ziquita

Det är september och lite sådär småruggigt ute. Blåser och har sig, precis som det alltid gör på hösten. Men det är ju lite mysigt också, på nåt konstigt sätt.

Idag var vi som sagt in till Östersund och hälsade på farfar på sjukhuset. Han mådde väl lite sådär halvkrasst och såg inte allt för pigg ut... men man såg på han att han vart glad när vi kom -speciellt eftersom Celia var med. Hela ansiktet lös upp på honom, och det gjorde det värt hela resan tusen gånger om. Det leendet, och såklart kramen. Farfars kramar är nog bland dom bästa faktiskt.

Jag vet inte om jag har så mycket annat att säga. Vi kom hem från stan vid 16-tiden nångång, så då lagade jag och Celia middag och sen har vi busat järnet. Celia ligger utslagen i sängen nu och jag funderar på om jag ska plugga eller duscha först -svårt val. Tror jag ska plugga lite först faktiskt, och sen ta en uppiggande dusch åtföljt av lite mer plugg.

I helgen får jag väldigt celebert besök också, om nu allt går som planerat vill säga. Det ska bli trevligt! Hoppas mina norska-kunskaper har blivit lite bättre nu bara! haha.