ziquita

Jag sitter just nu och håller på med min fallbeskrivning av Olle, 80 år, som blivit påkörd när han cyklat (utan hjälm, såklart) och hur jag, som är först på olycksplatsen, hjälper honom. Man arbetar ju då (eller bör göra i alla fall) enligt L-ABCDE, och detta innebär ju först och främst att man ska se till att Olle är säker gentemot andra faror och risker (t.ex. om han slungats av cykeln ut i körbanan bör man ju försöka flytta honom så han inte blir överkörd också mitt upp i allt) och sedan ska man kontrollera om han är medvetslös eller inte. Är han det så kontrollerar man andningen, och om han inte andas så ska man ju fixa så att hans luftvägar är fria.

Detta gör man ju då genom att först av allt lätta på kläder som kanske sitter åt (knäppt skjorta, slips, halsduk, krage etc.) mot halsen och sedan ska man böja hans huvud lätt bakåt för att inte tungan ska blockera luftvägen. Där kommer min fundering in..
En person som ligger på rygg och är medvetslös får alltså "tungan ner i svalget" så att säga,  men hur kan det egentligen ändras bara för att man böjer huvudet lätt bakåt (hakan ska ju peka rakt uppåt)? Jag menar, borde inte tungan lättare ramla bakåt/neråt i svalget och täppa till då?

Bara en liten fundering från min sida... så finns det någon som har ett bra svar till mig så tar jag tacksamt emot det!