ziquita

Nu är det banne mig den sista godispåsen jag smäller i mig, sen är det slut på det "förhållandet" också. Det kommer verkligen inte att bli lätt, för godis och sötsaker -det är min drog. Jag är helt och totalt beroende av socker. Jag klarar inte av att gå in på en affär utan att köpa någon typ av godis, och det är helt sjukt.
Jag har klarat det en gång förut, men sen begick jag misstaget att tänka "en liten godisbit är ju ingen fara...", men nog faan föll jag tillbaka i beroendet. Många av er som läser det här nu tycker väl att jag överdriver, "man kan inte vara beroende av socker" etc., men ack så ni misstar er. Jag är beroende, och jag har precis erkänt det.

Med andra ord så börjar mitt nya liv på en helt "ny kula" där det mesta kommer att ändras på. Jag ska boka tid hos en dietist för att få hjälp med at gå upp i vikt. Vad ska jag äta? När ska jag äta? Hur ofta? Det är många frågor som väntar på svar här, och en svår väg att gå innan jag nått fram till mitt mål.

I dagens läge pendlar min vikt mellan 49-51 kg cirka (men ibland är jag ända nere på 48, och det är såna gånger jag vill hoppa i älven, rent ut sagt). Någon enstaka gång har jag ställt mig på vågen och den har visat på ljuvliga 51,5kg, men sen dagen efter är jag nere på 50 igen, och det är väldigt deprimerande.  Jag vill inte se ut som en vandrande pinne, helt enkelt.

Även träningen ska jag komma igång med igen, för min kondition är verkligen urusel, och jag vet ju själv av tidigare erfarenhet att jag mår mycket, mycket bätte när jag tränar. Jag är inte lika trött och känner mig gladare.
När jag väl tagit kontakt med dietisten så ska jag väga och mäta mig och sen ta "förebilder" för att med jämna mellanrum kunna se om det verkligen händer nåt.. Gör det inte det.. jaa ni, då börjar mitt sparande till plastikoperationer där dom får pumpa upp mitt arlse, mina lår, min mage, mina armar, mina bröst osv osv).

Jag vill vara normalviktig. Nu.