Svar på tal
Svar till Anonym som kommenterade på mitt förra inlägg "Att sakna sin dotter":
"du har inte tänkt på att att han hade kunnat flytta till dig eller att du hade kunnat ta med din dotter till norge? du har ju ändå gjort ett val av fri vilja."
Säg vad jag inte har tänkt på, säg vilka val och möjligheter jag inte tänkt över? Det finns inget jag inte tänkt på när det gäller det här. Jag spenderade flera månader med att väga för- och nackdelar, se över olika möjligheter och tänka på alltihop. Jag låg sömnlös var och varannan natt. Det var verkligen inte ett beslut jag tog över en natt, det var mycket tårar och ilska inblandat.
Jag är mycket medveten över att det var ett val jag gjorde av egen, fri vilja. Ingen annan gjorde valet åt mig, men jag hade många personer runt mig som stöttade mig. Som intalade mig att det är tillåtet att leva och testa, om än att resten av världen tycker man är korkad och dum i huvudet (där är jag verkligen skyldig Mayvon ett stort tack! Hon var helt underbar när det gällde allt det här. Underbara människa, vad saknad du är!!).
Och mer än allt annat skulle jag vilja ha Celia här hela tiden, jag skulle vilja att hon bodde här hos oss, men hon har ju faktiskt en pappa också. En helt underbar pappa har hon, och att jag valde att flytta ger inte mig rätten att slita upp henne från hennes trygghet. Det ger inte mig någon som helst rätt att ta henne ifrån sin pappa. (Och får jag säga vad jag tror, "Anonym", så är du mycket väl insatt i hur det här ligger till)
Till sist, istället för att jag ska dra hela historien en gång till så kan du istället läsa igenom några gamla inlägg som jag skrivit.
Då var det dags -bomben släpps!
Svar till Anonym
Förvånad, men glad
Du kan också läsa mer om hela vår "historia" i kategorin Norge-längtan
"du har inte tänkt på att att han hade kunnat flytta till dig eller att du hade kunnat ta med din dotter till norge? du har ju ändå gjort ett val av fri vilja."
Säg vad jag inte har tänkt på, säg vilka val och möjligheter jag inte tänkt över? Det finns inget jag inte tänkt på när det gäller det här. Jag spenderade flera månader med att väga för- och nackdelar, se över olika möjligheter och tänka på alltihop. Jag låg sömnlös var och varannan natt. Det var verkligen inte ett beslut jag tog över en natt, det var mycket tårar och ilska inblandat.
Jag är mycket medveten över att det var ett val jag gjorde av egen, fri vilja. Ingen annan gjorde valet åt mig, men jag hade många personer runt mig som stöttade mig. Som intalade mig att det är tillåtet att leva och testa, om än att resten av världen tycker man är korkad och dum i huvudet (där är jag verkligen skyldig Mayvon ett stort tack! Hon var helt underbar när det gällde allt det här. Underbara människa, vad saknad du är!!).
Och mer än allt annat skulle jag vilja ha Celia här hela tiden, jag skulle vilja att hon bodde här hos oss, men hon har ju faktiskt en pappa också. En helt underbar pappa har hon, och att jag valde att flytta ger inte mig rätten att slita upp henne från hennes trygghet. Det ger inte mig någon som helst rätt att ta henne ifrån sin pappa. (Och får jag säga vad jag tror, "Anonym", så är du mycket väl insatt i hur det här ligger till)
Till sist, istället för att jag ska dra hela historien en gång till så kan du istället läsa igenom några gamla inlägg som jag skrivit.
Då var det dags -bomben släpps!
Svar till Anonym
Förvånad, men glad
Du kan också läsa mer om hela vår "historia" i kategorin Norge-längtan
Såhär tycker vi
Trackback
