Mitt tålamod, vart tog det vägen?
Idag har inte varit en helt vanlig dag på jobbet, jag har upplevt en helt annan sida av mig själv! I vanliga fall brukar jag inte tappa tålamodet med våra små söta damer (eller farbrorn för den delen, men han är så lugn och go jämt iaf), men idag vet jag inte vad det var med mig, men jag hade inte minsta lilla tålamod! (och tro mig, inom demensvården behöver man oändligt mycket tålamod, det är långtifrån samma sak som att arbeta med "vanliga" äldre...).
Carina som jag jobbade med nu ikväll sa till och med det till mig, att "jag känner inte igen dig idag Linda, du som alltid brukar ha så mycket tålamod". Men det var ju också 4e dagen på jobbet i dag, och med tanke på att de första tre dagarna var väldigt orolig med en speedad dam och nu den här kvällen med en annan dam ropandes och gnällandes i flera timmar -då är det kört. Man orkar inte vara så där gulligullig som man alltid är annars, utan man blir lite mer irriterad och fåordig. Usch, vad hemskt det kändes, med tanke på att man vet hur viktigt det är att man alltid är go' och gla' kexchokla' när man är med dementa! Men jag är ju inte precis den första på det där bygget som inte har tålamod en kväll, så jaa... Nya krafter imorgon!
Carina som jag jobbade med nu ikväll sa till och med det till mig, att "jag känner inte igen dig idag Linda, du som alltid brukar ha så mycket tålamod". Men det var ju också 4e dagen på jobbet i dag, och med tanke på att de första tre dagarna var väldigt orolig med en speedad dam och nu den här kvällen med en annan dam ropandes och gnällandes i flera timmar -då är det kört. Man orkar inte vara så där gulligullig som man alltid är annars, utan man blir lite mer irriterad och fåordig. Usch, vad hemskt det kändes, med tanke på att man vet hur viktigt det är att man alltid är go' och gla' kexchokla' när man är med dementa! Men jag är ju inte precis den första på det där bygget som inte har tålamod en kväll, så jaa... Nya krafter imorgon!
Såhär tycker vi
Postat av: Marie
Precis min tanke det med.. Jag är inte rädd inför förlossningen, jag vet ju att smärtan kommer att infinna sig och jag vet att kvinnor i alla tider klarat av det. Det jag kan känna mig lite orolig över är om någonting skulle hända, det tar för lång tid och bebisen skulle börja må dåligt så man måste ja kjejsarsnitt.. Det vill jag verkligen inte. Men vi får väl se hur det blir, det ser man då =) Epidural, är det ryggmärjsbedövningen? Är super dålig på sådant.. Var du in på förlossningen på "studiebesök"? (frågvis =P)
Postat av: Petra
Jag förstår precis hur du kände dig idag. Och jag antar att de var den lilla damen som brukar ropa hejvillt som var i farten. Efter några dagar i rad, har man faktiskt lov att bli irriterad! ;)
Trackback
