ziquita

Idag känns det verkligen som att jag gjort något bra för någon annan. Jag har nämligen jobbat inne på Brunkullan, och där är det inte alltid lugna dagar om man säger så. Men idag var det lugnt, så jag tog med mig en av tanterna till vårt lilla kök och svängde ihop en snoddas till eftermiddagskaffet. Det är väl kanske inte så mycket för oss som är unga, friska och krya. Men för en dement, relativt gammal dam så var det verkligen något. Hon sken ungefär som solen i Karlstad, och att hon 5 minuter senare hade glömt bort kakbaket -ja, det är en annan sak. Men just för stunden gladde det henne något oerhört, och det är det som räknas.