Lite ventilation
Jag har precis läst igenom de 3 inläggen som jag har i min andra blogg. den "hemliga bloggen" så att säga. Inläggen är skrivna 29/4-08, 5/6-08 och 8/9-08, och är totalt konfidentiella för alla er ;P Jag har faktiskt inte lämnat ut den adressen till någon annan, utan det var mitt ställe att ventilera mig på i våras -om än att det bara vart 2 inlägg, men de inläggen säger mycket om mig och vad som varit under de senaste åren. Inlägget som är skrivet i september... ja, det tyder på att allt vände -endast 4 dagar senare.
Nåväl. Det är konstigt det där med livet, känslor, val och saker man ångrar. Ibland vill jag bara vrida tillbaka klockan några år, till jan-feb-mars-april 2006. Då hände det väldigt mycket, och jag ställdes inför ett val. Ett val som jag ibland ångrar, och ett val som jag ibland är överlycklig över att jag gjorde. Hade jag valt det andra alternativet, då hade jag inte haft Celia nu. Men, om jag valt det där andra alternativet, då hade jag haft chansen att vara ung och göra dumma saker. Inte för att jag inte älskar Celia, det gör jag -mer än allt annat! Men, det är svårt att låta bli att fundera på hur livet sett ut idag om jag valt tvärtom. Hade jag åkt till Paris? Vad hade hänt om jag gjorde det? Hur hade mitt liv sett ut idag?
Det valet jag gjorde då, våren/försommaren 2006, gjorde att jag förlorade en av de mest meningsfulla personerna i mitt liv. Om än inte på en gång, eftersom jag inte var stark nog. Det i sin tur ledde till att jag sårade en annan älskad person gång på gång på gång -förlåt. Jag vet att det inte räcker i det långa loppet, men jag menar det verkligen.
Till slut lyckades jag bryta kontakten helt med denna person, men jag tänker på denne någon ofta. Inte varje dag (jag har äntligen kommit över det stadiet...), men i alla fall ett par gånger i veckan. Jag önskar jag kunde få visa upp Celia för honom, visa vilken underbar liten tös jag fått. Jag vill veta hur allt artat sig för honom, ordnade det sig med allt som var på tok sist vi pratade? Är han gift nu? Gick allt vägen med studier, jobb, forskning? Har han barn? Det är nu bra precis ett år sedan vi pratade sist, och då var det bara en flyktig konversation i spelet World of Warcraft. Inget blev egentligen sagt, det var för mycket press på oss båda.
Att ha känt en så stark samhörighet med någon, och sen behöva bryta upp allt, det är svårt. Han var trots allt den jag kunde berätta allt för, den som stod mig riktigt nära. Trots att det skiljde 8 år mellan oss så vi förstod vi varandra så väl. Våra liv var så olika, men ändå så lika. Det är konstigt det där, allting är konstigt.
Jag försökte skicka ett mejl till honom, strax efter att det tog slut mellan mig och Anders. Jag fick tillbaka "delievery status notification: failure". E-mail adressen existerar inte längre. Kontot på hi5 är borta. Jag vill inget mer än att ta upp kontakten med honom igen, få höra hur han har det och gå igenom allt som hänt under de senaste 1,5-2 åren då vi sakta men säkert trappade ner på vår kontakt.
Jag vet att det är omöjligt att vrida tillbaka tiden, och faktiskt så just nu så vill jag nog inte göra det. Det valet jag gjorde ledde till att jag fick Celia. Min ögonsten, hon betyder allt. Det har också lett till något annat, jag har fått en annan vän, nämligen Anders. Par-grejen funkade inte för oss, men att vara vänner funkar desto bättre. Jag har aldrig känt mig så "hemma" med honom som jag gör nu, utan all press vi levde under förut.
Och, det bästa av allt. Detta har ju i sin tur lett till att jag träffat en helt underbar person som lyser upp varje dag. Att vakna på morgonen och se ett godmorgon-sms gör att jag kliver upp ur sängen med ett leende. Att se hans leende på bild eller i web-cam gör att jag känner mig så otroligt lycklig. Jag får en otrolig energikick, och det är helt och hållet underbart.
Så. På sätt och vis är jag glad för valet jag gjorde, även om jag ibland undrar hur mitt liv skulle sett ut om jag gjort precis tvärtom år 2006. Var hade jag varit då? Hade jag varit lycklig? Som det känns just nu skulle jag inte kunna vara lyckligare än såhär, faktiskt. You light up my day, handsome.
Nåväl. Det är konstigt det där med livet, känslor, val och saker man ångrar. Ibland vill jag bara vrida tillbaka klockan några år, till jan-feb-mars-april 2006. Då hände det väldigt mycket, och jag ställdes inför ett val. Ett val som jag ibland ångrar, och ett val som jag ibland är överlycklig över att jag gjorde. Hade jag valt det andra alternativet, då hade jag inte haft Celia nu. Men, om jag valt det där andra alternativet, då hade jag haft chansen att vara ung och göra dumma saker. Inte för att jag inte älskar Celia, det gör jag -mer än allt annat! Men, det är svårt att låta bli att fundera på hur livet sett ut idag om jag valt tvärtom. Hade jag åkt till Paris? Vad hade hänt om jag gjorde det? Hur hade mitt liv sett ut idag?
Det valet jag gjorde då, våren/försommaren 2006, gjorde att jag förlorade en av de mest meningsfulla personerna i mitt liv. Om än inte på en gång, eftersom jag inte var stark nog. Det i sin tur ledde till att jag sårade en annan älskad person gång på gång på gång -förlåt. Jag vet att det inte räcker i det långa loppet, men jag menar det verkligen.
Till slut lyckades jag bryta kontakten helt med denna person, men jag tänker på denne någon ofta. Inte varje dag (jag har äntligen kommit över det stadiet...), men i alla fall ett par gånger i veckan. Jag önskar jag kunde få visa upp Celia för honom, visa vilken underbar liten tös jag fått. Jag vill veta hur allt artat sig för honom, ordnade det sig med allt som var på tok sist vi pratade? Är han gift nu? Gick allt vägen med studier, jobb, forskning? Har han barn? Det är nu bra precis ett år sedan vi pratade sist, och då var det bara en flyktig konversation i spelet World of Warcraft. Inget blev egentligen sagt, det var för mycket press på oss båda.
Att ha känt en så stark samhörighet med någon, och sen behöva bryta upp allt, det är svårt. Han var trots allt den jag kunde berätta allt för, den som stod mig riktigt nära. Trots att det skiljde 8 år mellan oss så vi förstod vi varandra så väl. Våra liv var så olika, men ändå så lika. Det är konstigt det där, allting är konstigt.
Jag försökte skicka ett mejl till honom, strax efter att det tog slut mellan mig och Anders. Jag fick tillbaka "delievery status notification: failure". E-mail adressen existerar inte längre. Kontot på hi5 är borta. Jag vill inget mer än att ta upp kontakten med honom igen, få höra hur han har det och gå igenom allt som hänt under de senaste 1,5-2 åren då vi sakta men säkert trappade ner på vår kontakt.
Jag vet att det är omöjligt att vrida tillbaka tiden, och faktiskt så just nu så vill jag nog inte göra det. Det valet jag gjorde ledde till att jag fick Celia. Min ögonsten, hon betyder allt. Det har också lett till något annat, jag har fått en annan vän, nämligen Anders. Par-grejen funkade inte för oss, men att vara vänner funkar desto bättre. Jag har aldrig känt mig så "hemma" med honom som jag gör nu, utan all press vi levde under förut.
Och, det bästa av allt. Detta har ju i sin tur lett till att jag träffat en helt underbar person som lyser upp varje dag. Att vakna på morgonen och se ett godmorgon-sms gör att jag kliver upp ur sängen med ett leende. Att se hans leende på bild eller i web-cam gör att jag känner mig så otroligt lycklig. Jag får en otrolig energikick, och det är helt och hållet underbart.
Så. På sätt och vis är jag glad för valet jag gjorde, även om jag ibland undrar hur mitt liv skulle sett ut om jag gjort precis tvärtom år 2006. Var hade jag varit då? Hade jag varit lycklig? Som det känns just nu skulle jag inte kunna vara lyckligare än såhär, faktiskt. You light up my day, handsome.
Såhär tycker vi
Trackback
