!

Jahopp, i morse pratade jag med studievägledaren och nu har jag fyllt i ansökan för att läsa svenska b, matte b, engelska b, historia a och franska steg 1 på distans. Imorrn ska jag lämna det plus betygskopior och personbevis till henne, och hon trodde jag skulle kunna börja måndagen den 1a februari, för tills dess borde ansökan vara behandlad och klar, skolböckerna köpta och studiebidraget sökt. Man får väl hoppas på att hon har rätt! Jag hade gärna börjat redan på måndag, men det inser ju jag också, att så fort kommer det inte att gå. Det lär väl ska vara nån ruta jag glömt att kryssa i nånstans på ansökan, eller nån underskrift jag missat, och så får jag göra om allt igen. Det är ju så det brukar vara ;)

Idag har jag jobbat en kortis, 11:30-16:00. Det var riktigt lugnt och skönt på jobbet, tänk om det kunde vara så oftare! Nu har jag inget mer jobb förrän fredag, så vitt jag vet. Men det lär ju alltid kunna dyka upp nåt mer, det brukar ju ofta bli så!

Imorrn ska jag kanske åka till Långsele med brorsan, han ska prata med nån människa där om en eventuell praktikplats. Funderar på om vi ska åka till Sollefteå då, när vi ändå håller på, liksom. Mamma fyller ju 45 år på onsdag, och jag tror jag kan få tag i hennes present där ;) Men det blir nog inte den som lyser rött, gult, blått och grönt, även om det vore en bra present :P

Och i februari fyller Martin 30 också, undra vad tusan man ska hitta på till honom då? Tips mottages tacksamt!!

Nu ska jag gå ner i källarn och ta en varm dusch, lovely. Ma höres!

Eftersom det jäklades för mig förut idag så gör jag ett nytt försök nu, i hopp om att jag ska undvika den där tangenten. Jag vet inte vad det är för tangent, men det är inte första gången jag kommer åt den och allt raderas. Störande!


Celia ligger och sover middag just nu, hon åt till och med lunch idag -utan protester! Det var riktigt skönt kan jag säga er. Hon har blivit lite utav en matvägrare den sista tiden, vill aldrig äta nästan. Speciellt inte när det är fler personer som äter. Men men, jag antar det bara är en fas och att den går över snart. Hoppas jag i alla fall!

Och jag gjorde bort mig lite idag också. Jag lyckades drämma in knäskålen i hörnet på bordet och sa "aj satan!!", varpå Celia kollar på mig, flinar och säger "aaaa satan!!". Jaha, då har man lärt henne nåt nytt då ;) Blir väl nya slagdängan på dagis det.

Det är fortfarande rätt kyligt ute, men nu har det i alla fall blivit så varmt som -23, fast det känns kallare. Var precis ut och pinkade hundarna och jag trodde jag skulle förfrysa näsan, men nejdå, den sitter kvar.

Ikväll ska vi nog se på Robinson skulle jag tro, och sen blir det nog sängen ganska omgående för min del. Jag ska nämligen jobba hela långa dagen imorgon, 7:00-20:30, inne på Brunkullan. Jag hoppas verkligen det blir en lugn dag, för det är rätt jobbigt för huvudet att vara där om det är stökigt... men men, det får jag se imorgon!

Nu ska jag lägga mig i soffan en liten stund innan Celia vaknar/jag väcker henne. Det är rätt skönt att sträcka ut sig lite så här mitt på dagen, speciellt i den här kylan.

Jag vaknar, kliver upp, tycker det är kallt på övervåningen. Går ner, kollar termometern och får till min förfäran veta att idag är det "underbara" 31 grader isigit kallt ute. Hipp hipp hooooraaay! Det må ju vara i alla fall 4e eller 5e dagen under ca 2,5 veckas tid som det varit så här kallt nu. Hujedamig, jag är verkligen född på fel sida jordklotet!

Idag blir det i alla fall jobb 12-20:30 inne på Brunkullan, och samma sak imorgon. Jag hoppas att det dyker upp nåt jobb på fredag också, för jag vill jobba arslet av mig just nu!

På måndag ska jag prata med studievägledaren och ansöka om lite olika kurser, har tänkt mig att läsa matte b, engelska b, svenska b, franska steg 1 och historia a. Då blir det 100% studier på distans (om man nu får läsa alla kurser på distans, är lite osäker på franskan?) samt extra jobb så mycket jag hinner/orkar. Vad tror ni om det? Jag känner mig i alla fall peppad, för på det viset tar jag mig ett steg närmare min stora dröm -att åka till Afrika  & jobba!

Nej usch, vad jag fryser. Det är kallt här i mammas hus nu, eftersom det är vedeldat och ingen av oss har varit uppe och eldat inatt. Men det tar sig, och värmen är på väg! Fram till dess ska jag göra mig nån typ av sen frukost/mellanmål och mysa ner mig i soffan. Äter ju lunch på jobbet med pensionärerna idag klockan 12:00, så det är ingen direkt idé att äta nåt riktigt innan man far dit.


Hur har ni det i kylan idag?

Det här är inte klokt, jag har aldrig varit med om nåt liknande. Julen & nyåret ska vara en fin tid, där man får njuta av familj och vänner -man ska inte behöva förlora dom en efter en!

Ett par dagar innan jul så går en nära bekant bort (min dagmamma från då jag var liten, som vi alltid haft kontakt med sedan dess eftersom hon ingår i vår släkt på sätt och vis). På nyårsaftonen nås vi av den jobbiga nyheten att Mayvon lämnat oss. Idag fick jag beskedet av pappa att farfar fått åka in på sjukhuset för att han inte längre klarar sig själv hemma, svårt med andningen osv. Ska det aldrig ta slut?

Jag hade sett fram emot det här nyåret så mycket, att få fira det ihop med Martin (ja, han var här över nyår, därav den dåliga uppdateringen i mellandagarna) och verkligen njuta av det. Att få skåla in det nya året med nya möjligheter tillsammans med honom -men istället blev allt så här.

På sätt och vis önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden lite, litegrann och göra så att jag inte kollade in på facebook... då hade jag inte fått veta vad som hänt förrän igår, och då hade nog nyåret och tolvslaget blivit bättre än det blev.


Martin är i alla fall tillbaka till Florö nu, och här sitter jag. Vet inte vad jag ska göra, livet är svårt och ack så orättvist. Det enda jag önskar är att jag fick vara med Martin just nu, bara känna hans armar runt mig eller höra hans röst. Då skulle jag kunna somna lugnt inatt, utan oro för vad som komma skall.

Fyndig rubrik, jag vet.


Idag är det alltså första dagen år 2010. Det blev en konstig början på det här året, och ett tragist slut på 2009. Jag kan fortfarande inte fatta att det hänt, att hon är borta. Kommer att kännas konstigt nästa dag jag ska jag jobba på blå grupp... kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för dom som jobbade idag. Ni är starka som tog er igenom arbetsdagen trots detta!


Nyårsafton var hur som helst inte så märkvärdig. Celia var här, så vi åt god mat, äppelpaj & busade runt. Celia var vaken till efter tolvslaget, det hade jag aldrig trott. Dock vägrade hon att gå ut och kolla på raketer, så jag, Martin & Celia var inne på tolvslaget.

Jag & Martin somnade väl nångång runt 3-snåret, vi blev sittandes uppe och kolla på nån film. Eller ja, Martin kollade på film. Jag låg mest och stirrade i taket/på julgranen och försökte förstå det fruktansvärda som faktiskt hänt. Även många andra tankar cirkulerade i huvudet, mer om det på min norge blogg... fast det är ett litet annorlunda inlägg, eftersom det inte har något med Norge att göra. Det passar sig helt enkelt inte att skriva det här, så då fick det bli där istället.

Idag på förmiddan så åkte Martin tillbaka till Florö.. jag har gråtit floder och åter floder. Jag önskar inget hellre än att jag var med honom just nu. I natt ska jag sova i en tom, kall, ensam säng med endast de här eviga tankarna som sällskap. What to do, what not to do? How to do it? Kommer nog en uppdatering om det på Norge-bloggen imorgon, för jag behöver era ord och kloka råd... Ni betyder mycket för mig, M, M, S, E & V!!!


Fick precis ett sms från Martin, han har kommit fram helskinnad till Florö efter lite drygt 12 timmars bilkörning. Nu kan jag gå och lägga mig och vara lugn, utan att oroa mig för hala, isiga nedstigningar på fjäll och smala krokiga vägar.

Sov gott, allihop. Imorgon är en ny dag, och jag hoppas morgondagen blir bättre än vad den här dagen varit.

Idag tänder jag ljus för allas våran underbara Mayvon. Livet är så förbaskat orättvist! Folk pratar om att det finns en gud som bestämmer över livet och döden. Jag tror inte på det, för om det fanns en gud så skulle han inte ta dig ifrån oss, och lämna så många människor i sorg. En rättvis gud skulle istället ta de dåliga människorna, de som bara sårar och lämnar människor ledsna och olyckliga. Han skulle ta de människor som är svårt sjuka och inte önskar annat än att få lämna detta livet. Folk som pratar om en gud är patetiska, för det här är som ett stort skämt!


Mayvon, du kommer föralltid att vara saknad. Ditt skratt, sättet du livade upp stämningen på jobbet... du var helt underbar. Nipängen kommer aldrig att bli detsamma igen!
Du är och var mångas "extra mamma", även min på sätt och vis. Du pushade mig och pratade med mig, och fick mig att våga flytta till Norge. Tack för att du fick mig att våga.

2009 fick ett tragiskt slut för din familj, och dom finns i mina tankar.Idag är jag säker på att  hela byn sörjer, och det bevisar ju bara hur älskad du var av alla,  Livet är orättvist.

Vila i frid, Mayvon.

Seriöst, jag hann knappt uppdatera bloggen igår kväll innan "Anonym" lämnat 3 kommentarer? Det börjar bli riktigt skrattretande det här, på gränsen till patetiskt till och med. Anonym har nu dessutom börjat gått tillbaka flera veckor i tiden och läser igenom vad andra kommenterat, för att sen kommentera tillbaka på det. Jag förstår inte, är mitt liv verkligen så intressant? Jag som alltid tyckt att jag haft ett helt vanligt, trist svensson-liv. Men kul att någon finner det så pass intressant att man går in och lusläser bloggen hela tiden, och till på köpet lämnar små gulliga kommentarer ;)



Återigen, Anonym. Jag har ingen semesterersättning, i alla fall står den inte med på min lönespec som jag får hemskickad när det börjar bli dags för löneutbetalning. Jag har till och med tagit kort på min lönespec, så får du och resten av världen se det med egna ögon. Sen blir du kanske tyst? Jag har ingen som helst anledning att ljuga om min lön, och vilka ersättningar jag får. Lika lite som jag har anledning att ljuga om vad jag arbetar som. Precis som någon sa, så flashight är inte undersköterske-yrket att det är något man går runt och skryter om.



Om det är otydligt och svårt att se texten (min kamera är inte den bästa) så står det:

102 Timelönn
112 Lördag/söndagstill.
113 Kvelds og nattillegg
216 Klesgodtgj. variabel
799 BRUTTO
800 Pensjonstekk arb.takar Klp
898 Skattetrekk tab 7300
998 Öreavrunding
999 NETTO UTBETALT

Var ser du någon semesterersättning, Anonym? Nej, just det, det var ju det jag sa.


Och nu lägger jag ner allt det här. Det du håller på med, Anonym, börjar bli så barnsligt att det går över alla gränser. Och du ska föreställa en vuxen människa? Du har uppenbarligen ett väldigt tråkigt och innehållslöst liv, eftersom du verkar spendera i princip all din vakna tid på min blogg.
Att du nu dessutom börjat gått tillbaka flera veckor i tiden och drar upp samma sak igen -att undersköterskor inte finns i Norge osv- det är bara ännu ett bevis på hur omogen och barnslig du är. Du har fått fakta mitt under näsan, men ändå klarar du inte av att erkänna att du har fel.

Och när du såg Martins kommentar, så känner du (såklart) också någon som pluggar till läkare i Polen. Och självklart har du läst vissa delar av din utbildning i Polen, det fattas ju bara annat eftersom någon nämnde att man kunde göra det. Det är så patetiskt alltihop. Jag slår vad om att ifall jag skrev att jag fått svininfluensan skulle du genast replikera med "det finns inget som heter svininfluensa, du har bara hittat på det!"

Så, nu räcker det. Du har inget att hämta här Anonym, mer än att du gör narr av dig själv inför halva Bispgården med omnejd. Tack för mig, vi hörs inte igen.

"-40 till -45 grader är lite kallare. dessutom blir det aldrig kallare än på sin höjd -20 i Bispgården..."


Jag tycks mig minnas den senaste vintern, då vi hade mellan -30 och -35 grader i nästan en veckas tid... två gånger! Jag gick nämligen till jobbet i den kylan flertalet gånger i veckan, och kom fram med håret alldeles vitt och sönderfryst, frost på halsduk, jacka, mössa, vantar, näsa och mun...Men visst, du är "Anonym", och du vet bäst. Som alltid ;)

Jag har sett reklamen för den här boken på tv ett flertal gånger nu, och varje gång får jag tårar i ögonen. Det här är en bok jag bara MÅSTE läsa. Dock kommer jag inte kunna läsa den när någon annan är i lägenheten, eftersom jag kommer att gråta ihjäl mig, och jag hatar när folk ser att jag gråter. Speciellt om det är på grund av en bok.

Det är en norsk bok, och jag vet inte om den finns i Sverige/kommer att ges ut i Sverige. Men här finns den, och jag ska läsa den. Det vore en perfekt julklapp till mig ;)

Baksidetexten (direkt översatt av mig, från norska till svenska.. är jag inte duktig så säg?! ;D)

Tone och Espen var unga, förälskade och hade hela livet framför sig. De skulle gifta sig, ville ha barn och bli gamla tillsammans. Men livet ville annorlunda...

Tone var bara 25 år gammal när läkaren fann tumören. "Sammen til verdens ende" är historian om Tone och Espen, en historia baserad på dagböcker, Tone's egna ord och Espens minnen av tiden de fick tillsammans.

Mest av allt är det ändå historien om två människor som lärde sig att se var dag som en gåva. Espen och Tone's väg blev inte den lätta och rätta vägen, det blev den svåra, tuffa och många gånger orättvisa vägen till världens ände -men där doftade de få blommorna extra gott och utsikten var imponerande.

Äntligen har ni er lilla tös!! Stort grattis till er alla tre, och lycka till med allt! =)