- (halv)lång promenad

Allt eftersom klockan tickade på i förmiddags så vart jag mer och mer rastlös. Till slut bestämde jag mig för att ta Celia i vagnen och först gå till parken och gunga lite och sen vandra vidare ner till Skogskyrkogården. Sagt och gjort så går vi och gungar lite. Väl där (i parken alltså) får jag en snilleblixt och tänker "undrar om Johan har lust att följa med?" så jag ringer han, men då är han på väg till Sundsvall, så jag gick på min promenad själv då. Eller ja, Celia var ju med :)

Efter lite gungande gick vi iväg, tog väl runt 30 minuter att gå ner dit ungefär, och vad skönt det var att komma fram! Det är alltid så tyst och lugnt på kyrkogården.. så fridfullt. Till och med Celia var lugn. Satte i alla fall dit bilden med morfar och de två raderna ur dikten, så nu har han fått den också. Var himla fint där med gravstenen och alla blommorna.. har som inte "vågat" mig ner förut, vet inte varför. Kanske för att gravstenen på något sätt är "slutgiltig", att det betyder att han verkligen inte finns längre?
I alla fall så satt jag och Celia där i gräset och myste. Hon var så himla lugn och snäll så det var inte sant... Sen helt plötsligt kollar hon som rakt på farmors gravsten och pekar, precis som att hon ville gå dit också. Självklart gjorde vi det,  man måste ju prata lite med farmor också.
Finns säkert många som tycker att jag är knäpp, men jag är säker på att Celia såg så många mer människor där än vad jag själv gjorde. Jag är stensäker på att hon såg både morfar och farmor där nere. Jag satt till och med där och förklarade för Celia att det bara var hon och jag där från "våran värld" och att alla andra hon ser är från en annan värld, en bra värld. Är jag knäpp? Ja kanske det, men dom säger ju att barn och djur ser sånt inte vi ser.. och om det nu är så (vilket jag inte tvivlar på) så vill jag inte att hon ska känna sig rädd för det hon ser. Med andra ord kommer jag att säga samma sak varje gång vi är ner dit.

Sen var det precis som om Celia kände att jag var ledsen också, för när vi var där så började jag tänka väldigt mycket (som vanligt när jag är vid gravarna) och helt plötsligt borrar hon ner sitt ansikte mot mig och jag får världens kram! Tror aldrig hon kramat mig så hårt förut, men det kom i alla fall i precis rätt ögonblick.

Efter ett tag så satte vi oss på en bänk så hon skulle få käka lite mellanmål och då kommer vaktmästarna dit och börjar klippa gräset, så då var hela stämningen förstörd. Med andra ord började vi gå hemåt igen efter att Celia ätit klart, och då får jag nån konstig känsla av att jag ska/måste leta rätt på Göstas grav (Anders farfar) som finns uppe på rätta kyrkogården. Jag har aldrig träffat Gösta, så just därför kändes det lite konstigt att jag fick den känslan.. men jag tänkte att varför inte? Han vill väl också ha lite besök av sitt barnbarnsbarn! Dock vart det aldrig av att jag gick dit och letade graven, för såklart hade jag glömt att ta med vatten till mig själv, och det var så satans varmt att jag trodde jag skulle få värmeslag, och inte ville jag dricka upp Celias vatten heller. Ringde efter Anders som fick komma och hämta oss.. och jaa. Nu har vi vart hemma ett tag, Celia sover och Anders är i Sundsvall med Sören och hämtar hans motorcykel. När Celia vaknar så ska vi åka upp till svärmor och käka, och sen ska vi nog bara slappa tror jag.

Det var en kort liten update om idag.. får se om man pallrar sig iväg och letar Göstas grav imorrn kanske? Fast med bil den gången kanske :P eller i alla fall så ska jag komma ihåg en vattenflaska till mig själv också!

Såhär tycker vi

Så, vad var det då du ville säga?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad tycker du?

Trackback
RSS 2.0