ziquita

Jag har en mamma och en pappa, precis som de flesta andra. Min mamma jobbar, liksom jag, som undersköterska på byns äldreboende. Min pappa jobbar på Z-lyften som svetsare. Den här arbetsfördelningen är nog ganska lika för de flesta på den här byn; kvinnorna på nipis och karlarna på z (alternativt någon av de andra intilliggande industrierna). Mamma flyttade ifrån pappa när jag var 17 år fyllda, och det är nog bland det bästa som har hänt vår familj.

Jag tänker inte gå in på några direkta detaljer för det är jobbigt att tänka tillbaka på allt och skriva ner det flera gånger. Men kort och gott, min pappa är alkoholist och har så varit ända sedan jag föddes. När jag var liten märkte jag inte av detta. Kanske för att han drack mindre då, kanske för att jag trodde att det var så där en pappa skulle vara? Sedan den dagen då sanningen gick upp för mig har livet varit en berg-och-dalbana, speciellt när det kommer till om jag ska älska eller hata honom. Sanningen är den att jag innerst inne älskar honom, han är ju min pappa med ögonen som glittrar när han ler! Men, jag ringer inte till honom frivilligt. Jag går absolut inte in i hans hus (huset där jag växte upp, huset som jag älskade, gården med gräset som alltid var lite lätt övervuxet men som ändå var VÅRT tillhåll). Samtidigt som jag säger att jag inte vill ha något med honom att göra mer så vill jag ändå veta att han har det bra. Det händer ibland när jag är ute och kör att jag tar en vända förbi hans hus på Skogen, bara för att se så att allt verkar okej. Men jaa... det är en komplicerad relation vi har. Jag älskar min pappa, men jag hatar det han är.

Min mamma är min stjärna, och hon har alltid gjort allt hon har kunnat för att jag och min bror ska ha det bra. Det har varit svårt för både henne och oss, men vi har överlevt.

Om jag fick välja att växa upp i en annan familj, med en annan pappa, så skulle jag inte vilja göra det. Jag skulle inte vara samma person utan de erfarenheter jag fått från tidig ålder, hur tufft och svårt det än har varit emellanåt! För er som vill läsa lite mer så kan ni läsa det här, det är ett tänkvärt inlägg! Kanske känner du något barn eller någon tonåring som har problem/som du misstänker har problem hemma? Ta tag i det, låt det inte bara passera framför dina ögon!

Ojojoj, ligger redan efter med den här listgrejen. Typiskt mig! Blir visst 3 inlägg idag då. Om jag orkar/hinner/vill.

I alla fall, min första kärlek (tillika pappan till min dotter) träffade jag för första gången redan som lill-liten, eftersom vi bott grannar i princip hela mitt liv. När jag var i slutet av mitt trettonde levnadsår började vi smyga ut på nätterna för att träffa varandra. Klockslaget var 01:00 och platsen var vid min familjs garage. Nätterna spenderades med lååååånga promenader och kubbspel i becksvarta mörkret. Till slut blev det alltså vi, några dagar efter min 14 års dag, och vi höll ihop i inte mindre än 6 år och 2 månader (!). Inte illa pinkat.

Men, som jag läste att en annan skrivit... det var då, det. Mestadels underbara tider, men tiderna förändras och så gjorde även vi. Vad mer kan man säga?

så snodde jag denna lista av Denise, så nu är ni garanterade lite inlägg en månad framöver. Kanske att jag till och med kommer igång med bloggandet igen?


Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick


Och ja, det är väl lika bra att jag drar igång på en gång då. Jag har ju ändå inget vettigare för mig! Alltså;

Dag 01 - Presentera mig själv.


Jag heter Linda och föddes i april för snart 23 år sedan. Åren har gått och idag har jag en dotter, Celia, som är 3 år gammal.  Växte upp gjorde jag i Bispgården och jag kan ärligt säga att min barndom inte var en av de bästa (men inte heller en av de sämsta). För er som inte redan vet hur det ligger till, så kommer ni att få lite mer insikt i det om några dagar.

Jag har bott i Östersund i några år under tiden då jag gick gymnasiet. Inom Östersunds-området hann jag att flytta inte mindre än 3 gånger under en period på ca 2,5 år. Tiden där spenderades mestadels på Palmcrantzskolan och omvårdnadsprogrammet med några helt underbara tjejer. Studenten hann jag aldrig ta, eftersom jag gick och blev gravid andra året. Usk-utbildningen slutförde jag dock ändå, men på distans. Det är också vad jag arbetar med idag, som undersköterska alltså, på byns äldreboende.  Där har jag nu spenderat nästan 4,5 år av mitt liv. Otroligt men sant!

Jag har även hunnit med att bo i Norge ca 9 månader, hos en av världens mest underbara människor. Tiden i Norge har varit ett av mitt livs bästa upplevelser, och det går inte en dag utan att jag längtar tillbaka dit. Den där staden fångade verkligen mitt hjärta! Likaså alla de underbara människorna jag träffade.

Mitt största intresse är fotografering, och jag har nyligen köpt min första systemkamera. Lyckan är total, och jag fotar allt vad jag kan när tiden räcker till mellan jobb och trotsålders-tjurig dotter.

I övrigt finns det väl inte så mycket mer att säga om mig. Jag strävar för att en dag kunna flytta ifrån den här byn, som jag så innerligt avskyr, utan att någonsin känna mig tvungen att flytta tillbaka. Jobbet jag har trivs jag någorlunda bra med, men jag har inga som helst planer på att spendera hela mitt yrkesverksamma liv inom detta yrke. Det är ett viktigt och betydelsefullt jobb vi gör, men saken är den att i det långa loppet kommer jag inte att orka ge allt vad jag har till dessa underbara pensionäreroch då är det (enligt min mening) inte rätt att arbeta kvar. Pensionärerna förtjänar bättre än så. Och sen är det ju också så, att jag har problem med min rygg. Skolios, för att vara exakt. Redan nu känner jag att det är nog, min rygg behöver ett annat jobb, men vad har jag för val?

Jag må låta som en väldigt bitter människa emellanåt, men sanningen är den att jag har inte haft det så himla lätt i livet. Med det i åtanke kanske det är lättare att förstå varför jag ibland verkar vara långt nere i avgrunden, för att i nästa sekund vara kvittrande glad och nästan gå runt och skutta. Det är bara ett tecken på att gårdagen var dålig, men att jag har tagit mig förbi den senaste skiten och nu njuter av tillvaron medans den fortfarande är god!

Min framtid hoppas jag ska vara fylld av kärlek, fotografering och nyfikenhet på livet och världen. Jag hoppas på att få komma till insikt om vissa saker som jag grubblat på i många, många år för att på så sätt kunna acceptera mitt liv och den jag är idag.

Och till sist; att jag oftast är ganska tystlåten av mig kan vara bra att veta, men jag är väl värd mödan när ni väl lärt känna mig ;)

You know the deal... bilddagboken!

Några av dagens nästan 200 bilder finns att kika på här
Jag vill ha mycket konstruktiv kritik, så var inte rädd
för att säga vad du tycker om bilderna!
Tips på motiv att fota mottages också tacksamt.

I alla fall om man har en dålig rygg. Trots att jag tänkte extra mycket på min rygg den här veckan och försökt att inte springa runt så mycket utan istället använda sparkcyklarna, tänkt mer på att höja sängarna vid morgonhygien och bäddning, mer ergonomiska lyft... jaa, trots allt så börjar det kännas i ryggen nu. Fast, jag har jobbat extremt mycket den här veckan också, så det är väl inte så konstigt när allt kommer omkring. Tror dessutom jag sträckte nån muskel idag, för jag har haft ont i sidan (uppe vid revbenen av alla ställen) sedan mitt på dagen. Trist! Hoppas det gått över tills imorgon.

Arbetsdagen har trots allt gått bra, och jag har jobbat och skrattat mycket som vanligt! Ikväll var det jag, I och M som jobbade inne och vi har verkligen haft roligt! Tänk om alla arbetsdagar kunde vara så :)

Min lilla fisrumpa har åkt på både ögon- och öroninflammation, stackarn! Var där idag under de 90 minuterna rast jag hade på eftermiddagen (jag som hade tänkt kurera ryggen i massagefåtöljen och njuta av lugnet....), och usch. Man får lite ont i hjärtat, trots allt, när barnen är sjuka. Har aldrig sett Celia så dålig förut tror jag! Men, det blev ju lite bättre när jag & Anders till slut hade lyckats få i henne lite alvedon så värken i öronen släppte lite i alla fall. Mammas hjärta <3 Men nu har hon tydligen mått rätt skapligt under kvällen, och tog en ny dos alvedon utan protester innan sänggåendet. Skönt! Hoppas nu bara att hon får sova riktigt i natt.

Själv ska jag gå och ta en värktablett, torka håret och kladda in massa Mary Kay i ansiktet, sen blir det sängen så man orkar med en ny arbetsdag imorgon. Och jag saknar min kamera.... imorgon MÅSTE jag  fota!

Ja herregud, vilka problem man kan ha ibland! Som tur är så är det här första gången på hela sommaren och hösten som jag sitter i denna knipa där jag desperat behöver en barnvakt flera gånger på en vecka. Det är det värsta jag vet att måsta jaga runt efter någon som kan se efter fisrumpan min några timmar då och då. Varför? Tja, för att jag har gnagande tankar i bakhuvudet som säger mig att jag ska klara mig själv, att jag ska stå på egna ben och inte be om hjälp med det barn som jag valde att skaffa som 18 åring. Fånigt, jag vet.

Men i alla fall så fick jag ju ett schema för ca 6 - 8 veckor sen. Nåt i den stilen. Det schemat har stämt så himla bra med mina Celia-veckor hitills, att det nästan kom som en chock nu när jag insåg att det felar på 4 dagar nästa vecka. Måndag behöver jag barnvakt i princip hela dagen. Sen är det torsdag kväll, fredag kväll och lördag förmiddag. PANIK! Dags att börja ringa runt till potentiella barnvakter och hoppas på det bästa!

I lördagskväll fyndade jag en prinsessklänning till Celia som hon ska få ha på höstmaskeraden på dagis nästa vecka, inte ens 100 pix fick jag betala för den (inklusive frakt, alltså). Nu har jag ett annat fynd på gång. Photoshop!

Men, jag måste erkänna att det inte är någon ny, flashig version av Photoshop. Det är Elements 4,0, och jag har sett att det finns Elements 9,0 nu. Men grejen är den att jag är ju faktiskt ingen mästare på Photoshop, jag har ju knappt använt det tidigare. Och en gammal (men med all säkerhet ändå bra) version av PS duger gott åt mig som ska lära mig allt i från scratch. Just nu är budet på 6 kr och auktionen slutar om ca 1 timme och 20 minuter. I mina ögon duger även det mindre bra, speciellt om det är billigt. Och det är alltså nytt, ingen begagnad skit som inte kommer gå att installera.

Det vore riktigt kul om jag vann den, för då har jag en till hobby att sitta och pyssla med! Har även anmält mig till en fotokurs, PS-kurs och Webbdesign's kurs! Tyvärr var det för få personer som anmält intresse än så länge, men jag finns med på deras listor så dom kommer att höra av sig framöver :) ÄNTLIGEN har jag fått möjlighet att börja syssla med det jag verkligen VILL göra!