Back on track!
Efter lite drygt en månads tystnad känner jag nu ett stort behov av att dela med mig av min vardag till er igen. Är jag saknad?
I alla fall. Livet har rullat på i stort sett som vanligt under det här årets första månad. Har hunnit med lite av varje, bl.a. en Norge-resa, lite jobb, massa bus med Celia, en rolig kväll & natt med Martina och sist, men absolut inte minst, jag har nu startat upp min egen Herbalife-verksamhet!!
Så jaa. Man kan säga att det är full rulle i princip 24/7. Jag shakar och har mig minst 3 ggr om dagen, rör på mig så mycket som möjligt, planerar marknadsföring åt höger & vänster, försöker ha så mycket tid som möjligt till övers för familj & vänner, tänker på Martin ungefär 30 timmar om dygnet (allvarligt talat... en distans på nästan 100 mil är verkligen inte nyttigt!!!) och jaa. Däremellan försöker jag sova lite också.
Sen har jag totalt gett upp Brunkullan och Nipängen. Jag är så dödandes less på stället, och nu har jag bara 1 dag kvar att jobba (söndag 7:30-16:30), sen skiter jag fullkomligt i det där stället. Jag tänker INTE förnya mitt anställningsavtal om dom så går på knäna och ber mig. No way. Jag går inte tillbaka dit, oavsett hur mycket jag tycker om mina tanter & farbröder. Det verkar ju ändå inte som att nån vill ha mig där, med tanke på allt jävla strul som varit från alla håll. Inte minst med den här Vikarie-pool utbildningen. Nej, jag blir så less.
Så, vad säger ni nu då, har ni saknat mig? Eller ska jag lägga ner bloggen helt & hållet? :p
I alla fall. Livet har rullat på i stort sett som vanligt under det här årets första månad. Har hunnit med lite av varje, bl.a. en Norge-resa, lite jobb, massa bus med Celia, en rolig kväll & natt med Martina och sist, men absolut inte minst, jag har nu startat upp min egen Herbalife-verksamhet!!
Så jaa. Man kan säga att det är full rulle i princip 24/7. Jag shakar och har mig minst 3 ggr om dagen, rör på mig så mycket som möjligt, planerar marknadsföring åt höger & vänster, försöker ha så mycket tid som möjligt till övers för familj & vänner, tänker på Martin ungefär 30 timmar om dygnet (allvarligt talat... en distans på nästan 100 mil är verkligen inte nyttigt!!!) och jaa. Däremellan försöker jag sova lite också.
Sen har jag totalt gett upp Brunkullan och Nipängen. Jag är så dödandes less på stället, och nu har jag bara 1 dag kvar att jobba (söndag 7:30-16:30), sen skiter jag fullkomligt i det där stället. Jag tänker INTE förnya mitt anställningsavtal om dom så går på knäna och ber mig. No way. Jag går inte tillbaka dit, oavsett hur mycket jag tycker om mina tanter & farbröder. Det verkar ju ändå inte som att nån vill ha mig där, med tanke på allt jävla strul som varit från alla håll. Inte minst med den här Vikarie-pool utbildningen. Nej, jag blir så less.
Så, vad säger ni nu då, har ni saknat mig? Eller ska jag lägga ner bloggen helt & hållet? :p
Såhär tycker vi
Postat av: Sandra
Välkommen tillbaka. du har varit SAKNAD =) Kul att se att du är igång igen! :)
Postat av: Lillebror
Det var på tiden att du började uppdatera. Du har nästan vare lika dålig som mej att uppdatera, och det är lågt. Hehe.
Postat av: Marie
JAG HAR SAKNAT DIG VIRRPANNA!!
Trackback
