Dag 25 -En första
Det här är kanske en konstig första sak att skriva om, men jag gör det i alla fall, för det är det enda jag kommer på.
För inte allt för länge sedan sa jag för första gången "jag älskar dig" utan minsta lilla svårighet. Det var stort för mig, som i vanliga fall har varit tvungen att riktigt tvinga mig själv att säga det (även fast det är så jag har känt). Det har aldrig kommit sig naturligt för mig att säga "jag älskar dig" (eller att på andra sätt visa känslor för andra), och att öppna upp mig så pass mycket har alltid gjort att jag har känt mig extra sårbar. Men det hindret har jag kommit över nu (liksom många andra), och jag kan nu spontant säga "jag älskar dig" till Martin, utan att måsta tvinga fram orden. Och första gången detta hände, ja, då blev jag brydd över mig själv. Och samtidigt väldigt stolt.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; det går framåt med mig!
För inte allt för länge sedan sa jag för första gången "jag älskar dig" utan minsta lilla svårighet. Det var stort för mig, som i vanliga fall har varit tvungen att riktigt tvinga mig själv att säga det (även fast det är så jag har känt). Det har aldrig kommit sig naturligt för mig att säga "jag älskar dig" (eller att på andra sätt visa känslor för andra), och att öppna upp mig så pass mycket har alltid gjort att jag har känt mig extra sårbar. Men det hindret har jag kommit över nu (liksom många andra), och jag kan nu spontant säga "jag älskar dig" till Martin, utan att måsta tvinga fram orden. Och första gången detta hände, ja, då blev jag brydd över mig själv. Och samtidigt väldigt stolt.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; det går framåt med mig!
Såhär tycker vi
Trackback
