ziquita

"I end up laughing with you, not knowing what the joke was about"

Den här känslan är underbar. Att komma på sig själv med att sitta och le sådär fånigt utan någon anledning... är det att vara kär?



Den här dagen har inte alls varit någon sån där riktig toppendag. Både jag och Celia är ju som sagt förkylda, eller förkylda? Vi hostar mest bara -men det gör vi nästan oavbrutet istället. Celia har sån där "slemhosta" eller vad man ska kalla det, och jag har den väldigt irriterande rethostan så att jag hostar lungorna ur mig.

Jag har inte fått så mycket gjort idag. Jag bestämde mig för att totalt skita i tvättiden idag, trots att jag desperat behöver tvätta. Jag skulle tippa på att jag kanske har 2 par rena trosor nu, och det känns ju roligt med tanke på att jag inte vet när jag kan få nån tvättid nu... men det kändes så himla motigt att behöva klä på Celia alla kläder var 40e minut för att gå ner i tvättstugan, för hon var nog grinig som det var i alla fall. Och, hon hatar att vara där så jag skulle ändå inte ha orkat "bråkat" med 'na. Lättare att skita i alltihop.

Och gissa vad? Idag fick jag reda på att min utbildning inte alls blir klar nu till jul! JÄVLA HELVETES SKIT! Det saknas 150 poäng... Det är ju bara 2 kurser, eller en inriktningskurs a'la Psykiatri. Men gissa om det känns surt?! Så går det när man inte kan få riktig information och riktiga svar när man frågar... Så med andra ord är det bara att fortsätta plugga nu till vårterminen då. Jippie... Som om jag inte är nog less redan?!

Äh, det är väl bara att acceptera sin lott och sitta i kassan på ICA eller nåt resten av livet. Inget annat verkar ju ändå vilja gå vägen så...

Och lägenhetssökandet går ju inte direkt framåt heller. Och så måste jag söka försörjningsstöd hos soc.  Hur kul känns det på en skala? Nä just det... för nu får jag inget mer studiemedel, och det är det som i princip betalat hela min hyra -och då har jag ändå levt nästintill på svältgränsen. Nu när jag blir utan det har jag räknat ut att jag kommer gå ca. 2000 kr minus varje månad... så det är bara att bita i det sura äpplet och göra det jag aldrig trodde jag skulle göra -söka hjälp hos soc. Uppmuntrande, jämen...

Jaja. Man ska väl inte klaga, det finns alltid nån som har det värre. Men idag är det synd om mig.