ziquita

Ja, som ni nog insett så har jag i princip tappat intresset för bloggen. I alla fall för tillfället. Men en liten update är ni allt värda, så here we go!


Jobbar och sliter på Nipängen som vanligt. Har spenderat mest all tid där nu under sommaren, tror jag haft sammanlagt ca 20 lediga dagar på hela sommaren. Nu är det dock inte lika fullt upp, men jag känner att jag hellre arbetar mycket än att gå hemma så här mycket som jag har gjort nu i september. Det enda som händer när jag inte jobbar mer än 4 dagar i veckan är att jag går runt och funderar på hur fan pengarna ska räcka till räkningarna nästa månad. Näpp, även om jag har varit mer än less på att jobba nu i sommar så jobbar jag ändå hellre heltid än ca 75-85% som jag kommer upp i den här månaden (om inget magiskt händer och jag plötsligt får 10 arbetsförfrågningar vill säga).

På tal om jobb så är jag också på G med att söka en väldans massa tjänster. Det ligger just nu 25 st usk-tjänster ute på Platsbanken (bara i Östersund!). Jag har också sökt ett vik på Nipängen, men det har jag inga större förhoppningar om att få. Ska väl kika runt lite i Sollefteå och Sundsvall också och se om det finns nåt ledigt där. Jag skulle nästan kunna döda för att få ett fast jobb.... (ta det med en nypa salt!)

Och när det gäller Celia så har hon under sommarens gång blivit en liten prinsessa som verkligen vet vad hon vill. Snusförnuftig är hon också. Bling-bling är ungefär det bästa hon vet, och godis förstås. Hon vill helst vara ute 24/7, vilket mamma sätter stopp för eftersom man ibland faktiskt måste sova och äta också. Och ibland regnar det ju faktiskt, vilket lilla fröken avskyr.

Jag har funderat på att försöka få tag på nån annan lägenhet, en i markplan, så att Celia ska kunna gå ut lite som hon vill. Ev. hyra ett hus. Men jag vet inte riktigt hur det blir med den saken. Ska först och främst se vad som händer på jobbfronten.

När det kommer till kärlekslivet (alltså Martin) så är det som det är, vilket vi båda har accepterat (eller i alla fall försöker). Vissa dagar är sjukt jobbiga, men jag har insett faktum och försöker fortsätta mitt liv och göra det bästa av situationen. Är det något jag lärde mig i Norge, så är det att problem existerar inte. Lösningar däremot, det finns det. Alltid. Tack för det, handsome! (F)

Och när jag ändå skriver om Norge så kan jag passa på att säga att jag saknar Florö fruktansvärt mycket. Jag saknar roadtrip'sen och Norges underbart vackra natur (utsikten från Utviks-fjellet när man är på väg neröver och nästintill balanserar på klippkanterna med utsikt ner mot en grönskande dal och liten by -lovely!). Jag saknar Martins familj väldigt mycket, speciellt hans mormor. Jag tror aldrig jag träffat en så underbart go' människa nån gång, och det är väldigt trist att jag aldrig kommer få träffa henne mer. Överhuvudtaget saknar jag den positiva, kärleksfulla atmosfären som alltid var när man umgicks med hela Martins familj.

Annars är väl allt i mitt liv ungefär som vanligt. Jag har börjat att försöka (för första gången i mitt liv) att sätta mig in lite i politiken och det kommande valet. Har några partier som jag ska läsa på lite extra om inför valet, och några som jag har skrotat (t.ex. Sverigedemokraterna, blev rent ut sagt förbannad när jag läste det där "inför valet"-kuvertet dom skickat ut!!!).

Ser fram emot den 16e oktober då jag och några till ska iväg på Boda Borg (och, om jag förstått det hela rätt, en utekväll i Sundsvall). Det ska bli otroligt roligt! =)

Och ja, det var en liten uppdatering det. Nöjda? :)

Kollade in på LT nu och såg att farfars dödsannonser blivit publicerade idag. Tänk, att han verkligen är borta? Det är svårt att förstå, även fast det var väntat och vi satt där och vakade över honom väldigt många timmar under 10 dagars tid. Det är overkligt, även fast vi alla såg honom efter att han gått bort. Hans fridfulla ansikte, de knäppta händerna och de stängda ögonen. Han var så fin. Nu på fredag äger begravningen rum, och sen är det verkligen som P-O sa när vi träffades där på Nipängen mitt i natten; "en era har tagit slut". Så sant, så sant.

Idag har vi haft kalas här på nian. Dagen började med att vi gick på caféet och köpte med oss lite gosaker till min extramormor Stina. Vi var väl där 1 timme eller så innan vi gick hemöver igen för att baka tårtan som skulle serveras här hemma allt eftersom gästerna trillade in.

Och ja, det har varit full rulle hela dagen. Först kom Celias momma och morbror, plus pappa Anders. Vi åt tårta och öppnade paket för fulla muggar. När dom hade åkt så kom Celias morfar över på lite tårta och kaffe (med ännu mer paket, såklart). Han hinner knappt utanför dörren så kommer middagsgästerna; dvs pappa Anders, farbror Pelle och hans flickvän Mia. Vi åt supergod kyckling, Celia öppnade ännu ett paket och sen blev det massa bus. 3 sekunder efter att dom gått utanför dörren dyker min mormor, moster och kusin upp =ännu mera paket, ännu mera tårta och MASSVIS av bus. Dom åkte hem vid 19-tiden, och lilla fröken fräken tvärsomnade på soffan efter kvällspinkandet och tandborstning. Hon kommer nog sova riktigt gott inatt :)

Jag lånade brorsans kamera idag, så det kommer väl nå bilder också ska ni se. Kanske inte ikväll, för nu är jag riktigt, riktigt trött.

Kan ju lista upp presenterna också, om det nu är nån som är nyfiken:

* "Music band" =trummor, maracas, tamburin, flöjt och lite andra instrument (hur tusan tänkte jag när jag köpte det?! :P), armband, prinsesskrona, filmen "Bondgården" samt ett superfint silverhalsband med kattberlock. Detta var alltså från mig.

* Kjol + linne, stol, väska och en Nalle Puh-servis från momma & Olle.

* Hink, spade, kratta m.m. till sandlådan från morfar.

* Pärlplattor + pärlor från farbror Pella & Mia.

* Kjol, klänning, två t-shirts, hårsnoddar, armband och halsband från "mom-mom Astrid".

* Tights + mysig kofta/jacka från moster Gudrun & My.


Och lite pengar skrapade hon ihop också, så nu har vi matat grisen också ;)

Allt som allt, en SUPERBRA dag. Celia har stornjutit hela dagen, även om hon blev lite trött där på eftermiddan, men det botades fort när mormor Astrid, moster Gudrun och My kom :)

Och nu ska jag baske mig gå och tvätta ansiktet och utföra min kvällsrutin med Mary Kay (gud vad jag älskar dom produkterna!!! Tack Denise för att du tipsade mig om det!). Efter det blir det ryggläge i soffan med nån god smörgås och ett glas juice, sen checkar jag in för kväll. Nu väntar 3 dagars jobb, som tur är så har jag två korta dagar nu onsdag + torsdag, vilket känns väldigt skönt.

Hoppas alla ni andra har det jättebra! Och f'resten.. tänk vad ett litet telefonsamtal kan lysa upp tillvaron? :)

Efter ett långt och rikt liv
av glädje, kärlek och barnaskratt
är du nu en av himlens änglar

Vi saknar dig redan




Älskade, älskade farfar. Jag hoppas du har det bra hos farmor.

Time passes by way to fast...


Det är nu en månad och en dag sedan jag kom tillbaka till Bispgården med hela mitt liv inpackat i bilen. Ja, nästan hela mitt liv i alla fall. Köksbordet och en del småsaker fick jag lämna efter mig, och likaså en bit av mitt hjärta. Jag skulle ljuga om jag sa att det har varit lätt, och likaså om jag sa att det varit hjärtskärande svårt.

Sanningen är den att det varit väldigt upp och ner. De första två veckorna hade jag så fullt upp med att fixa lägenhet, adressändring, försäkringskassan, jobb, dagis, köpa möbler, komma in i lägenheten, gå intro på röd grupp, arbetsintervju och inte minst Celia. Under de veckorna hann jag aldrig tänka eller känna någonting då det var full fart från morgon till kväll när jag stupade i säng.

De sista två veckorna däremot har varit svåra. Jag har knappt jobbat en enda dag, och allt med lägenheten var fixat och klart. Ingenting annat att fästa tankarna på än Martin, de senaste 10 månaderna, vad som varit, vad som inte längre är och vad som väntar i framtiden. Emellanåt känner jag mig som att mitt hjärta slitits rakt ut ur kroppen, medans jag nästa dag känner mig lycklig. Lycklig över att vara tillbaka på hemmaplan hos Celia, familj och vänner. Ett jobb jag tycker om att gå till (för det mesta) och arbetskamrater som förgyller arbetstimmarna. Men när man kommer hem igen efter ett långt arbetspass, har tagit en dusch och sjunker ner i soffan.. då kommer tankarna igen. Även om jag har saker och ting på gång här så tar det tid innan huvudet, och framförallt hjärtat, kan släppa taget och gå vidare. Hur mycket jag än har att göra så hinner alltid tankarna och känslorna ikapp mig.

Förutom hjärta-och-smärta-problem så har jag alltså gått introduktion på röd grupp, där jag också kommer att spendera mestadelen av sommaren. Jag jobbar så fort tillfälle ges, och på måndag drar mitt schema igång. Skolan är avslutad, sista betygssamtalet skall hållas någon gång under veckan.

På fredag, alltså på självaste midsommarafton, ska jag och Celia hem till mamma & co där vi ska grilla och dricka lite gott i goda vänners sällskap (men för Celia's del är det endast Fanta som gäller). Jag ser framemot en trevlig kväll, för brukar vi ha annat än kul? :)

Igår var vi till läkaren med Celia angående hennes mage, hon har ju haft problem i över ett år nu. ÄNTLIGEN fick vi träffa en läkare som lyssnar på oss, efter flertalet besök hos distriktssköterskan samt hos BVC-läkaren. Det har känts som att ingen bryr sig ett skit om vår dotter, vår inte ens tre år gamla dotter, som slitit med förstoppning, magont, laxerande medel och jag vet inte allt utan att någon ens lyft ett finger för att ta reda på ORSAKEN! Mitt stora tack till den underbara läkaren, H.L, på Björkhammar som tog oss på allvar och direkt beställde blodprov för laktos- och gluten, samt sa att om proverna inte visar något så remitterar han oss till barnavdelningen på sjukhuset för vidare utredning. Underbara människa!

Om lite drygt 1-2 veckor eller så, ja då ska vi hämta en kattunge. Det är Celias 3-års present från mig i år, och HAN ska heta Ronja ;) Celia är överlycklig och vi ska åka till Sollefteå och köpa kattlåda osv. nu i veckan. Vi ska också köpa massvis av nya bollar "till min nya kattkille", som Celia säger.

Nu har jag inte tid att skriva något mer, för nu ska jag hämta Celia på dagis och vi ska skjutsa morbror Olle till hammarn för hans sista körlektion. Imorgon har han uppkörning -LYCKA TILL BRORSAN! :)

Avslutar inlägget med en låt, Lissie - In sleep. Jag tycker inte om hennes röst eller sättet hon sjunger på... men texten betyder just nu väldigt mycket för mig. Det behövs inte mycket för att påminna mig om vad som varit, känslorna som funnits och hur det är nu. Tack för låten.

Idag när jag hämtade posten fiskade jag upp det absolut bästa jag någonsin kunnat få i brevlådan... ett vykort, men inte från vem som helst, och inte med vilket motiv som helst. Jag blev så glad! Tack älskade, älskade dotter (och farmor & pappa som jag misstänker för att ha haft ett finger med i spelet ;))

i deras mysiga lägenhet, det blir ikväll det. För på onsdag morgon bär flyttlasset av ner till Småland för deras del. Längtar tills jag får möjlighet att åka dit och hälsa på i deras fina hus! :)


Snart ska jag börja åka in mot stan, ska plocka upp Martina i Stugun och sen får vi väl se vad vi hittar på idag. Vi ska i alla fall dricka lite vin och äta ost och kex ikväll framför en film eller två. Kommer nog bli supermysigt!

Imorgon bitti påbörjar jag hemfärden till Florö igen, känns trist att ska köra själv hela vägen igen. Känns som att jag knappt har hunnit kliva ur bilen. But, a man's gotta do what a man gotta do!